Intervju med förintelse-överlevare

Igår var jag på en föreläsning med Emerich Roth, en man som överlevt förintelsen. Han var fånge i Auschwitz och deltog också i det som historieböckerna kallas "dödsmarchen", då fångarna tvingades retirera med tyskarna och vandrade dagar och nätter, utan mat och vatten. Som genom ett under överlevde han åren som slav under naziregimen och kunde stappla ut på gatan 1944 för att möta sina befriare, blott 21 år gammal och 34 kilo tung. Alla hans familjemedlemmar hade dött, förutom en yngre syster som efter kriget fått härbärge i Sverige. Han följde sin syster till det nya landet, utbildade sig till socionom och terapeut och har sedan dess arbetat för att hjälpa andra. Han säger att genom att hjälpa andra, har han även kunnat hjälpa sig själv.

Under många år pratade han inte om vad som hade hänt under förintelsen. Men så en dag fick han syn på ett gäng nynazister som gjorde Hitlerhälsningen och ropade Sieg Heil och då visste han att han inte kunde vara tyst något mer. I drygt 20 år har han turnerat runt i Finland och Sverige och föreläst för unga om hat. Han har startat ett program i Sverige som ska hjälpa ungdomar som vill hitta en väg ut ur hatiska samfund och han har själv pratat med många "så kallade nazister" som han kallar dem. För han menar att de flesta nazister i dag inte ansluter sig till grupperna av ideologiska skäl, utan för att de fylls av ett hat som de behöver få utlopp för. Ett hat som ofta har sin botten i en kärlekslös uppväxt och ett hat som kan motarbetas. Det gäller bara att se människan och förstå. Han sade att man bör kunna skilja på handling och person och säga "Jag ogillar dina handlingar, men jag hatar inte dig som person". Han tror även att skolan har en alldeles unik position i att handleda och uppmärksamma ungdomar som börjar trilla in på fel bana. Om ett barn inte får tillräckligt med kärlek, trygghet och uppmärksamhet från hemmet, bör hen få det i skolan. Därför talar han också mycket varmt om större satsningar på skolsystemet, på lärare och på utbildningen av lärare.

Men framför allt vill han påminna oss alla om vad hatet kan göra.

"Det är endast med kunskap om förintelsen, som vi kan lära något av förintelsen, en historielös generation är chanslös mot att historien upprepar sig"

Här kan ni se filmen om hans liv. Den är dock uppdelad i flera delar på youtube, här är första delen:




I dag ska jag intervjua honom och jag har en massa frågor jag vill ställa. Det här är nog en av de bästa sakerna med mitt jobb, alla intressanta människor man får möta och alla intressanta samtal man får ha! :)


Träffade i New York, under journalistikseminariet, en annan Förintelse-överlevare. En livsglad kvinna som mer än gärna hjälpte alla i sin väg och som utstrålade harmoni. Det som jag tycker är så otroligt fascinerande är att dessa två personer, som upplevt så mycket hemskt och förlorat så många, är så fyllda av att föra vidare kärlekens och förlåtandets budskap. Dessa människor, som man kanske skulle tro att bär på bitterhet och hat, visar mer förståelse för grymma och elaka människor än någon annan. Tycker det är himla fint.