Vem är Heidi?

I julnumret av EBL, som kan läsas här: http://issuu.com/skolungdom/docs/elevbladet6, skrev jag en liten interoducerande text om mig själv. Och den delar jag nu med mig av här :)

Mitt namn är Heidi Maria Isabel Hendersson. Min syster lobbade ända in i bilresan till dopet om att jag skulle få Isabel som första namn. Men mamma ville inte höra på det örat utan döpte mig efter en shweizisk alpflicka. Ända fram tills tonåren önskade jag att Isabel faktiskt skulle varit mitt första namn, men nu på senare år har jag kommit fram till att jag nog är en ”Heidi” ändå. Och det rimmar ju så bra med ”bejbi”, som är mina syskons smeknamn på mig, Heidi-bejbi.

Tre ord som beskriver mig är ”lillasyster, idealist och journalist”. Jag är den yngsta av fyra fantastiska Henderssons och min plats i skaran har till stor del gjort mig till den jag är i dag. Familj är ett ledord för mig och jag trivs som bäst när alla är samlade i ett rum och skrattar, gnabbas, äter och spelar brädspel.

Jag är en liten hippie i hjärtat och brinner för miljöfrågor. Jag hoppas kunna försörja mig som miljöjournalist i framtiden och vill göra något av en skillnad i världen.

När jag var 13 år gammal bestämde jag mig för att jag ville bli journalist. Tio år senare är jag fortfarande lika säker, om inte mer säker till och med. Jag älskar att få informera, berätta och beskriva. Jag lever upp när jag får göra reportage med detaljerade miljöbeskrivningar, skriva personporträtt av intressanta individer eller gräva i något miljöjournalistiskt.

Jag är barnsligt förtjust i enhörningar och är beroende av choklad.

Det här var min lilla introduktion och nu lämnar jag över pennan till mina frågvisa kollegor.

Vad ger dig nippor?
När folk går långsamt framför en i en korridor, på en trottoar eller i en trappa. Oftast går de här människorna också mitt i vägen, så att det inte finns någon chans att slippa förbi...

Bläckpenna eller blyertspenna?
Bläck definitivt. Jag måste ha en gelaktig bläckpenna när jag jobbar, för det måste flyta smort när jag klåttrar ner intervjusvar.

Var ser du dig själv om 10 år?
Hoppeligen som frilansande miljöjournalist med många utmanande och givande uppdrag.

Saker som gör dig arg?
Okunskap. Om folk var mer medvetna och informerade om vad deras val har för konsekvenser, skulle världen vara en mycket bättre plats.

Vad tycker du om ditt jobb som chefredaktör för Elevbladet?
Jag är jätteglad att jag fick arbetet. Det känns inspirerande att få nå ut till en så ung publik. Unga människor är så nyfikna och kunskapstörstande, så det känns jättekul att få bidra med information, som hoppeligen uppskattas och är till nytta!

Varför är det bra att medverka i Ebl?
Det är en chans att få sin röst hörd och att uppmärksamma något man tycker är viktigt. Det är också ett bra steg att få arbetserfarenhet ifall man vill jobba med till exempel journalistik, fotografi, poesi, konst... I Ebl kan du få dina alster publicerade och jag erbjuder gärna feedback och handledning för ivriga skribenter!

Hur vill du bli ihågkommen? 

Oj, vilken svår fråga. Jag vill nog bara bli ihågkommen med värme och glädje.

Vad gör du på en regnig onsdag kväll?
Kryper upp i soffan med en kopp grönt te med honung i, lite choklad och några bra serier. Mina favoriter just nu är New girl, Modern Family, Game of Thrones, Walking dead och True Blood.

Utan vad lämnar du inte huset? 

Jag skulle helst inte lämna huset utan de viktigaste sakerna, såsom telefon, plånbok och nycklar, men oftast glömmer jag hälften eller allt. Så jag är glad om jag lämnar huset med något alls.

Några löften för det kommande året? Åsikt om nyårslöften överlag...
Mitt förra nyårslöfte var att jag skulle undvika att köpa nya kläder. Jag satte inte köpstopp för mig, eftersom jag är en sån person, att om jag sätter förbud på mig själv, så vill ha det ännu mer. Men genom att bara tänka till en eller två gånger extra vid klädinköp har jag blivit kvitt det där ”ha-begäret” som jag tidigare kunde drabbas av i butiker. Jag har bara köpt en enda ny tröja, ett par träningsbyxor, ett par skor och en ny jacka på hela året. Sen har jag till det gått bananas på loppisar. Älskar att fynda second hand!
Jag tror jag kör på samma nyårslöfte i år igen! Jag tycker nyårslöften är charmiga. Det är en bra ursäkt för att verkligen försöka göra en förändring i sitt liv.