Intervju med Virrvarret Hanna- månadens inspiratör

I julens EBL som kan läsas på http://issuu.com/skolungdom/docs/elevbladet6 gjorde vi en intervju med Hanna Enlund som månadens inspiratör. Jag styrde kosan till Kristinestad och hade en jättetrevlig pratstund med den här kreativa och glada tjejen! :)

Med näsa för second hand och händer för återanvändning

Hanna Enlunds liv kretsar kring återanvändning, loppis och pyssel. Hon är flink i fingrarna och tillverkar det mesta utav det mesta.  Inte ens toapappersrullarna går säkra när den här bloggande sömmerskan skrider till verket.

Inne i Hanna Enlunds syateljé i Kristinestad möts jag av ett färgglatt virrvarr. Tyger, garn, penslar, galgar och pysselböcker är prydligt placerade på hyllor, bord och stolar runtom i rummet. Väggarna pryds av retrotavlor, tidningsurklipp och vintageinspirerade klänningar i alla dess former. Det är här som inspiratören, sömmerskan, second-hand fyndaren , egenföretagaren och bloggaren Hanna får leva ut sin kreativitet.

-           ­- Jag gör olika beställningsarbeten, dragkedjor, fållar och syr upp kläder. Jag gör också festklänningar från början, säger hon.

Men det hon skulle vilja göra mer av är egna produkter av återvunnet material.

-           ­- Det här med återanvändning är det jag brinner för.

Alla tyger och material som man hittar i Hannas ateljé är antingen sånt hon fyndat på loppis eller sånt som hon fått.  Även material som anses vara ”skräp”, tar hon emot med brinnande entusiasm och gör till något användbart.

-          ­- Den här här gjord av gamla ribb-band, säger hon och håller upp en liten randig sminkväska. Det tar knappt en timme att sy.

Ingenting är för litet eller obetydligt för att få plats i Hannas syrum.

-          ­-  Jag slänger inte ens toapappersrullar! Allt går att använda, säger hon med ett skratt.

Hur allting började
Sin miljövända kreativitet har hon mycket sin studerandebakgrund att tacka för. Hanna är utbildad sömmerska och tog examen från beklädnadslinjen på yrkesskolan Optima i Jakobstad innan hon styrde kosan till Novia i Åbo. I Novia sattes mycket fokus på hållbar utveckling och miljöfostran, något som sakteligen började intressera den unga sömmerskan.

-            ­- Det väckte miljötänket i mig.

Hon flyttade sedan till Åbo för att studera samhällspedagogik och i sann studerande-anda började hon utforska stadens loppisar.

-           ­- Det började med att jag tyckte det var kul att gå på loppis. Det är roligt, man vet aldrig vad man hittar.

Intresset växte för varje loppisrunda och Hanna började köpa hem saker som hon sedan pysslade med.

-           ­- Det var först mindre grejer, som att måla ramar.

Det blev sedan tyger, gamla klänningar, möbler och allt roligt hon kunde hitta. Passionen för att göra om, sy om och pyssla nytt av gammalt blev större för varje fynd . Snart hade intresset till och med vuxit sig för stor för lägenheten.

-            ­- Det krävde utrymme. Klart att man kan göra det hemma, men man måste städa undan och plocka.

I samband med att hon flyttade till Kristinestad väcktes tanken om en ateljé och i augusti i år slog hon slag i saken och hyrde ett liten lokal nära centrum.

-            ­- Sedan dess har jag varit heltidsföretagare.

Har det gått bra?

-           ­- Jo, jag tror det nog, säger hon med ett skratt. Det är mycket att hålla koll på.

För att styra upp det nya arbetslivet har hon påbörjat en företagarutbildning. Utbildningen varar i ett år och erbjuder bland annat handledning för nya företagare.

-           ­- Jag är annars yr och tankspridd, så det är bra med någon som säger ”nu ska du göra upp en plan!”, säger Hanna.

Bloggar, böcker och loppisar inspirerar
Inspiration till sina kreationer hämtar hon mycket från loppisarna.

-           ­- Det är roligt att ha något att utgå ifrån. Man kan hitta en låda med 20 olika dragkedjor och tänka ”Åh, vad kan jag göra av det här?”.

Hon läser också mycket bloggar och böcker.

-            ­- Jag tycker inte om att kopiera samma, men man kan få nya idér och använda olika färger och former.

Genom sin egen blogg, hannasvirrvarr.blogspot.com, har hon träffat många likasinnade pysselmänniskor, som hon träffar regelbundet.

-            ­- Om man har ett tema på sin blogg så kan man träffa andra med liknande intressen.

Bloggen, genom vilken hon dokumenterar  sina hantverk, ger pysseltips och recenserar loppisfynd, har hon haft sedan 2009.

-           ­- Det är roligt, man har någonstans att visa upp sina saker. Och så sparar man ju bilderna åt sig själv. Tidigare hade jag en textblogg, men den är borta nu!, säger hon med ett skratt.

Speciellt praktisk är bloggen som arkiv för loppisbilder.

-           ­- Jag hittar ofta fulsnygga saker som jag fotar och lägger upp. Då kan jag samla med mig inspiration, men behöver inte köpa sakerna!

Begagnat är melodin
Och loppisar. Ja, det är något som Hanna återkommer till regelbundet i samtalet. Loppisshopping är hennes passion, intresse, inspirationskälla, tidsfördriv, terapi, men också ett uttryck för hennes livsstil.

-          ­-   Jag köper inte nya kläder mer sedan hösten 2009. Jag har köpt några par skor om jag behöver, men utgångsläget är att jag inte ska köpa nytt. Inköpet ska i så fall vara motiverat.

Hanna passar på att loppisshoppa i de flesta städer hon besöker och någon gång om året far hon på större loppisresor till Sverige. Hon har också varit loppisguide för två mindre resor.

-            ­- Loppis har blivit jättepop, säger hon.

Hanna vill gärna introducera också yngre människor för världen av begagnade saker, något hon fick möjlighet att göra på Kulturkarnevalen. På karnevalen var hon ledare för labbet ”Remake”, där ungdomarna fick göra nytt av gammalt och också fara på loppisshopping.

-           ­- Först brainstormade vi. De fick en skrotlåda och papper och fick fundera på vad man kunde göra av det.

Ungdomarnas hjärnstorm och flitiga fingrar resulterade i halsband, bälten och korgar. Inför de större projekten fick gruppen fara på loppis och köpa med sig kläder, tyger och accessoarer.

-           ­- Det var roligt att flera verkade få upp ögonen för loppisar, ”det finns ju fina grejer och det är billigt”.

De flesta valde att göra om kläder till sitt ”remake” arbete och resultatet blev en drös med snygga, originella kläder.

-           ­- Flera sydde på spets på jeansjackor och en sydde shorts av gardintyg.

Hade modevisning
Hanna började själv loppis-shoppa först i senare tonåren och säger att det kan vara svårt att få yngre tonåringar intresserade av att köpa begagnat på egen hand.

-            ­- Jag tror det kommer i ett senare skede. I högstadiet har man just fått börja köpa egna kläder och skapa sin egen stil.

Nånting som hon upplever att motarbetar loppis-vågen är stämpeln som begagnat för med sig på vissa orter.

-           ­- När jag bodde i Åbo var det klart trendigt att gå på loppis, att sy om och vara originell. Här i Kristinestad finns fortfarande lite tanken om att ”man köper bara på loppis om man är fattig”.

När Hanna flyttade till Kristinestad började hon jobba på ett loppis och första sommaren anordnade hon en modevisning med begagnade kläder. Modellerna var lokala ungdomar. Responsen lät inte vänta på sig.

-           ­- Jag fick mycket kommentarer på bloggen, typ ”Vad roligt att du lyfter upp loppis, nu vågar man kanske säga att man handlar där”.

Hanna skakar roat på huvudet, skrattar och tar en tugga av sin pepparkaka. Hon ser sig omkring i sin ateljé och jag följer hennes blick. Tar in alla begagnade tyger, second-hand klänningar, loppisfynd och inspirationsböcker. I rummet finns ännu lådor ouppackade från helgens Remake-labb. Jag kikar sedan på Hanna själv, en tjej som verkar ha hittat sin plats i livet.

Vad är dina framtidsplaner?

-          ­-   Jag behöver tid att komma igång, att få det att rulla. Jag har en massa grejer jag skulle tycka var roligt att göra. Sy upp mindre kollektioner och det skulle vara roligt att sy examenskläder.

Hon stannar upp, ler brett och fortsätter:

-          ­-   Nångång skulle det vara kul att få en klänning på balen!

Faktaruta

Namn: Hanna Enlund
Ålder: 26
Bor: Kristinestad
Yrke: Egenföretagare med syateljé. Utbildad sömmerska, samhällspedagog.
Intressen: Springa, omge mig med människor, tycker också det är roligt att lära mig nya praktiska grejer.
Favoritloppis: ”Mimmin Kirppis” i Åbo.
Bästa loppisfyndet: Jag har mina kort i en liten plåsterlåda, den har jag använt i flera år.
Favroritjulmat: Lutfisk, bara för att alla tycker det är äckligt.

Vad är bra loppisfynd?

-          Tyger, de är oftast billiga ännu. Folk syr inte själv. Överlag gillar jag också 50-tals former och möbler. Och äldre saker, plåtburkar, träaskar... Det är kul med lustiga grejer. Och Made in Finland saker och kläder- det hittar man inte nya.