Östersjöns Justin Bieber

Det är inte lätt att vara kändis. Alla börjar fnissa, peka och viska när man kommer in genom dörren. Det ska tas bilder och skrivas autografer. För att inte tala om alla småväxta människor som slänger sig fram hysteriskt skrikande för att krama, klämma och rycka i svansen. Det är bara att inse, jag är Östersjöns Justin Bieber.

Storhetsvansinnet växer sig stort och maffigt här på Amorella. Har varit ombord sedan torsdag morgon och lekt katt med barnen dag ut och dag in. Måste säga att man känner sig lite som en rockstjärna (med lurvig päls, morrhår och svans, men ändå, en rockstjärna none the less) när man traskar ut till applåder och skrik fem gånger om dagen. Bygger nackmuskler som en oxe gör jag också. Katten väger kan jag berätta och huvudet allra mest. Till mitt sällskap har jag denna helg även Scrat från Ice Age, så jag tillbringar dagarna med att dansa till Smurfhits med en gigantisk ekorre. Basic weekend. 

Bästa av kattupplevelserna är när jag åker hiss med människor. Älskar att se deras reaktioner när hissdörrarna öppnas och det är fantastiskt kul att se hur de klarar av att ha awkward hiss-silence med en gigantisk katt. Ville har ett stort, stelt huvud nu för tiden och får inte prata något, därför blir alla situationer så fruktansvärt roliga. Man kan inte småprata eller skämta och man bara står där i typisk businesspose (händerna knäppta på magen) och är som vem som helst som åker en hiss. Förutom att man är en jättekatt som har en röd mössa på huvudet.

Over and out.