Något jag borde bli bättre på.

Att vara nöjd i stunden. Just där var jag är nu. Att andas. Njuta. Bli kvitt den där molande känslan i magen som gnäller om att man borde göra mer, planera mer och hinna mer.

Min ledare till förra EBL-numret fokuserade på just detta:

Våga längta, men var också nöjd där du är

”Usch, hur ska man hinna med allt, man blir ju gammal så snabbt”, klagade jag i telefonen häromdagen till en av mina bästa väninnor. Men i stället för att få ett jakande, medkännande svar följt av den gamla vanliga ”vart-tog-åren-vägen-diskussion” fick jag mig en avhyvling som hette duga.

”Vadå, gammal?!” röt det från luren på andra sidan av landet. ”Du är inte gammal, jag är inte gammal!”

Min vän nöjde sig inte med denna hojtande inledning, utan vred och vände på mitt ”TantHeidi-utlåtande” så det grövsta att jag nästan fick dåligt samvete över att jag någonsin yttrat mig i frågan. Men då skulle jag kanske fortfarande gått runt och trott jag varit gammal. Vid ynka 23 års ålder.

Åldersnojan. Det verkar som att det kryper längre ner i åldrarna och ökar med mängden val som allt tidigare erbjuds åt oss. Det finns så mycket man kan göra, det finns så mycket man vill göra och ibland blir det överväldigande, ibland känns det som om man stampar på stället och man kommer bli 100 år gammal innan man gjort allt det där man klistrat upp på sin dreamboard.

Men vet du vad? Man hinner!

Det finns ingen åldersgräns för stordåd och äventyr. Min mamma som är 64, säger att hon känner sig som 24. Hon är den mest energiska personen jag känner och framtidsambitionerna och de högtflygande idérna formligen lyser ur människan. Varför ska jag känna mig gammal och stressad när någon som är 40 år äldre än mig knappt reflekterar över frågan?

Jag har flera vänner som har ångest över att bli gamla, skröpliga. De är rädda för att livet springer dem förbi och att man en dag sitter där oförmögen att göra allt man ville göra. Men tänk vad mycket onödig tid som sätts på att grubbla och angsta. Tid som kan ägnas åt att njuta, leva och göra det bästa utav nuet.

Det är viktigt att ha ambitioner och att ha sina drömmar bubblandes på i bakhuvudet. Studier visar att de som aktivt fokuserar på vad de vill göra/bli/åstadkomma, har lättare att uppnå sina mål. Det är viktigt att ha mållinjen för ögonen, men det är också viktigt att uppskatta nuet, resan mot framtiden. I min intervju med Simon Holmström, månadens inspiratör, pratade vi om det här och han sade: ”Det är viktigt att våga längta, men ändå vara nöjd där man är”

Varför ska det vara så svårt att lyda sina egna råd?

Källa: Weheartit