NYC

Lite uppdatering. 

Kom till NYC i lördags och tillbringade två dagar ensam på Manhattan. Jag bodde i ett hostel nära Central Park, bara några minuter från Times Square. Jag tillbringade första dagen med att traska runt på Manhattan. Jag vandrade runt i 5 timmar, UTAN KARTA, och lyckades med att inte tappa bort mig! :) Jag gick runt i butiker, småpratade med försäljare, tjuvlyssnade på samtal och insöp atmosfären. Det Manhattan jag upplevde under helgen var ett helt annat Manhattan än det jag upplevde förra året. Sandy har lämnat i sitt spår enorm förödelse, men har också lämnat New Yorkborna i en större gemenskap. Folk har inte varit annat än vänliga, frågande och varma i sitt bemötande.

På söndagsmorgonen traskade jag ner i lobbyn på hostellet och såg en skylt för donationer till Sandyoffren. Jag hade med mig kamera och häfte och tänkte att jag kunde skriva en liten story om insamlingen. Jag gick in o började prata med folk och efter en stund bestämde jag mig för att stanna en stund och hjälpa till. Jag tog emot donationer som folk kom in med och gick igenom påsarna och delade upp sakerna i olika kartonger. På plats fanns ungefär fem voluntärer och de var verkligen ett riktigt trevligt gäng. En av dem hade till och med sin lilla dotter, som var kring sex år gammal. Hon var jätteivrig och sprang runt och staplade konserver och fyllde i lådor.

Under de dryga två timmar jag var på plats strömmade donationerna in. Folk kom med mat, kläder, vatten, batterier och babysaker. De kom in och frågade vad som behövdes och om de kunde hjälpa till med att sortera. Många människor runtom i New York City har fortfarande inte elektricitet och värme. Många har till och med fått sina hela hus bortspolade med allt vad de äger och har. Staden har verkligen lidit den senaste veckan och för många kommer livet inte bli som vanligt ännu på länge. Men katastrofen har också fört Newyork-borna närmare. Alla försöker dra sitt strå till stacken och improviserade donationspunkter har satts upp runt om i staden. Stormen har förenat New York borna. Som en kvinna uttryckte det:

-          My feeling about the city is that we´re all in this together. We´re all survivors. We have survived this. New Yorkers are very tough, but we´re also very sweet. Like a good candy. The heart will mosh when the outside breaks.

DIY Unicorn

Halloween till ära klädde vi såklart ut oss igen. Den här gången var jag en.... UNICORN!! Woopwooop.

Så här fixade jag och Bay min rosa-fantasiväsen-kostym:
- Vit huvtröja och rosa sidenbyxor (hittade för 5 dollar på en loppis)
- Ett par hästöron (hittade bara kaninöron, men klippte av dem och limmade ihop ändorna)
- Ett skumgummihorn (hittade i en pysselbutik)
- Vitt papper och rosa sidenband att klä in hornet i
- Rosa fluffigt garn (att sy på huvtröjan som man och svans)
- Limpistol (för att limma fast hornet och sidenbanden)

 Bailey var en "Party-rock"-tjej och vi fixade lite färggrannt leopardsmink på henne:

Bye NY, Hello Halloween!

Det blev ingen NY resa för mig och Bailey. Vi tyckte det var bäst att stanna i Oregon och inte flyga in till efter-storm-kaoset i NY. Tråkigt förstås, men vi kan skatta oss lyckliga som har ett val att stanna borta från kaoset. Jag reser till NY själv på fredag för mitt seminarium som börjar på söndag. Hoppas att det går av stapeln bara.

Nu blir det istället Halloweenfirande i Corvallis!! För några kvällar sedan var vi till en "haunted corn-maze", en gigantisk labyrint i ett majsfält. Det tog 1 och en halv timme att ta sig igenom och det var förskräckligt läskigt. Olika "monster", "mördare" och läskiga varelser gömde sig bland de höga majsen och hoppade ut framför en eller gled in bakom en för att skrämma en. Det fanns också en gammal skolbuss som man måsta gå igenom med "döda" människor liggandes på sätena som mitt i allt vaknade till liv när man gick förbi. Jag och Bailey skrek oss igenom hela labyrinten, medan Nathan bara gick bakom o skrattade. Vid ett skede började jag till och med att gråta; vi hade just kommit ut genom en mörk tunnel och precis blivit attackerade av två läskiga filurer när en kille med en motorsåg hoppade ut ur majsen. Det vart bara för mycket. Men några tårar senare var jag good to go och trampade vidare bland läskigheterna.

Igår var jag till en second hand store och hittade nästan allt jag behövde för min kostym. Här är en liten sneak-peak:

En vit huvtröja, rosa pyjamasbyxor, en rosett och fluffigt garn. Måste skaffa lite till saker dock.. Ihihihihih

Orkanvarning

Är lite orolig för vår New York resa nästa vecka. 

Jag och Bailey ska åka till NY på tisdagsmorgonen och hon ska stanna till fredag, då jag blir ensam en dag innan mitt seminarium börjar. MEN, just nu väntas orkanen Sandy slå till mot östkusten. De kallar Sandy för den "perfekta stormen" och "Frankenstorm", eftersom den är en blandning av en tropisk storm och en snöstorm. Den är tydligen något i hästlängder och folk har börjat evakueras från kustremsorna. Den ska träffa land på måndagkväll/tisdagmorgon och väntas slå ner mellan Delaware och NY. Stormen har redan åkt igenom Karibien och gjort enorma skador på Jamaica, Kuba och Bahamas. I New York ska de imorgon bestämma om de ska stänga ner hela kollektivtrafiken inför stormens ankomst.

Nu är frågan. Kommer vi ens kunna flyga på tisdagmorgon från Oregon till NY och hur säkert är det? Och hur kommer situationen vara i NY medans vi är där? Vi har redan allt planerat, bokat och arrangerat inför vår trip, men kommer vi ens kunna göra något där?
Bailey är dock inga direkt orolig för stormen. Hon tror att flygbolaget borde meddela om det inte är säkert att flyga och hon tror att vi kommer kunna göra allt vi planerat om vi kommer dit. "New York city stops for nothing". Men som en liten, rädd, nordbo som är ovan med naturens förödande krafter, så kan jag inte låta bli att känna mig lite nervös...

Nog är det ju hemskt vad naturen har varit upprörd den sista tiden. Det är knappt ett år sedan Irene och nu ska alla samma människor igen packa ihop sina hus och fylla gatorna med sandsäckar. Kan inte ens föreställa mig känslan av att få allt man äger och har bortsköljt...För att inte tala om hur hemskt det är för dem som själv hamnar i stormens öga. Ujj...

The province
HBL

sorry for partyrocking!

I fredags hämtade vi en annan av våra Tasmanien vänner, Charlene. Hon bor cirka 7 timmar bort med bil och hon hade fått skjuts till grannstaden. På torsdagskvällen gick vi ut till en populär studerande-pub. Varje torsdag har de linedancing på stället och alla har på sig cowboy boots och dansar i långa rader. Jättehäftigt! Bailey och Nate brukar dansa ibland och det var himla kul att se dem virvla runt i sina boots på dansgolvet. Till och med jag var upp och dansade i Baileys lånta boots, men jag körde bara lite bugg och trampade folk på tårna.

Igår firade vi halloween och jag, Bay o Charlene klädde upp oss som älvor och Nathan var Partyrock-man från LMFAO.

Weddingextravaganza

Häromdagen var jag med Bailey på en bröllops- och festmässa.
Bailey är en bröllopskoordinator för Stargazer Weddings och hon var där för att promota sig själv och hitta kontakter och kunder. Jag var med som assistent och dregglade över allt fint i bröllopsväg som fanns på mässan. Där fanns också en massa cateringföretag och jag tryckte i mig så mycket minicupcakes, kakor, kex, ostar och miniburgare att jag hade ont i magen när vi kom hem. Men det var värt det! :D

pumpor och presidenter

I går kollade vi på president-debatten, det var riktigt intressant! Det är verkligen en spännande tid att befinna sig i USA just nu, ska bli så kul att följa valvakan i NY :)

Det var en het debatt, men Obama hade ett visst övertag och skickade till och med iväg några humoristiska nosknäppare åt Romney. Men det här är faktiskt första gången jag sett en live debatt mellan de två och jag måste säga att jag är imponerad av båda kandidaternas prestationer. Måste ju vara hemskt nervöst att sitta där framför miljontals och miljontals tittare och svara på tuffa frågor. Det enda jag hade att anmärka på Romneys framförande var det att han flera gånger sade fel namn på viktiga personer, bara för att sekunden efter säga "Ursäkta, jag menar...". Men det var nu inte ngn större screw-up. Annars hölls sig båda två sakliga i min mening, men jag tycker fortfarande illa om "smutskastnings-politiken" som förs här i USA. Mesta av de val-reklamerna som sänds i teve fokuserar på att lyfta upp den andra partens negativa sidor och även i debatten blev det mycket ifrågasättande av den andras förflutna och den andras åsikter kring frågor. Jag skulle gärna se mer ärliga svar från kandidaterna själv, jag är mindre brydd om vad de tycker den andra har fel i, det känns lite sandlåda =P


Efter debatten karvade vi pumpor så att det stod ut genom öronen. Och sedan mumsade vi i oss de karamelliserande äpplena vi gjorde häromdagen.

Min unicorn pumpa!!!!

 Nomnom. Äpplena gjorde vi bara genom att smälta ner fudgekarameller och doppa äpplena i smeten :D

Pumporna gjorde vi genom att printa ut bilder från internet, tejpa på pumpan och dra med en grej som såg ut som en räfflad pizzaskärare längs med konturerna av bilden. Sedan tar man bara bort pappret och börjar karva! :D Jag hade printat ut en bild på en My little Pony och så ritade jag såklart ett horn i pannan på den ;)

The pumpkin patch

I går var vi och köpte pumpor inför Halloween! Vi var till en farm ute på landet där man fick strosa runt och plocka pumporna de lagt ut på gården. :)

Cinderella Pumpkin!!!!

I dag ska vi karva dem och kanske också laga caramelled apples :D

Gratis skolmat?

Oregon

Nu är jag här!! :D Efter typ ett dygn av resande. Urk.

Sitter för mig själv hemma hos Nathan och Bailey. De är på jobb, respektive skola och jag sitter och gör klart Ebl stuff.

Det är så konstigt det här. Jag sitter i en helt främmande soffa, i ett helt främmande hus, i en helt främmande stad. Men direkt när jag kom in genom dörren igår, kändes det hemtamt. Och när jag steg in i Baileys rum, så kändes det precis som om jag varit där miljoner gånger. Överallt hängde bilder från vår Australien-resa och på skrivbordet fanns det ett prydligt foto av mig, Bay och Nate på skolbal i Tasmanien. Det känns riktigt trevligt att jag på nåt vis är en del av deras liv här i USA, om så ändå bara på några fotografier. :)

Mupparna är snart hemma och bra är det, eftersom de lämnat mig hemma ensam med min födelsedagspresent! Vem gör sånt?? Det är en korg med grejer som står mitt i vardagsrummet. Jag har cirklat runt den som en rovdjur på spaning och försökt kolla vad som finns i den, utan att röra nåt. Men snart kan jag inte hålla mig mycket längre till...