torsdag 30 augusti 2012

I dag traumatiserade jag syrran

I går när jag o Kenkko var ute i skogen blev vi attackerade av älgflugor från höger och vänster. En timme efter att vi kommit hem hittade jag en älgfluga som nästlat sig in i håret. Såå äckligt!

Men så imorse var vi till min syrra och vi satt vid köksbordet och pratade, när jag plötsligt kände nånting i hårbottnen. Jag fick panik och skenade ut med syrran o Kenkko i släptåg. Väl ute slängde jag huve upp o ner o Annika med kammen i högsta hugg letade igenom håret. Och då ser hon den. Hon skriker, hoppar ett steg bak och ropar "Fyy va äckligt!!! Det ser ju ut som en jättefästing!" Det lilla kräket hinner då såklart pila iväg till ett nytt gömställe o Kenkko måste nu ta över jakten, medan Annika hoppar från fot till fot, ser förfärad ut och utropar "usch!" och "fy!" var tionde sekund. Efter några minuter börjar letar-duon fundera om den ändå inte trillat ur redan. "Kan den hoppa till ngn annan?", frågar syrran nervöst och börjar klia sig på armarna. Men då ser Kenneth det fula lilla krypet och lyckas få upp den med kammen.
Värsta 5 minutrarna jag upplevt på länge. 

Efter att vi fått bort den och Kenneth visar den mosade äckelflugan till Annika, håller hon upp sin arm med tuppskinnet blottat och säger: "Se på det här! Jag höll mig lugn för din skull Heidi!". Detta säger hon till den som uppenbarligen SOVIT med kräket plirandes runt i hårbottnen hela natten. Föga tröstande... :D

För den som inte vet hur en älgfluga ser ut; here you go:


Uääh, nasty litte creatures.... Källa

Så här berättar Wikipedia om flugan:
Det är en blodsugande parasit som främst lever på stora hjortdjur såsom älg, hjort och rådjur, men kan också förekomma på hästar. Den till kroppsformen platta flugan landar på sitt värddjur och bryter av sina vingar för att leva resten av sitt liv på värddjuret. Därefter kryper den in i pälsen och suger blod. Den kan lätt ta miste på sina värddjur och människor, som även kan bli bitna, men den kan inte använda människoblod för sin utveckling. Flugorna tros inte bära med sig några farliga virussjukdomar; dock kan betten ge klåda och svullnad, och flugorna kan vara bärare av en bakterie, som kan ge upphov till hudinfektioner, även hos människor. Älgflugan är svår att bli kvitt när den väl landat eftersom den är både flat, tjockhudad och försedd med rejäla klor på sina fötter som den kan hålla sig fast med. Den kilar snabbt in under kläderna och gömmer sig, och den är nästan omöjlig att slå ihjäl med handen. Hamnar den i håret kan det krävas en kam för att få bort den.


Terveyskirjasto ger dessa råd till den älflugsattackerade:

·         Hjortflugor lossnar med kam eller pincett.
·         Skrapa inte om det uppträder en kliande rodnad på huden. Huden kan gå sönder och inflammeras.
·         Vid kraftiga allergiska reaktioner är det bäst att söka läkare.
·         Du kan undvika hjortflugor genom att vistas på öppna platser där det blåser. Gå helst i skogen på morgonen då det är svalt. Mörka kläder och rörelse drar till sig hjortflugor. Insektsmedel biter inte på hjortflugor.

onsdag 29 augusti 2012

Rävfot, happydog och klumpetass

I dag var jag, Kenkko och Asterix ute i skogen och letade bär i Kuni-skogarna. Rävfoten Kenkko skuttade som en vessla genom stubbar och snår med happydoggen Asterix springades bredvid. Jag däremot hankade mig fram i Kenneths gamla stövlar och var lika graciös som en elefant i en porslinsbutik. Hade ingen aning om var min fot började eller slutade och drattade på ändan i mosshögarna, slintade på stubbarna och fastnade i grenarna.
"Du är inte riktigt nån skogsmänniska, va...?", sade Kenneth med ett brett flin där han tronade uppe på en kulle medans jag tragglade mig upp för backen, hysteriskt viftandes bort älgflugor, knorrandes och morrandes.

Nej, jag är kanske ingen skogsmänniska, men definitivt en bärmänniska. Och i och med att vi hittade lite vildhallon och blåbär var det en glad klumpfot som stövlade ut ur skogen.









tisdag 28 augusti 2012

Yet another trainride

Sitter på tåget upp till Vasa, det här är tredje gången jag åker tåg mellan Hesa o Vasa på de fyra senaste dagarna. PUST! I lördags kom jag hem från miljökursen i Tvärminne och igår morse begav jag mig av igen till hufvudstaden för att attenda ett redaktionsmöte. Första mötet för EBL! :) Exciting!

Jag passade igår även på att träffa lite kompisar, så jag stannade över natten på hostell Erottajanpuisto för att inte behöva stressa iväg till tåget på kvällen. Rekommenderar varmt hostellet! Det var riktigt i centrum och hade trevliga utrymmen.
Jag gillar hostell, det är nånting med dem som känns hemtrevligt och tryggt. I går när jag hade tagit in mina grejer i rummet hann jag knappt sticka näsan utanför dörren och förvirrat kika mig omkring efter en WC, förrän ett vänligt ansikte frågade på bruten engelska vad jag letade efter. Visst är det lyxigt att bo på hotell med eget rum, flådiga entrér och skinande möbler, men det känns på något vis väldigt världsfrånvänt och främmande(iaf för mig som inte är van med att bo så). Hostell är det verkliga livet, "riktiga människor" och opretentiösa utrymmen. Det är här de intressanta mötena sker och de djupa diskussionerna tar plats. När jag reste runt i Australien bodde jag på hostell i en månads tid och jag älskade det! Det här var första gången jag tagit på hostell i Finland, men det är något jag tänker börja göra oftare, billigt och bekvämt! :D

Nu ska jag fortsätta att jobba, med den här sköna låten i lurarna:

lördag 25 augusti 2012

Mamma Heidi i gluggen


När blev jag gammal?
22 är ju ingen ålder alls. Egentligen. 
Men om man begåvats med två tonåriga systerdöttrar och en nästan tonårig brorson, då blir man plötsligt lika gammal som gatan. Plötsligt försvinner alla korta kjolar ur garderoben, eftersom två nästan-högstadie-brudar slår fast att kjolarna nog ”är liiite för korta för mig”, men alldeles perfekt storlek för dem. Brorsonen, elva år, brassar på musik från sin smartphone i bilen och frågar om jag diggar. ”Diggar vem?”, undrar jag och försöker desperat lokalisera namnet på de tunga tonerna som jag vet finns någonstans i mitt grötiga minne. ”Skrillex, såklart” får jag till svar med himlande ögon. ”Ja, just det, han där Skrillex...”. ”Du hänger inte med Heidi, du börjar bli gammal” fastslår min uppenbarligen innesvängs-brorson.
Höjdpunkten, eller lågpunkten kanske är ett bättre ord, kom för några veckor sedan när jag gick på marknad med tonårstjejerna och vi stannar vid ett stånd för att köpa godis. Föräljaren kikar på mig, sedan på tvillingarna (som för övrigt är 13 år gamla) och sedan tillbaka på mig. Han ser uppenbarligen fundersam ut och pyser till slut ur sig ”Är du mamma, eller... syster...?
Jag stirrar på honom, häpen och förbluffad över i vilken ordning de två gissningarna kom. Småbrudarna brister ut i gapskratt, medan jag med hög röst förkunnar att jag är ”moster! Absolut inte mamma! Moster!”
Resten av dagen passar ungarna på att unisont kalla mig ”mamma” vart vi än går medan jag hötter med fingret och säger åt näbbgäddorna att vara tysta. Jag gläds dock en smula åt att människor till höger och vänster stirrar förskräckt på den udda ”familjen”. Det betyder väl att det finns någon som inte ser mig som en 30-nånting-åring, utan som en tjej som uppenbarligen är för ung för att vara mamma till tonåringar. 
Snälla, säg att det är så...?


Publicerad i ÅT för någon vecka sedan :)

onsdag 22 augusti 2012

En ledsen dag

Overshoot day för i år: 22.8.
I dag har vi använt upp alla jordens resurser för det här året. Fram tills nyår lever vi alltså på "lån". Förra året inträffade Overshoot day först den 27:e september, vilket betyder att vi i snabb takt har slösat upp det här årets sparkonto. Det var i mitten av 70- talet som jordens befolkning för första gången använde mer resurser än vad planeten klarade av att producera under ett år och sedan dess har dagen krypit in tidigare för varje år. Det här om något är ett tydligt tecken på att vår livsstil och vårt konsumtionsinriktade beteende inte är hållbart. Jag fasar för den dagen när allt är slutt, väck, kaputt och där står vi i ruinerna av våra en-gång-så-flådiga liv.

Men jag är en optimist. Jag tror på teknologi, på framtiden och på människors vilja och möjlighet att skapa en bättre värld. Varje dag kan just du och just jag göra bra val. Bättre än dem vi gjorde igår.
Jag vet att alla har det stressigt och alla har mycket att tänka på med karriärer, familj, fester, vänner och fritidsintressen. Och jag säger inte att vi måste stanna upp våra liv för att leva miljövänligt. Gröna val går att inkludera i de flesta aspekterna av livet och då kan man ha minst lika roligt, bara med bättre samvete.

En välmående planet är den grundval som alla våra liv balanserar på. För att våra barn ska ha samma möjligheter som vi till ett fullgott liv med allt vad det innebär, måste vi börja engagera oss på någon nivå. Om det så bara gäller att köpa byta ut tvålflaskan mot en svanenmärkt sådan, sopsortera eller att tänka till en extra gång på shoppingrundan, så är det värt det. Det är ur medvetenhet de gröna fröna gror.

Det var allt för tant heidi i dag.

Läs mer: SMB






tisdag 21 augusti 2012

Dessert anyone?

Sitter i datasalen på stationen i Tvärminne. Researchar en artikel och komponerar mail. Har just skrivit ihop ett första brainstorming-mail om Elevbladet och det känns jättekul att få sätta igång med tidningsarbetet! Det känns som att den här hösten är full av möjligheter, men det dyker bara upp fler och fler saker som jag vill göra, så jag får inga riktigt plats med allt... Hrmf. Dagens i-landsproblem.

Jag måste ju hinna få allt gjort också. Jag är en riktig sista-minuten person. En sann tidsoptimist i kropp och själ.... Men det ska det bli ändring på!
nästa vecka...
i höst...
eller sen nån gång.......

Men Hey! Varför ändra ett vinnande koncept? Jag brukar alltid få saker gjort. Folk behöver ju bara inte få veta att sakerna görs under choklad-höga nattliga timmar på golvet av min lägenhet. Där sitter jag med vilda ögon, papper slängda omkring mig och facebookfliken spärrad. Då banne mig görs det jobb. 
Den där fantastiska känslan som infinner sig på morgonsidan när allt är klart, ivägskickat, tröttheten har gått över till ett euforiskt rus av "jag-är-stålmannen-oövervinnelig" och solstrålarna kikar över talltopparna.  
Det är lycka det.





söndag 19 augusti 2012

Out in the bush we go

Nu sticker jag iväg på kurs till skärgården, nämligen till den zoologiska stationen i Tvärminne. Kursen handlar om Östersjön och jag tror den kommer bli riktigt intressant. Blir där en vecka o har ingen aning om det finns internet (måste det ju finnas... eller..?? AAAAAHH!!) Nå, vi hoppas på de bästa. Om jag har netti, kommer jag kunna blogga därifrån, om inte, så kommer jag antagligen vara ett litet hippie-vrak i slutet av veckan.

Nu ut i vildmarken.


IT´S WEEKEND, babe

I helg var jag o kollade på Guetta, Redrama, Poets of the fall och Hurts med brorsan, svägerskan, Kenkko, Joanna och Henkku. Det var en superb helg med bra musik, partajj och mycket skratt. Fina fisken helt enkelt. Har dock grym träningsvärk av allt hoppande och traskande (vårt hotell var cirka 2 km från festivalområdet.)

Guettas uppträdande levererade grym partyfeelis. Nya låten Shewolf och Titanium var definitivt höjdpunkterna.Och Hurts show var helt spektakulär, så snygg med dansare, ljus, rosor och svartvita bilder. Riktigt stilrent. Till alla er som inte lyssnat på Hurts, do it! Dom är grymma.





I natt så åkte halva muppgruppen hem till Åland, medan jag o Kenkko sov en till natt på ett hotell inne i stan. Han ska åka hem till Vasa och jag ska fara på kurs.
Och världens sötaste pojkvän hade kollat upp hur miljövänligt hotellet var. <3

Vi bodde på Scandic Hotell som har en genomgående och bred miljöpolicy. I hotellrummet fanns det sopsortering (papper, bio och brännbart) och hälften av matutbudet på frukostbordet var ekologiskt odlat.

Deras miljöpolicy råder.:
"No company can avoid taking responsibility for the environment and focusing on environmental issues. Scandic shall, therefore, lead the way and work continuously to promote both a reduction in our environmental impact, and a better environment. Scandic shall actively contribute to a sustainable society." Scandic's environmental policy since 1994"

Det är viktigt att komma ihåg att i de flesta situationer kan man välja ett miljövänligare alternativ, såsom tex hotell. Jag skulle själv inte ens tänkt på det, så jag är jätteglad att Kenkko kollade upp det. Det är ju inga direkt miljövänligt i sig att bo på hotell, men man kan ju ta det "mindre onda" så att säga och stöda ett företag som verkligen satsar på hållbar utveckling.
Så, tummen upp för Scandic!

onsdag 15 augusti 2012

Bloggtips

Härom helgen fick jag lite utrymme i Ålandstidningens "inspirations- Lördag" att tipsa lite bloggar. Jag valde att lista några roliga, inspirerande och informerande bloggar. Jag skulle gärna ha listat några fler, men så här många fick nu plats på sidan:



Jag har PDF på det här med större text, men har ingen aning om hur man får den till bloggen (eller ens en länk till den...). Nån bloggteknisk som kan hjälpa mig?

Shewolf

I helg ska jag, Joanna, hennes pojkvän Henkku, Mattias, Haidi o Kenkko fara på Weekend festival i Esbo! Där ska vi shejka loss till Guetta, skrillex, Hurts, Redrama, Donkeyboy o många fler. Kommer bli awesome.
O som cherry on top har Guetta just kommit ut med en fabulös låt!



Diggar också den här covern av låten. Helt fantastisk röst har hon.

tisdag 14 augusti 2012

Inspiring

Nånting jag älskar att träffa människor som brinner för något. Det får vara vad som helst, dans, miljöfrågor, sång, juridik, fred, sport, foto, rättvisa... Folk som lever för nånting, som har en glöd inom sig som är osläckbar. En törst, ett mål, ett syfte. Människor som får en själv att vilja vara mer, vara bättre, vara allt det där som man kan vara.
Dessa människor gör mig så fruktansvärt motiverad och inspirerad att följa mina drömmar och förverkliga mina planer och göra någon skillnad här i världen. På något sätt.

I helgen träffade jag en sån människa. Afrah Nasser heter hon. En ung yemensk journalist och bloggare, som varje dag outtröttligt låter pennan glöda för sitt lands skull.

Jag fick intervjua henne. Här är hennes historia




Afrah Nasser är en politisk journalist och bloggare från Jemen som levt i asyl i Sverige i ett års tid. Hon är en frihetskämpe, som trots hot och påtryckningar inte låter sig tystas. I helgen besökte hon Åland för att prata om fred, jämlikhet och starka arabiska kvinnor på Islands of Peace.

– Jag blev inbjuden av Johanna och jag är väldigt glad att hon frågade mig. 
Afrah Nasser sätter sig tillrätta i en av de mjuka fåtöljerna i Alandicas foajé. Hon är lugn och behärskad och ler ofta, men med en vaksam blick. Afrah är född och uppvuxen i Jemen, där hon verkat som journalist fram tills förra året. Hon är en världskänd bloggare och brinner för att avslöja orättvisor. Hon är bara 26 år gammal, men har en livstid av historier. En av dem är hur hon en dag fann sig bosatt i Sverige.
– Jag blev antagen till ett utbildningsseminarium i Stockholm för ett år sedan. Det var en problematisk tid i mitt hemland Jemen. Det var våldsamt och flygplatserna hade stängt.
Det som var meningen att vara en kort vistelse blev mitt i allt en flytt på obestämd tid. För Afrah, en hängiven politisk journalist med en regimkritisk blogg, var det inte säkert att återvända till hemlandet som blivit ett av de sandslott som den arabiska våren sköljt över med häftig kraft.
– Jag hade redan fått hot i Jemen, så jag måste stanna i Sverige.
Men trots påtryckningarna och hoten, kunde Afrahs röst inte tystas och hon fortsatte kämpa för sitt lands medborgare. På andra sidan jorden.
– Det var väldigt viktigt för mig att fortsätta skriva och blogga. Situationen i landet ändrades snabbt och det var viktigt att fortsätta rapportera. 
Afrahs blogg blev snabbt en nyhetskälla att räkna med och CNN listade internetsidan som en av de mest intressanta bloggarna i Mellanöstern.
– Jemen är isolerat när det kommer till internationella medier. Många experter berättar inte rätt, eftersom de inte vet. Det var därför jag började blogga på engelska. Förra året skrev jag mer under ett år än vad jag gjort under hela min karriär, säger den unga journalisten med ett mjukt skratt.
En begränsad journalistik
Under sin yrkesverksamma tid i Jemen, arbetade Afrah på en av de få engelskpråkiga tidningarna som finns i landet. 
– Det var bra för mig som en start, men jag hade alltid en ”gräns”. Jag skulle inte prata eller skriva om politik.
Jemen är rankad i botten av den internationella pressfrihetslistan. Regimkritik och negativa politiska röster fick inte utrymme i medierna.
– Min mamma sa: Skriv vad som helst, förutom politik! Men politik är källan till alla problem. Jag blev besatt av politik, säger hon med ögon som blixtrar av återhållen glöd.
När revolutionen i Tunisien var ett faktum började Afrah skriva politiska texter. Men de blev inte publicerade. Bloggen blev ett medel för att nå ut, när tidningarna inte ville och inte kunde förmedla hennes nyheter till befolkningen och världen. 
Kvinnor sida vid sida
Efter att den första arabvår-vågen träffat Mellanöstern, var det bara en tidsfråga innan Jemen skulle vandra samma väg som Tunisien, Algeriet, Jordanien och Egypten.
– Redan före Arabvåren, var Jemen ett av arabvärldens fattigaste länder. Det var redan en katastrof. När upproret skedde stängde många företag, vilket drastiskt påverkade gräsrotshushållen. Jag fick bara halva min lön på tidningen och många av mina vänner fick sparken från sina jobb. Det var en tuff tid.
Men det var också en spännande tid. En efterlängtad tid. Och Afrah befann sig mitt i brännpunkten. Med pennan i hand deltog hon i demonstrationerna och tillsammans med tusentals andra kvinnor marcherade hon gatorna fram och krävde allt det som de inte krävt tidigare.
– Det var chockerande. Kvinnor har inte rätt att höja rösten på gatan. När jag såg dem bredvid mig på gatan så sade jag bara ”Vah? Varför har du inte ropat tidigare?”, berättar Afrah med viftande armar och stora ögon.
En ny era
Efter drygt ett år av oroligheter, demonstrationer och mindre sammandrabbningar skrevs ett avtal, där presidenten Ali Abdullah Saleh efter en övergångsperiod skulle efterträdas av vicepresidenten Abdu-Rabbo Mansour al-Hadi. I feburari i år skedde regimskiftet.
– Men vicepresidenten är från samma politiska parti. Så, jag har många reservationer angående hans position. 
Afrah säger att den nye presidenten gjort många överraskande ändringar, men fortfarande har en lång väg att gå.
– Han möter många mycket svåra utmaningar, såsom hungern. Många människor lever i extrem fattigdom och drygt fem miljoner barn riskerar att bli kroniskt undernärda. Det är inte hungersnöd, eftersom maten finns där. Men det finns inga pengar att köpa för. 
Kvinnofrågan är också ett brännande ämne. Trots att kvinnorna stod sida vid sida med männen på gatorna under upproren, har de fortfarande inte ens nära på samma rättigheter.
– Det är värre nu än vad det var. Jemen har en av de högsta siffrorna på kvinnor som dör i barnsäng och hälften av alla kvinnor gifts bort före 18 års ålder.
Afrah ser både negativt och positivt på Jemens framtid, men hennes kämparanda väger tyngre än den uppgivna sidan.
– Problem existerar överallt. Jag känner mig positiv när jag ser människor i Jemen som försöker sitt bästa för att förbättra sin situation. Efter varje storm, så går solen upp.
Inspirerad och motiverad att fortsätta
Afrah hoppas snart kunna återvända till Jemen, men trivs bra i Sverige, som hon ser som sitt ”andra hemland”.
– Jag lär mig språket och bekantar mig med kulturen.
Hon planerar även ett större projekt, som hon hoppas genomföra i Sverige.
– Jag vill göra en fotoutställning om Jemen. Idén är att sälja bilderna och skicka pengarna till hjälporganisationer i Jemen. Alla som vill hjälpa kan kontakta mig på min blogg, säger hon.
Och innan hon flyttar tillbaka till hemlandet, hoppas hon få besöka Åland en gång till. 
– Jag älskar er ö! Är det lika vackert under vintern?, frågar hon och lyser upp när fotografen berättar om de vidsträckta istäckena som täcker Slemmern som skymtar genom fönstret.
– Jag ska komma igen, säger hon glatt.
Vad tar du med dig från den här helgen på Åland?
– Jag inspireras av talarna här som arbetar för att implementera fred och som bygger fred i sina samhällen. Det är väldigt rörande och det motiverar mig att fortsätta.


Läs hennes blogg http://afrahnasser.blogspot.com/ och stöd hennes projekt: en fotoutställning om Jemen, där alla intäkter går till hjälporganisationer i landet.

Foto: Jacob Saurén

måndag 13 augusti 2012

Nya äventyr!

I dag fick jag reda på att jag fått jobb som chefredaktör för Elevbladet. Det är en finlandssvensk tidning som ges ut av Finlands Svenska skolungdomsförbund. Målgruppen är högstadie- och gymnaseieelever. Jag kommer som chefredaktör att ansvara för att göra tidningen tillsammans med redaktionsrådet som består av skolungdomar runtom i Svenskfinland. Arbetet sker i nära samarbete med redaktionsrådet, FSS förbundsstyrelse och kansliet. Upplagan är cirka 5.000 per nummer och det är 6 nummer som ges ut varje år. Arbetet är deltid och jag kan göra det hemifrån, så det passar riktigt bra ihop med resten av mina planer för året, vilket huvudsakligen är att frilansa.

Två aspekter med det här arbetet gör mig jätte excited: 
1. Jag själv blev intresserad av att skriva i högstadie-åldern och det känns jättekul att få jobba med unga, ivriga skribenter och hjälpa dem utveckla sin talang.
2. Jag hoppas kunna göra en del miljöjournalistik i tidningen och det känns fantastiskt kul att få nå ut till en så mottaglig och ung publik.

woop woop

onsdag 8 augusti 2012

Hudvårds-tips för problem hy

Igår var jag på hudvårdsanalys till ekosalongen Lustans i Mariehamn. 1 timme och 45 minuter för 25 euro resulterade i oändligt mycket information och ahaa upplevelser.

När jag var yngre hade jag riktigt dålig hy och blev satt på  antibiotika kurer och starka ansiktsmedel. Vilket i sin tur inte är bra för varken magen eller resten av kroppen... Min hy har varit riktigt bra de senaste åren, men nu börjar det blossa upp igen. Jag ska mota problemen i grind och göra allt jag kan för att på en naturlig väg få bra hy. Första steget var att gå till Lustans och reda ut varför jag har hudproblem. Nina på Lustans gick igenom allt från kostvanor till shampoo till stress-symptom för att ta reda på vad som orsakar min dåliga hy. Hon kom bland annat fram till att jag har B-vitamin brist då jag äter mest vege utan att tänka på att få i mig proteiner från andra håll. Därför ska jag nu käka B vitamintillskott. Hon kollade även vilka områden i ansiktet jag har problem med och just dessa områden var kopplade till njurarna, levern och tunntarmen. Därför ska jag dricka mycket vatten (för njurarna och annars också bra för hyn) och äta probiotika för (tunntarmen o magen). Plus att jag måste stressa mindre och sova mer, vilket är svårare sagt än gjort. =P

Här är lite annat vad jag fick reda på under vår session:

Kosttillskott som är bra för hyn:
- Jättenattljusolja (hormonbalanserande)
- Havtornskapslar (istället för fiskoljekapslar)
- Zink

Ansiktsvård:
- Tvätta ansiktet med olivtvål (riktigt billig och bra mot acne) eller marockanskt tvättlera
- Använda ansiktsvatten (kamomillte i sprutflaska funkar bra för att lugna problemhy)
- Köra peeling varannan vecka. Blanda florsocker och olivolja. Florsocker har tydligen perfekt kornstorlek för ansiktspeeling.
- Ansiktsmask nu som då. Med yoghurt/kesella och honung (antibakteriellt och innehåller naturligt väteperoxid) och gurkmeja som är antiinflammatoriskt (?)
- Punktbehandling på finnar: Echinacea droppar kan användas sparsamt på finnar, men man måste komma ihåg att sätta olja eller annan återfuktning på, så att dropparna inte torkar ut huden.

Generella tips för hyn:
- Byta örngott ofta
- Tvätta makeupborstar

Hon tyckte även att jag skulle undvika mjölk i 3 månader för att se om det har någon inverkan och köra en kur med echinacea invärtes i 1-3 mån (15 droppar, 2 ggr per dag).
För att stressa ner kroppen föreslog hon att jag skulle droppa lavendel, Ylang/Ylang och Meiram (eteriska oljor) på en bomullstuss och andas in. Lavendel balanserar talgproduktionen, Ylang kan ha en hormonbalanserande effekt och Meiram är lugnande.

PUST! Det var mycket. Hoppas att nån av er kan ha nytta av nån del av infon :)


Nina blandade ihop en ansiktscreme åt mig att lägga på efter rengöringen. Jag köpte även en burk med probiotika som jag ska äta nu ett tag. Man lägger ett kryddmått av pulvret på tungan, det är supersött och gott. :D


Avocadocreme och olivtvål. Olivtvålen kostade bara 6,70 och jag måste skära den i två och ge ena biten till Joanna för den var så stor. =P Finns säkert att köpa i de flesta affärer, och ekologiska i ekoaffärerna :)

måndag 6 augusti 2012

Heidi 13 år

I dag innan jag for från jobbet kikade jag in i Ålandstidningen arkiv och hittade den här. Heidi 13 år berättar om sitt första reporterjobb.

Gillar att jag äter "kyckling i alla former" och att mamma och Madonna gemensamt får ta platsen som min förebild.



Ställer mig dock frågande till den reporter som frågar en 13 åring om dennes civilstånd. Why?
"Heidi 13 år, Civilstånd: Pojkvän Bert, 12 och ett halvt....."


(fotnot. Hade inte en pojkvän som hette Bert som var 12 o ett halvt. Just FYI.) :D

söndag 5 augusti 2012

DIY hårspray!



I fredags lagade jag egen hårspray. Jag kokade upp vatten och hällde i socker, lät det svalna och hällde i en sprayflaska. Jag lockade håret och sprejade på sockervattnet. Det funkade superbra! Det enda man måste tänka på att spreja i tunna lager (precis som det beskrivs i videon) annars är det risk för att det bara blir blött o ser flottigt ut. Mina lockar höll hela natten och det kändes precis som vanlig hårspray. Men man måste dock tvätta håret efteråt, inte en chans att det går att reda ut och få fint hår efter att man sprayat hela kalufsen med sockervattnet. Plus att det kan lämna små, små korn av socker efteråt som är trevligt att skölja bort.

Nästa dag använde jag det igen för att hålla pannluggen på plats, Jag sprayade på på morgonen, var på kalas, for och hade firmafest på Leklandet (dvs skuttade runt i hoppborgar och sprang som en tok) och traskade på en lång promenad i solen. Genom allt detta höll min pannlugg sig på plats med hjälp av sockersprayen. Rekommenderas! Men det tar nog några gånger innan man lär sig att applicera det perfekt :)


onsdag 1 augusti 2012

Ett grattis med en panna!

I dag är det Joannas födelsedag!
Imorse överraskade jag henne med en stekpanna med en gigantisk cookie i. Årets weirdaste present?
Jag kan säga er att den här flickan var i desperat behov av en ny stekpanna. Det ser ut som om hon försökt döda sin förra panna med en slaktkniv... I sådant skick är den. Och eftersom den är en teflonpanna är det inte bra alls. Repat teflon kan avge kemikalier både i maten och i luften.

Så här säger Marthorna om teflon:
Teflon tillhör gruppen fluorföreningarna, vilka klassas som ytterst skadliga miljögifter på grund av sin svårnedbrytbarhet i naturen och förmåga att lagras i människor och djur. Fluorföreningarna, som först på senare tid flitigt använts som impregneringsmedel i kläder, skor och kärl, har redan via luft, vatten och naturens näringskedjor spridit sig till alla delar av världen. Halterna av fluorföreningar ökar oroväckande snabbt i isbjörnar på så avlägsna platser som Arktis. 
Eftersom det finns lite kunskap om hur de flesta kemikalier påverkar människan och miljön, gör vi som konsumenter klokt i att själva vara försiktiga när vi väljer produkter. Använd inte teflonkärl med skråmor i beläggningen (och ogärna köksredskap av silikon). Man vet helt enkelt fortfarande inte hur teflon (och silikon) påverkar oss. Hetta inte upp teflonkärl på högsta effekt, utan använd lägre temperaturer.

När jag skulle köpa en ny panna åt fröken letade jag efter en gjutjärnspanna, men hittade den här i stället. En  panna med keramisk yta, utan spår av varken PTFE och PFOA (miljö- och hälsoskadliga föreningar)




Ikväll har vi firat genom att fara och kvällssimma till Lilla holmen och äta kladdkaka. En riktigt bra dag! :)