Kemikalier och biogas

När jag var hemma i Vasa senast damp det ner två tidningar i postlådan som jag medverkat i. Till Marthabladet har jag både fotat framsida och gjort en intervju med en av mina idoler: Katarina Johansson, som skrivit böcker om kemikalier i vardagen. Sen en grej för Finlands Natur och Miljö om ÅCA:s biogas anläggning :)

Älskar att jag får ägna mig åt sånt som intresserar mig!

Här är intervjun med Katarina, en sån trevlig och inspirerande människa!

Katarina skriver för en giftfri vardag

Katarina Johansson är författaren bakom två populära böcker om de osynliga gifterna i vår vardag, kemikalierna. De gömmer sig i allt från plast till barnskor och kläder och Katarina har tagit det som sin uppgift att göra folk uppmärksamma på vad som lurar i produkterna.
- Det finns så mycket skit på marknaden, säger hon.

Hemma hos Katarina Johansson i Årstadal är det full rulle. Det är makens födelsedag och tårtbak varvas med packning inför semesterfirande i Småland. Sju månader gamla Frans ligger på golvet i ett babygym och tittar storögt omkring sig medan storebror Henning leker med bilar på vardagsrumsbordet.

- Vi åker imorgon, så det är lite stökigt, säger Katarina med ett leende.

Den hemtrevliga, ljusa lägenheten är inredd med retromöbler och hörnen grönskar av storbladiga växter. På golven ligger trasmattor och på disbänken står en porslinsburk fylld med köksredskap, alla i trä eller metall. Överlag är det lite plast i lägenheten och bland de få livsmedel jag skymtar, har nästan alla en ekomärkning. Katarina säger att hon och maken Magnus försöker tänka på att hålla sitt hem så fritt som kemikalier och onödiga tillsatser som möjligt.

- Men det finns ju skit här också, säger Katarina skrattande och rör handen i en svepande gest över lägenheten och pekar på datorer och sladdhärvor.

Med ”skit” menar hon allt från hormonstörande ämnen, såsom bisfenol A och ftalater till perfluoerade och antibakteriella ämnen samt tungmetaller. I elektroniken hon just pekat ut finner man till exempel ofta flamskyddsmedel och de skyddande höljena till sladdarna kan innehålla otrevliga plaster.

- Till och med i barnskor hittar man antibakteriella ämnen som är miljöförstörande. Det är sådana där dumma saker som gör mig irriterad.

Hon säger att det finns en övertygelse bland konsumenter att det som säljs i butikerna är okej och säkert, något som inte alltid stämmer.

- Det krävs väldigt lite för att få ut en kemikalie på marknaden, men det krävs ganska mycket forskning och pengar för att få bort den igen. De som jagar de dåliga kemikalierna ligger alltid ett steg efter.

Ville dela med sig av informationen
Katarina fick själv upp ögonen för de osynliga gifterna då hon gick en miljökurs på universitet.

- Jag har alltid varit intresserad av miljöfrågor och på kursen hade vi en marinbiolog som berättade om två olika ämnen som kom från tandkräm och shampoo som var problematiska. Det var inte något som diskuterades i samhället och jag började nysta.

Hon läste på om kemikalier och hormonstörande ämnen i produkter och förvånades över hur lite det pratades om de här frågorna.

- Så jag ville delge den här infon till andra.

Informationen tog sig i uttryck i en bok, ”Badskumt, gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg”, som utgavs i april 2011. I den lade hon främst fokus på kemikalierna i produkter man hittar i badrumsskåpet. I samma veva som boken gavs ut föddes sonen Henning och då började Katarina fundera på andra produkter som hennes son skulle komma i kontakt med, allt från nappflaskor till regnkläder.

- Jag gjorde en grundlig research och insåg att jag hade underlag till en ny bok.

I oktober 2012 såg boken ”Den onda badankan. Ditt barn och de osynliga gifterna” dagens ljus.

- Jag har fått väldigt bra respons på den. Det är många som sett den som en inspirationskälla.

Många skadliga ämnen är tillåtna
Hon säger att det var relativt lätt att hitta information till boken, men att man ska veta var man ska leta. Under arbetets gång kom hon på sig själv med att bli förbannad ett flertal gånger, dels över att det finns så mycket skadliga ämnen som används i vardagliga produkter, dels att dessa ämnen är tillåtna.

- Det förvånar mig att det finns en sådan dubbelmoral i lagstiftningen, Man kan förbjuda bisfenol A i nappflaskor, men det är fortfarande tillåtet i konserver och plast. Samma med vissa ftalater som är förbjudna i leksaker, men tillåtna i andra varor. Till saken hör det att barn inte leker bara med leksaker, de leker bland annat med mobiltelefoner eller fjärrkontroller. Så då är barnet inte alls säkert, det är en falsk trygghet vi invaggas i.

Som konsument är det svårt att veta vad leksaker, möbler, elektronik och inredningsprylar innehåller då dessa varor, till skillnad från livsmedel, inte har innehållsförteckningar.

- Det är omöjligt att veta vad som är i dem. Då är det bättre att ta det säkra före det osäkra.

Och det är vad hon gjort i det egna hemmet.

- Jag började rensa ut bland leksakerna, främst mjuk plast och plast som har några år på nacken. Nappflaskorna bytte vi till glas och vi tog bort teflonpannan och ersatte den med gjutjärn. Generellt när vi handlar grejer försöker vi välja naturmaterial och så är vi ganska små konsumenter. När det kommer till badrumsskåpet resonerar jag att barn behöver ganska lite. Jag har nästan aldrig tvättat håret på Henning. Man använder många produkter för att man tror att man behöver det, men egentligen behöver man väldigt lite i hudvårdsväg.

Men visst fuskar hon ibland och hon säger att det är viktigt att inte drabbas av panik.

- Om man aldrig tänkt på de här sakerna tidigare kan det kännas överväldigande. Känner man så får man ta lite i taget. Börja med de lägst sittande frukterna, så att säga. Man ska inte ha retroaktiv ångest, det har man ingen nytta av, det är bara att se framåt. När man köper något nytt kan man tänka på att köpa en bra grej. Jag tycker egentligen inte att det är konsumentens jobb, allt i butiken borde vara schysst. Men i väntan på den utopin tycker jag att man kan försöka minska sin exponering.


Katarinas bästa tips för en giftfri miljö för barnen:

- Plastbanta. Rensa bort PVC-plast, plast som är mjuk eller har några år på nacken.

- Undvik att lägga varm mat i plastbehållare.

- Köp gärna begagnade barnkläder eller köp miljömärkt.

- Tvätta nya lakan och kläder efter inköp.

- Undvik att ha elektronik i rummen där barnen sover.

- Välj naturmaterial till möblerna och inredningen i barnens rum.

Ekosex, miljövänliga och hormonfria preventivmetoder

Var för några helger sedan på föreläsning med Birgit Linderoth, en barnmorska i Sverige som specialiserat sig på hormonfria preventivmedel. Jag var på plats både av eget intresse och på uppdrag av Ålandstidningen för att skriva om föreläsningen. Här kan ni få läsa artikeln!


Miljövänligt och hormonfritt sex. Det stod på agendan när barnmorskan Birgit Linderoth föreläste på Röda korsgården i lördags. Under den varma förmiddagen avhandlades allt från pessar till kopparspiraler och naturlig familjeplanering.

– Det finns ett enormt intresse för hormonfria preventivmetoder. Kvinnor vill inte ha biverkningar och de vill spara på miljön, säger barnmorskan Birgit Linderoth som varit verksam sedan slutet av 80-talet.
För miljö var ett av huvudtemana när hon på lördagen föreläste för en nyfiken skara kvinnor och män som samlats på Röda korsgården.
– Jag vill informera om kopplingen mellan miljö och hormonella preventivmedel. Vissa forskare säger att kemikaliebelastningen är ett större problem än klimatförändringen och bland kemikalierna är de hormonstörande ämnena riktigt skadliga.
Bland de hormonstörande ämnena är etinylöstradiol, en syntetisk östrogensubstans som används i hormonella preventivmedel, ett av de värsta. Ämnet passerar kroppen och kissas ut i vattnen där det sedan kan påverka både fiskar och andra levande organismer. – När man sedan lägger slam på åkrarna sprids det även till grödorna.
Förutom de miljöskadliga effekterna av en ökad hormonbelastning, säger Birgit Linderoth att många även söker alternativ av hälsoskäl.
– Många säger att de mår dåligt av hormonella preventivmedel.
Och alternativ finns det. Cervixpessar, slidpessar, kvinnlig kondom, manlig kondom, kopparspiral, fertilitetsdator, amningsmetoden samt vasektomi och kvinnlig sterilisering. Själv är hon återförsäljare av ett cervixpessar i silikon som hon demonstrerar för publiken. Sedan förevisar hon även hur den kvinnliga kondomen används samt förklarar kort hur naturlig familjeplanering, enligt Billingsmetoden, fungerar.
– Det handlar inte om att räkna dagar, utan att kolla på sekreten.

”Viktigt att ha en metod som passar en själv”
Hon säger att man kan kombinera flera metoder om man känner för det och att man inte ska stirra sig blind på säkerhetsmarginaler.
– Det viktiga är att ha en metod som passar en själv. Om man har en användarberoende metod hänger det på en själv att man använder den korrekt, då är den säker. Ingen preventivmetod ger 100 procent skydd.
Birgit säger att hon får utstå mycket kritik för att hon förespråkar alternativa metoder och tycker att många barnmorskor och gynekologer allt för lättvindligt ger ut hormonella preventivmedel.
– Jag är inte emot hormonella preventivmedel i sig, men jag är emot att de skadar miljön och gör att många mår dåligt.
Birgit befinner sig på plats för att föreläsa på initiativ av ålänningarna Henrietta Nummelin och Sarah Eriksson.
– Vi var med i en vardagskemikaliegrupp som Agenda 21 anordnade och jag valde som utmaning att sluta med p-piller. Då var frågan vad jag skulle göra i stället och då tog jag kontakt med Birgit Linderoth och på den vägen är det, säger Sarah Eriksson.
Hon har också tagit på sig att informera ÅHS om alternativa metoder och gett dem provexemplar av cervixpessar.

Delat ansvar
Till föreläsningen samlades drygt trettio åhörare och bland dem någon enstaka man.
– Jag kom hit för att jag tyckte det verkade intressant, säger William Ramsdahl som är på plats med sin flickvän.
– Om man är två personer som har sex kan det inte bara vara en person som har ansvar för preventivmedel, säger han.
Moa Frankman tycker att föreläsningen var informativ och säger att hon är skeptisk till hormonella preventivmedel.
– Jag mår jättedåligt av dem och jag tycker de är läskiga ända sedan jag började läsa på om dem.
Också Matilda Nyman, som deltagit tillsammans med sin syster Emilia Nyman, säger att hon haft dåliga erfarenheter av hormonella preventivmedel.
– Jag har testat allt möjligt men jag får sådan ångest. Jag började äta p-piller redan som fjortonåring och inte tänkte man då på biverkningar och sådant. Nu i efteråt undrar man ju hur mycket man mått dåligt i onödan, säger Matilda Nyman.

Hormonella preventivmedel och miljön

År 2004 definierade Läkemedelsverket för första gången syntetiskt etinylöstradiol, EE2, som ett ämne som utgör en miljörisk.
Även EU har uppmärksammat effekterna av EE2 och har lagt det syntetiska östrogenet på sin bevakningslista.
P-plåstret har efter användning tillräckligt mycket etinylöstradiol kvar för att förorena över fyra miljoner liter i vatten i så hög grad att fiskar påverkas. Resterna från p-ringen är ännu större till sin mängd och kan förorena 24 miljoner liter vatten. Det är därför viktigt att inte spola ner plåster eller p-ringar, utan föra dem till apoteket.
I en kanadensisk studie utförd 2007 räckte fem nanogram etinylöstradiol per en liter vatten för att utplåna en hel sjös fiskbestånd. Fortplantningen avstannade till följd av att fiskarna förvandlades till honor.
Källa: Läkemedelsverket, Stockholms universitet

Här är en länk till Birgits sida för den som vill forska lite mer i saken!

Själva har jag varit p-pillerfri i några år nu och skulle ha svårt att gå tillbaka till en hormonstinn vardag. Dock har jag inte börjat pröva alternativ ännu, men känner mig mer taggad efter föreläsningen att faktiskt sätta mig in i saken :)

Intervju i Sthlm

Det har varit en händelserik helg i jobbets tecken. I går var jag på Ekosex-föreläsning och skrev en artikel till Ålandstidningen. I dag styrde jag kosan till Sthlm och gjorde en intervju för Marthatidningen med författaren Katarina Johansson som skrivit både Badskumt och Den onda badankan. Fick god fika, hade jättetrevligt och fick en riktigt fin intervju om osynliga gifter i barnkammaren. Hade även som uppdrag att fota omslagsbild till tidningen vilket var en kul utmaning!

Och för er som ännu inte bekantat er med Katarinas böcker, gör det! Väldigt informativa och intressanta! Själv har jag haft Badskumt som min go-to-guide när det kommer till ingredienser i skönhetsprodukter.

Föreläsning på Ekosoppi idag!

Nu ska jag på föreläsning med Ila Nordman på Ekosoppi. Temat är "Vad äter din hud?". Ska skriva en artikel om ämnet och göra en liten intervju med damen ifråga. Tror det blir riktigt intressant!

Det syns inga så bra på bilden, men sidecuten är tillbaka, yeyy! Plus att jag piercat ett nytt hål i vänster öra (den lilla silverplutten bredvid fågeln).

Intervjuer- min drog

En av de bästa aspekterna med mitt arbete är att man får träffa så många människor. Och när det gäller personporträtt, såsom med luciaintervjuerna, gäller det att inte bara möta personen, utan försöka förstå personen ifråga. Intervjuteknik är verkligen något som kommer med erfarenhet och den här veckan har jag plussat på erfarenhet efter erfarenhet, nämligen sju stycken. Det som gjorde saken ännu svårare att nästan alla tjejerna var 18 år gamla, gick på Lusse, tyckte om att sjunga och var inte helt säkra på vad de vill göra i framtiden. Då gäller det att fråga, fråga, prata, skratta och skala av lager för lager tills man hittar det där som gör just den personen unik. 

Jag blir alltid lika excited när jag märker att jag upptäckt något essentiellt med personen, kanske är det något de säger, sättet de rör sig på eller i sättet att ta en paus. Det är som små ledtrådar, små röda trådar från ett garnnystan och när man väl börjat dra i trådarna så hittar man den unika person som gömmer sig därinne. Där döljer sig erfarenheter, drömmar, rädslor och tankar. Det är den här personen inuti garnnystanet jag alltid strävar till att beskriva. Ibland lyckas jag och ibland inte. Den bästa känslan är när jag lyckats fånga en person i en text och de själva är nöjda med profileringen. Åh, det är som en drog. Så himla roligt är det! :D

Konsten att meditera

Var på meditation i onsdags kväll för ett reportage och det var så himla svårt! Vi blev tillsagda att räkna i huvudet för varje andetag och varje gång tankarna började ploppa upp i huvudet skulle vi börja om, liksom "clean the plate" och banne mig, jag slapp ju aldrig längre än till 5. Blev frustrerad och det är ju inte bra, för då börjar man kriga mot sina tankar, vilket gör meditationen ganska omeditativ =P Efteråt sa prästen att jag skulle tänka på tankarna som moln som bara flöt förbi. Meditationen var uppdelad i tre delar, först satt vi och mediterade i 20 minuter, sen gick vi en meditativ gång runt kyrkan och sen satt vi igen i 20 minuter. Gången var enklast. Då kunde jag koncentrera mig på stegen och aningen tömma huvudet iaf. Men var extremt rastlös under sittningen, speciellt när jag inte fick tankarna att lämna mig.

Under sittningen ska man sitta väldigt rak i ryggen, gärna på en mjuk kudde med benen snett under sig åt sidorna, så att kroppen bildar ett "eiffeltorn". För att kunna sitta riktigt rakt skulle vi först sjunka ihop riktigt ordentligt, för att sedan ta tag i en hårtofs och dra oss upp så rakt vi kunde. Tydligen använder man de rätta sittmusklerna först när man sitter riktigt rakt. De är gjorda för långvarig sittning och jag som annars har svårt att sitta i en enda ställning märkte inga problem med att sitta rak i ryggen. Prästen sa att vi ofta sitter fel i soffan och därför måste byta ställning ofta, för vi belastar de kortvariga sittmusklerna. Händerna skulle placeras i knäet, med vänster hand kupad i höger. Blicken skulle hållas i en 45 gradig vinkel och sen var det bara att försöka koncentrera sig på andningen i 20 minuter.

Tror verkligen jag ska försöka fortsätta meditera. Tror det gör både kroppen, själen och knoppen gott. Man är ju så uppstressad hela tiden och det var skönt med en stunds prestationslös tystnad. Prästen sa också att man med tiden uppnår längre tystnader och det skulle vara ganska häftigt att få uppleva total tystnad i mer än 5 sekunder =P

Intervju med förintelse-överlevare

Igår var jag på en föreläsning med Emerich Roth, en man som överlevt förintelsen. Han var fånge i Auschwitz och deltog också i det som historieböckerna kallas "dödsmarchen", då fångarna tvingades retirera med tyskarna och vandrade dagar och nätter, utan mat och vatten. Som genom ett under överlevde han åren som slav under naziregimen och kunde stappla ut på gatan 1944 för att möta sina befriare, blott 21 år gammal och 34 kilo tung. Alla hans familjemedlemmar hade dött, förutom en yngre syster som efter kriget fått härbärge i Sverige. Han följde sin syster till det nya landet, utbildade sig till socionom och terapeut och har sedan dess arbetat för att hjälpa andra. Han säger att genom att hjälpa andra, har han även kunnat hjälpa sig själv.

Under många år pratade han inte om vad som hade hänt under förintelsen. Men så en dag fick han syn på ett gäng nynazister som gjorde Hitlerhälsningen och ropade Sieg Heil och då visste han att han inte kunde vara tyst något mer. I drygt 20 år har han turnerat runt i Finland och Sverige och föreläst för unga om hat. Han har startat ett program i Sverige som ska hjälpa ungdomar som vill hitta en väg ut ur hatiska samfund och han har själv pratat med många "så kallade nazister" som han kallar dem. För han menar att de flesta nazister i dag inte ansluter sig till grupperna av ideologiska skäl, utan för att de fylls av ett hat som de behöver få utlopp för. Ett hat som ofta har sin botten i en kärlekslös uppväxt och ett hat som kan motarbetas. Det gäller bara att se människan och förstå. Han sade att man bör kunna skilja på handling och person och säga "Jag ogillar dina handlingar, men jag hatar inte dig som person". Han tror även att skolan har en alldeles unik position i att handleda och uppmärksamma ungdomar som börjar trilla in på fel bana. Om ett barn inte får tillräckligt med kärlek, trygghet och uppmärksamhet från hemmet, bör hen få det i skolan. Därför talar han också mycket varmt om större satsningar på skolsystemet, på lärare och på utbildningen av lärare.

Men framför allt vill han påminna oss alla om vad hatet kan göra.

"Det är endast med kunskap om förintelsen, som vi kan lära något av förintelsen, en historielös generation är chanslös mot att historien upprepar sig"

Här kan ni se filmen om hans liv. Den är dock uppdelad i flera delar på youtube, här är första delen:




I dag ska jag intervjua honom och jag har en massa frågor jag vill ställa. Det här är nog en av de bästa sakerna med mitt jobb, alla intressanta människor man får möta och alla intressanta samtal man får ha! :)


Träffade i New York, under journalistikseminariet, en annan Förintelse-överlevare. En livsglad kvinna som mer än gärna hjälpte alla i sin väg och som utstrålade harmoni. Det som jag tycker är så otroligt fascinerande är att dessa två personer, som upplevt så mycket hemskt och förlorat så många, är så fyllda av att föra vidare kärlekens och förlåtandets budskap. Dessa människor, som man kanske skulle tro att bär på bitterhet och hat, visar mer förståelse för grymma och elaka människor än någon annan. Tycker det är himla fint.

Intervju med Musikal Sarah!

Inför sista numret av EBL intervjuade jag superduktiga musikalartisten Sarah Nedergård, min före detta klasskompis och en av huvudrollsinnehavarna i Les Miserables på Tammerforsteatern. En riktigt ambitiös och målinriktad tjej!

Sarah har siktet inställt på stjärnorna

Hon lever bland molnen och vägrar jantelagen. Hon är målmedveten, får energi från Disneyfilmer och är övertygad om att alla kan skapa sin egen lycka. Sarah Nedergård är en av Svenskfinlands starkast lysande musikalstjärnor och har just kammat hem en av huvudrollerna i Les Miserables i Tammerfors. Men vägen till strålkastarljuset har varit allt annat än lätt för den gladlynta Sundom-tjejen.

-          -  Jag har jobbat rumpan av mig. Inget kommer gratis, säger hon.

Hon kommer småspringande nerför trottoaren vid Jakobstads torg. Det ljusröda håret virvlar runt hennes fräkniga brunbrända ansiktet. Hon ler med hela ansiktet när hon pratar och de gröna ögonen gnistrar av förväntan. Hon har lite bråttom. Om drygt två timmar ska hon stå på scenen och sjunga musikallåtar och hon ska ännu hinna äta och sminka sig. Men stressen verkar inte bekomma henne där hon står i aprilblåsten på en isig trottoar med tusen saker i huvudet. Hon är lycklig.

-            -  Jag gör det jag alltid drömt. Jag lever faktiskt i en dröm, säger hon med ett leende.

Sarah sjunger just nu de sista stroferna på en ett och ett halvt-årig internationell musikalutbildning i Jakobstad och som en del i utbildningen har hon tillbringat hösten med att spela Sheila i musikalen Hair i Åbo.  I vår bär det av till Tammerfors där hon fått sitt livs roll, som Cosette i Les Miserables.

-            -  Jag gick i taket när jag fick veta. Jag kvittrade och skrek, säger hon med ett skratt.

Fem år av hårt arbete hade nu gett resultat.

-            -   Jag kände på mig att jag skulle få rollen. Jag tänkte ”det här är för mig”.

Sarah har allt som allt varit med i tre musikalproduktioner och på sidan om haft egna musikprojekt. Med musikalrep, musiklektioner, danstimmar, konserter, gig och bröllopsframträndanden är Sarahs kalender fullbokad i tonens tecken. Förra hösten påbörjade hon även en logopedi-utbildning i Åbo, för att vidare utforska röstens egenskaper.

-           -  Jag hade just flyttat tillbaka till Finland, sökte jobb och fick bara nej. Då bestämde jag mig för att söka in till logopedi.

Tredje dagen i nya skolan fick hon veta att hon kommit in på den internationella musikalutbildningen IMTE. Hon stod i valet och kvalet och bestämde sig för att dubbelstudera.

-           -  Jag har fått ut mycket av det. Man får en annan synvinkel på sången och rösten. Jag hoppas kunna kombinera både logopedin och musikalen i framtiden.

”Jag föll in i mitt eget hål”
Musiken har alltid varit självklar i Sarahs liv, men yrkesinriktningen inte lika klar.

-           -  Jag har alltid älskat att sjunga, men jag visste inte riktigt vad min niche var. Jag skrev egna låtar, spelade i band och sjöng i kör, men mest tyckte jag om att bara stå på scen och sjunga.

Det var en velig Sarah som fann sig själv sittandes på studiehandledarens kontor i Vasa Övningsskolas gymnasium och berättade att hon tänkte söka till journalistik och historia.

-           -  Min studiehandledare sa ”nej Sarah, du ska söka till musikalutbildning”, minns Sarah med ett skratt.

Studiehandledaren hittade Musikalakademin i Umeå och konstaterade att det var tre dagar kvar att anmäla sig. Efter stressiga timmar och en del pappersarbete var ansökan ivägskickad och Sarah kallades på audition. Några nervösa veckor senare fick hon det svar hon väntat på. Ett ja.

-           -  Mitt i allt flyttade jag till Umeå.

Redan första dagen på Musikalakademin kände hon att sista biten föll på plats i livspusslet.

-            -  Det var som att jag föll in i mitt eget hål. Det här var det jag velat uttrycka hela mitt liv.

Skolan var tuff och Sarah, som dittills satt mest fokus på sången, fick arbeta hårt för att bli en mångsidig musikalartist.

-           -  Jag låg jättemycket efter i dansen och hade inte dansat lika mycket som de andra. Så, när skolan tog slut, tog jag bussen till Balettakademin och dansade. Jag har jobbat rumpan av mig. Inget kommer gratis.

Motgångar och medgångar
Under årens lopp har hon hört många säga att branchen hon valt är hopplös. Inget som man kan försörja sig på. Men de negativa påståendena har aldrig tagit ner henne på jorden. Snarare fluffat till vingarna.

-           -  Visst är det svårt, men om man bara ger allt och kämpar, så kan man. Det finns så många människor som säger nej, men man måste tro på sig själv.

Sin positiva attityd tackar hon Disneyfilmer för. När livet känns motigt och grått sätter hon på en sagorulle och tillvaron känns lite bättre igen.

-           -  Jag har alltid levt i min lilla Disney-värld. Jag vägrar tro på folk som säger ”Sarah, livet är ingen Disney-film”. Jo, det är det. Om jag vill det, säger hon med skärpa i rösten.

Men visst har det varit svårt. Det förnekar hon inte.

-           -   När man jobbat så hårt och man vill så mycket och ändå får nej på nej, så tar det på en som människa. Men det kommer ett ja. Bara man vill och jobbar tillräckligt för det.

Sarah vet vad hon vill och hon har jobbat hårt för att få det. Hon utstrålar en barnslig självsäkerhet men samtidigt en vuxen insiktsfullhet. På hennes arm klingar ett rosa armband med texten ”Sometimes I wonder what´s beyond the clouds”. Hon har hittills pratat i ett och tar nu några tuggor av sin mat för att samla tankarna.

 - Man måste våga gå sin egen väg. Man måste våga släppa taget. ”Tänk om” är en farlig sak, konstaterar hon med fokuserad blick.

 - Om man faller pladask, kan man ta sig upp igen. Men man ska bara våga.

Personligt:
Bor: Åbo
Gör: Just avslutat Hair på Åbo svenska teater, ska börja repetera Les Miserables i Tammerfors. Gör klart showcase på IMTE och studerar logopedi på halvtid.
Drömroll: Lilla Sjöjungfrun, Belle i Skönheten och Odjuret och Sophie i Mamma mia.
Gör för att ladda batterierna: Ser på Disneyfilmer, går ut på promenader i den friska luften, omger mig med rosa saker och ventilerar med familj och vänner.
Favorit Disney film: Lilla Sjöjungfrun, Skönheten och Odjuret och Pocahontas.

Intervju med Ulla-Lena Lundberg

Imorse var jag på kvinnofrukost och lyssnade på en intervju med Ulla-Lena Lundberg. Hon föreläste om sin prisbelönade bok Is och berättade även lite allmänt om sig själv och sitt författarskap. Har själv läst bara två av Ulla-Lenas böcker: Sibirien och Kungens Anna. Men efter alla lovorden som haglade från publiken efter föreläsningen så är jag nu jätteivrig på att läsa hennes nyaste.

Jag blev väldigt tagen av Ulla-Lenas föreläsning. Hon är en fenomenal berättare och jag märkte inte ens att hon hade pratade på i över en och en halv timme, jag ville bara höra mer. Hon tog upp så intressanta saker och det märktes att hon har kunskap om många områden och ämnen. Under vår intervju och boksigneringen slogs jag även av hennes ödmjukhet och självdistans. Hon verkar inte själv tycka att hon är så märkvärdig och var märkbart rörd av allas prisningar och den positiva feedback hon fick. Hon tog sig tid att prata med alla som kom fram och den lilla signeringen tog säkert över en halvtimme. 

En sak som hon tog upp träffade riktigt nära hjärtat. Ulla-Lena själv förlorade sin pappa som litet barn och hennes mamma och hon flyttade snart till fasta Finland. Där flyttade de runt och bodde på olika ställen, men tillbringade alla somrar hemma på Kökar. Hon sa att hon alltid känt sig lite kluven till Åland och sade att hennes pappas bortgång både stärkte och försvagade hennes band till ön. Det var en plats som hon förknippade med förlust och hon kände sig utanförstående på många sätt.

Min pappa dog när jag var liten och vid 10-års åldern började jag och mamma vår flytt-turné i Vasatrakten. Jag har liksom Ulla-Lena tillbringat alla somrar och de flesta lov på Åland och alltid förhållit mig lite ambivalent till ön. Man kunde kanske beskriva mitt förhållande till Åland som hatkärlek. Också för mig symboliserar Åland förlust på mer sätt än ett, fastän jag aldrig uttryckt det på just det sättet. Jag har aldrig riktigt kunnat sätta fingret på varför jag känt mig så kluven gentemot min hemö, men nu när Ulla-Lena klädde mina känslor i ord kändes det så självklart. Såklart. Att jag inte tänkt på det tidigare. Ibland behöver man någon som uttrycker det självklara för en. 

Efteråt fick jag en liten intervju med henne och jag berättade bland annat detta och vi hade en riktigt trevlig prastund.

Vid såna här tillfällen älskar jag verkligen mitt yrke ännu mer än vanligt. Jag blir alldeles överväldigad när jag tänker tillbaka på alla givande möten jag haft genom mitt jobb. Jag förvånas ständigt över hur mycket häftiga, inspirerande och kloka människor det finns i världen. Och hur många människor som man delar berättelser, öden, erfarenheter och känslor med.

Nu ska jag slå mig ner i soffan och börja läsa!