Kemikalier och biogas

När jag var hemma i Vasa senast damp det ner två tidningar i postlådan som jag medverkat i. Till Marthabladet har jag både fotat framsida och gjort en intervju med en av mina idoler: Katarina Johansson, som skrivit böcker om kemikalier i vardagen. Sen en grej för Finlands Natur och Miljö om ÅCA:s biogas anläggning :)

Älskar att jag får ägna mig åt sånt som intresserar mig!

Här är intervjun med Katarina, en sån trevlig och inspirerande människa!

Katarina skriver för en giftfri vardag

Katarina Johansson är författaren bakom två populära böcker om de osynliga gifterna i vår vardag, kemikalierna. De gömmer sig i allt från plast till barnskor och kläder och Katarina har tagit det som sin uppgift att göra folk uppmärksamma på vad som lurar i produkterna.
- Det finns så mycket skit på marknaden, säger hon.

Hemma hos Katarina Johansson i Årstadal är det full rulle. Det är makens födelsedag och tårtbak varvas med packning inför semesterfirande i Småland. Sju månader gamla Frans ligger på golvet i ett babygym och tittar storögt omkring sig medan storebror Henning leker med bilar på vardagsrumsbordet.

- Vi åker imorgon, så det är lite stökigt, säger Katarina med ett leende.

Den hemtrevliga, ljusa lägenheten är inredd med retromöbler och hörnen grönskar av storbladiga växter. På golven ligger trasmattor och på disbänken står en porslinsburk fylld med köksredskap, alla i trä eller metall. Överlag är det lite plast i lägenheten och bland de få livsmedel jag skymtar, har nästan alla en ekomärkning. Katarina säger att hon och maken Magnus försöker tänka på att hålla sitt hem så fritt som kemikalier och onödiga tillsatser som möjligt.

- Men det finns ju skit här också, säger Katarina skrattande och rör handen i en svepande gest över lägenheten och pekar på datorer och sladdhärvor.

Med ”skit” menar hon allt från hormonstörande ämnen, såsom bisfenol A och ftalater till perfluoerade och antibakteriella ämnen samt tungmetaller. I elektroniken hon just pekat ut finner man till exempel ofta flamskyddsmedel och de skyddande höljena till sladdarna kan innehålla otrevliga plaster.

- Till och med i barnskor hittar man antibakteriella ämnen som är miljöförstörande. Det är sådana där dumma saker som gör mig irriterad.

Hon säger att det finns en övertygelse bland konsumenter att det som säljs i butikerna är okej och säkert, något som inte alltid stämmer.

- Det krävs väldigt lite för att få ut en kemikalie på marknaden, men det krävs ganska mycket forskning och pengar för att få bort den igen. De som jagar de dåliga kemikalierna ligger alltid ett steg efter.

Ville dela med sig av informationen
Katarina fick själv upp ögonen för de osynliga gifterna då hon gick en miljökurs på universitet.

- Jag har alltid varit intresserad av miljöfrågor och på kursen hade vi en marinbiolog som berättade om två olika ämnen som kom från tandkräm och shampoo som var problematiska. Det var inte något som diskuterades i samhället och jag började nysta.

Hon läste på om kemikalier och hormonstörande ämnen i produkter och förvånades över hur lite det pratades om de här frågorna.

- Så jag ville delge den här infon till andra.

Informationen tog sig i uttryck i en bok, ”Badskumt, gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg”, som utgavs i april 2011. I den lade hon främst fokus på kemikalierna i produkter man hittar i badrumsskåpet. I samma veva som boken gavs ut föddes sonen Henning och då började Katarina fundera på andra produkter som hennes son skulle komma i kontakt med, allt från nappflaskor till regnkläder.

- Jag gjorde en grundlig research och insåg att jag hade underlag till en ny bok.

I oktober 2012 såg boken ”Den onda badankan. Ditt barn och de osynliga gifterna” dagens ljus.

- Jag har fått väldigt bra respons på den. Det är många som sett den som en inspirationskälla.

Många skadliga ämnen är tillåtna
Hon säger att det var relativt lätt att hitta information till boken, men att man ska veta var man ska leta. Under arbetets gång kom hon på sig själv med att bli förbannad ett flertal gånger, dels över att det finns så mycket skadliga ämnen som används i vardagliga produkter, dels att dessa ämnen är tillåtna.

- Det förvånar mig att det finns en sådan dubbelmoral i lagstiftningen, Man kan förbjuda bisfenol A i nappflaskor, men det är fortfarande tillåtet i konserver och plast. Samma med vissa ftalater som är förbjudna i leksaker, men tillåtna i andra varor. Till saken hör det att barn inte leker bara med leksaker, de leker bland annat med mobiltelefoner eller fjärrkontroller. Så då är barnet inte alls säkert, det är en falsk trygghet vi invaggas i.

Som konsument är det svårt att veta vad leksaker, möbler, elektronik och inredningsprylar innehåller då dessa varor, till skillnad från livsmedel, inte har innehållsförteckningar.

- Det är omöjligt att veta vad som är i dem. Då är det bättre att ta det säkra före det osäkra.

Och det är vad hon gjort i det egna hemmet.

- Jag började rensa ut bland leksakerna, främst mjuk plast och plast som har några år på nacken. Nappflaskorna bytte vi till glas och vi tog bort teflonpannan och ersatte den med gjutjärn. Generellt när vi handlar grejer försöker vi välja naturmaterial och så är vi ganska små konsumenter. När det kommer till badrumsskåpet resonerar jag att barn behöver ganska lite. Jag har nästan aldrig tvättat håret på Henning. Man använder många produkter för att man tror att man behöver det, men egentligen behöver man väldigt lite i hudvårdsväg.

Men visst fuskar hon ibland och hon säger att det är viktigt att inte drabbas av panik.

- Om man aldrig tänkt på de här sakerna tidigare kan det kännas överväldigande. Känner man så får man ta lite i taget. Börja med de lägst sittande frukterna, så att säga. Man ska inte ha retroaktiv ångest, det har man ingen nytta av, det är bara att se framåt. När man köper något nytt kan man tänka på att köpa en bra grej. Jag tycker egentligen inte att det är konsumentens jobb, allt i butiken borde vara schysst. Men i väntan på den utopin tycker jag att man kan försöka minska sin exponering.


Katarinas bästa tips för en giftfri miljö för barnen:

- Plastbanta. Rensa bort PVC-plast, plast som är mjuk eller har några år på nacken.

- Undvik att lägga varm mat i plastbehållare.

- Köp gärna begagnade barnkläder eller köp miljömärkt.

- Tvätta nya lakan och kläder efter inköp.

- Undvik att ha elektronik i rummen där barnen sover.

- Välj naturmaterial till möblerna och inredningen i barnens rum.

Bröllopsfotografering!

Häromhelgen fotade jag mitt första bröllop. Min klasskompis från journalistiklinjen i Hesa, Eva, skulle gifta sig och hon frågade mig om jag kunde ta bilder under dagen. Det var jättekul, men också väldigt utmanande och jag hade nog lite ont i magen innan. Bröllopsdagen är en så viktig dag och det gäller ju att fånga alla ögonblick samt få fina bilder på brudparet förstås :)

Vigseln och festen tog plats ute på en båt utanför Helsingfors och det var en ljuvligt vacker dag med en massa glad människor. Jag hade jättetrevligt och det verkar efterhand som att paret var nöjda med bilderna och det är ju allt som räknas!

Teater-trailer

I dag hade jag tillbringat hela dagen ute på Jan Karlsgården och Bolstaholm med att spela in trailer inför teaterpjäsen Vildmajoren på Bolstaholm som jag är med i höst :) Pjäsen handlar om major Ehrenmalm, som bodde på Bolstaholm på 1700-talet, och händelserna är förankrade i historien. Det är många gripande levnadsöden och intressanta karaktärer som vädras i den här här fartfyllda berättelsen som är både dramatisk och humoristisk. Robert Liewendahl, som är regissör, har också skrivit manus och jag är väldigt imponerad av hans arbete med att få de här historiska personerna att komma till liv. Jag spelar husjungfrun Friedrika, en "rediger" ung kvinna som sköter om hus och hem och passar upp majoren och hans madam. Det är en jätterolig roll att spela och jag ser varje dag fram emot övningarna. Det är så avkopplande att spela teater, man tvingas glömma bort alla annat och gå in i rollen. Meditation när den är som bäst :D

Den 26 september har vi premiär på Alandica på Åland och den 23 november gästspelar vi på Åbo Svenska teater om någon av mina fastlandsbekanta vill komma o kika :)

Trailern som vi spelade in ska visas på Bio Savoy och även som reklam på Ålands egen tv-kanal ;)

Heidi i gluggen

Hehe, efter en liten dubbelpost i söndags (lade ut min krönika i repris utan att ens reflektera över saken, men som tur var har jag snälla läsare som informerar mig om mina snedsteg). Här kommer istället en liten glugg dagen till ära :)

Saker jag har i min väska

I morse, efter att jag spillt ut mitt vattenglas över skrivbordet, fått ett telefonsamtal från Saltvik om ett kvarglömt journalistblock med signaturen H.H och tappat bort en tjuga mellan bilen och kontoret, kände jag att det var dags att ta en paus. En paus från livet. Så jag började städa ur min handväska. Det här är vad jag hittade:
• En bruksanvisning för en adapter jag köpte 2010 när jag åkte till Australien. Om jag skulle få för mig att vilja ladda min telefon i ett australiensiskt uttag någonstans på Åland i sommar, vet jag i alla fall teoretiskt hur jag skulle göra.
• Sammanlagt 10 gamla biobiljetter till Hunger Games, Twilight och Maleficent. Jag har tydligen bjudit alla mina fjortonåriga vänner på bio det senaste året.
• Ett syskrin. Min inre martha glädjer sig.
• En adress uppskriven på en lapp. Säkert bra att ha en desorienterad lördagskväll, om inte det skulle vara för det att adressen ligger i Geta och antagligen går till någon över medelåldern familjeredaktionsjubilar. Men vettja de har en bekväm matta att sova på.
• Ett programblad med alla ungdomsaktiviteter på Grace. Tydligen hade jag och mina fjortonåriga vänner en hel helg att fördriva tillsammans.
• Två inköpslistor. En som min bror skrivit och en som jag skrivit. Jag har velat köpa smör, riskakor, en dusch-skrapa och en tofupytt, medan min bror skickat mig för att inhandla bland annat kattmat, äppel, apelsin (gillar att alla frukter står i singular, blir en hejdundrande fruktsallad av det här), grädde och ”mer?”.
• Två tomma påsar med kaninens mjölkchokladägg. Påskgodis smakar alltid mycket bättre när det är på 60 procents rabatt i juli.
• En hel massa glitter. Och ungefär där blev min dag så himla mycket bättre.

Ekosex, miljövänliga och hormonfria preventivmetoder

Var för några helger sedan på föreläsning med Birgit Linderoth, en barnmorska i Sverige som specialiserat sig på hormonfria preventivmedel. Jag var på plats både av eget intresse och på uppdrag av Ålandstidningen för att skriva om föreläsningen. Här kan ni få läsa artikeln!


Miljövänligt och hormonfritt sex. Det stod på agendan när barnmorskan Birgit Linderoth föreläste på Röda korsgården i lördags. Under den varma förmiddagen avhandlades allt från pessar till kopparspiraler och naturlig familjeplanering.

– Det finns ett enormt intresse för hormonfria preventivmetoder. Kvinnor vill inte ha biverkningar och de vill spara på miljön, säger barnmorskan Birgit Linderoth som varit verksam sedan slutet av 80-talet.
För miljö var ett av huvudtemana när hon på lördagen föreläste för en nyfiken skara kvinnor och män som samlats på Röda korsgården.
– Jag vill informera om kopplingen mellan miljö och hormonella preventivmedel. Vissa forskare säger att kemikaliebelastningen är ett större problem än klimatförändringen och bland kemikalierna är de hormonstörande ämnena riktigt skadliga.
Bland de hormonstörande ämnena är etinylöstradiol, en syntetisk östrogensubstans som används i hormonella preventivmedel, ett av de värsta. Ämnet passerar kroppen och kissas ut i vattnen där det sedan kan påverka både fiskar och andra levande organismer. – När man sedan lägger slam på åkrarna sprids det även till grödorna.
Förutom de miljöskadliga effekterna av en ökad hormonbelastning, säger Birgit Linderoth att många även söker alternativ av hälsoskäl.
– Många säger att de mår dåligt av hormonella preventivmedel.
Och alternativ finns det. Cervixpessar, slidpessar, kvinnlig kondom, manlig kondom, kopparspiral, fertilitetsdator, amningsmetoden samt vasektomi och kvinnlig sterilisering. Själv är hon återförsäljare av ett cervixpessar i silikon som hon demonstrerar för publiken. Sedan förevisar hon även hur den kvinnliga kondomen används samt förklarar kort hur naturlig familjeplanering, enligt Billingsmetoden, fungerar.
– Det handlar inte om att räkna dagar, utan att kolla på sekreten.

”Viktigt att ha en metod som passar en själv”
Hon säger att man kan kombinera flera metoder om man känner för det och att man inte ska stirra sig blind på säkerhetsmarginaler.
– Det viktiga är att ha en metod som passar en själv. Om man har en användarberoende metod hänger det på en själv att man använder den korrekt, då är den säker. Ingen preventivmetod ger 100 procent skydd.
Birgit säger att hon får utstå mycket kritik för att hon förespråkar alternativa metoder och tycker att många barnmorskor och gynekologer allt för lättvindligt ger ut hormonella preventivmedel.
– Jag är inte emot hormonella preventivmedel i sig, men jag är emot att de skadar miljön och gör att många mår dåligt.
Birgit befinner sig på plats för att föreläsa på initiativ av ålänningarna Henrietta Nummelin och Sarah Eriksson.
– Vi var med i en vardagskemikaliegrupp som Agenda 21 anordnade och jag valde som utmaning att sluta med p-piller. Då var frågan vad jag skulle göra i stället och då tog jag kontakt med Birgit Linderoth och på den vägen är det, säger Sarah Eriksson.
Hon har också tagit på sig att informera ÅHS om alternativa metoder och gett dem provexemplar av cervixpessar.

Delat ansvar
Till föreläsningen samlades drygt trettio åhörare och bland dem någon enstaka man.
– Jag kom hit för att jag tyckte det verkade intressant, säger William Ramsdahl som är på plats med sin flickvän.
– Om man är två personer som har sex kan det inte bara vara en person som har ansvar för preventivmedel, säger han.
Moa Frankman tycker att föreläsningen var informativ och säger att hon är skeptisk till hormonella preventivmedel.
– Jag mår jättedåligt av dem och jag tycker de är läskiga ända sedan jag började läsa på om dem.
Också Matilda Nyman, som deltagit tillsammans med sin syster Emilia Nyman, säger att hon haft dåliga erfarenheter av hormonella preventivmedel.
– Jag har testat allt möjligt men jag får sådan ångest. Jag började äta p-piller redan som fjortonåring och inte tänkte man då på biverkningar och sådant. Nu i efteråt undrar man ju hur mycket man mått dåligt i onödan, säger Matilda Nyman.

Hormonella preventivmedel och miljön

År 2004 definierade Läkemedelsverket för första gången syntetiskt etinylöstradiol, EE2, som ett ämne som utgör en miljörisk.
Även EU har uppmärksammat effekterna av EE2 och har lagt det syntetiska östrogenet på sin bevakningslista.
P-plåstret har efter användning tillräckligt mycket etinylöstradiol kvar för att förorena över fyra miljoner liter i vatten i så hög grad att fiskar påverkas. Resterna från p-ringen är ännu större till sin mängd och kan förorena 24 miljoner liter vatten. Det är därför viktigt att inte spola ner plåster eller p-ringar, utan föra dem till apoteket.
I en kanadensisk studie utförd 2007 räckte fem nanogram etinylöstradiol per en liter vatten för att utplåna en hel sjös fiskbestånd. Fortplantningen avstannade till följd av att fiskarna förvandlades till honor.
Källa: Läkemedelsverket, Stockholms universitet

Här är en länk till Birgits sida för den som vill forska lite mer i saken!

Själva har jag varit p-pillerfri i några år nu och skulle ha svårt att gå tillbaka till en hormonstinn vardag. Dock har jag inte börjat pröva alternativ ännu, men känner mig mer taggad efter föreläsningen att faktiskt sätta mig in i saken :)

Bra och dålig plast

Utgående från en rapport från Naturskyddsföreningen skrev jag en artikel om plast till ÅT. Här kommer den även i bloggformat!

Det finns skillnad på dålig plast och bra plast. Och i många lägen är det bäst att lämna bort plasten helt och hållet. Det slår Naturskyddsföreningen fast i en rapport som utkom i veckan.
Naturskyddsföreningen i Sverige konstaterar efter nya granskningar att vår användning av plast inte är hållbar, av flera anledningar. Dels är huvudingrediensen till plasten fossil rå olja, en ändlig och allt mer sinande resurs, och dels är plastnedskräpning ett ständigt växande miljöproblem. Men den plastaspekt de lagt mest krut på i rapporten är kemikalierna och de hälsovådliga tillsatsämnen som ingår i många plastsorter.
– Ett av problemen är att plastens byggstenar och tillsatsämnen kan vara farliga och ofta ”svettas ut” under plastens livstid och sprids, skriver de i sin rapport som går under namnet ”Allt du (inte) ville veta om plasten”.
Tillsatsämnen i plast är till för att ge plasten olika egenskaper, skydda den från slitage eller minimera en eventuell brandrisk. Naturskyddsföreningen räknar till tusentals tillsatsämnen som ingår i våra vanligaste plastprodukter. Och det stora problemet är att många av dessa kan vara farliga för både hälsan och naturen.
– Många vet vi är farliga, andra misstänker vi kan vara farliga och många fler vet vi varken hur de påverkar oss eller miljön, skriver de i rapporten.

”Högaktuell fråga”
Agenda 21 gläds över att plastproblematiken uppmärksammas och har själva tagit fasta på plastens nackdelar i en kemikaliestudiecirkel som anordnats under vintern.
– Det är en jätteviktig fråga, därför att kemikalieproblematiken i dag är så stor och svår att greppa. Allt som görs för att förhindra kemikaliernas spridning är bra. Det finns så mycket av dem i rullning i dag som man inte vet följderna av när de kommer ut i naturen. Ju fler syntetiska kemikalier man kan undvika, desto bättre, säger Jessica Sundberg.
Även på landskapets miljöbyrå håller man med om att plastanvändning och farliga kemikalier är ett problem som bör belysas mer.
– Det är ett högaktuellt ämne. Plastanvändning är ett problem överallt och även på EU-nivå jobbar man med frågan, speciellt med att få bort gifter från leksaker. Men man ska också komma ihåg att det finns väldiga fördelar med plast. Men då ska det vara plast som är ren och helst sådan plast som man kan återanvända och göra nya produkter av, säger miljöingenjör Mona Kårebring-Olsson.
Ger ni några rekommendationer kring plastanvändning?
– Nej, miljöbyrån har inte gått ut med några rekommendationer, däremot jobbar vi på det nordiska planet med frågan eftersom det handlar om gemensamma problem. I det nordiska ministerrådet har vi ganska många projekt på gång om bland annat gifter i plast och plast i haven.

Medvetna och informerade val
Så hur ska man då välja rätt i denna plastdjungel? Många plastförpackningar har inte någon innehållsförteckning och det är inte alltid som försäljaren ens själv vet vilka ämnen som använts i plasttillverkningen. Naturskyddsföreningen rekommenderar att man försöker hitta alternativ till plast och om man köper nya plastprodukter ska de helst vara tillverkade i EU.
– Vi har en strängare lagstiftning inom EU vilket gör att produkterna som är tillverkade i medlemsländerna nästan alltid innehåller mindre farliga tillsatsämnen.
Överlag är nytt oftast bättre då lagstiftningen uppdateras och skärps efter hand. På det stora hela vill Naturskyddsföreningen inte uppmana till bojkott av plast, utan till medvetna och informerade val.
– Plasten är problematisk, men med giftfritt innehåll och med en genomtänkt användning från konsumentens håll kan vi fortsätta dra nytta av plastens alla positiva egenskaper, skriver de på sin hemsida.

Naturskyddsföreningen tipsar!

Nedan är några vanliga plastprodukter du kan byta till bättre!

Skötbädd av PVC
Bättre alternativ: Badlakan.
Miljögift: Ftalater, bly.
”Skötbäddar kan vara gjorda av PVC som innehåller hormonstörande ftalater. Det finns skötbäddar med polyuretanöverdrag som är bättre, men det bästa är att bara använda ett hopvikt badlakan.”

Plastfigurer
Bättre alternativ: Färre leksaker, byta leksaker.
Miljögift: Ftalater.
”Många leksaker har några år på nacken och kan innehålla ftalater som nu är förbjudna. En bra sak är att fundera på hur många leksaker ditt barn behöver och kanske försöka byta leksaker med andra familjer i stället för att köpa fler.”

Plastboll/Badboll
Bättre alternativ: Välj bollar nyligen tillverkade i EU.
Miljögift: PVC, ftalater.
”Plastbollar kan vara gjorda av PVC och innehålla ftalater. Du kan välja leksaker av annat material. Leksaker som är tillverkade inom EU är bättre kontrollerade och innehåller oftast mindre farliga kemiska ämnen. Det finns också leksaksföretag som endast använder livsmedelsgodkänd plast.”

Skumgummi
Bättre alternativ: Välj rätt, fråga i butiken.
Miljögift: Flamskyddsmedel.
”Möbler och madrasser kan innehålla bromerade och klorerade flamskyddsmedel. Du kan däremot välja möbler utan de här ämnena om du frågar inköpsansvarig innan köp. Det räcker oftast inte att fråga butikssäljaren, utan se till att svaret kommer från inköpsansvarige.”

Plasttallrikar och plastglas
Bättre alternativ: Välj porslin, glas eller rostfritt.
Miljögift: Frigör BPA.
”Plasttallrikar och plastglas kan ge ifrån sig BPA, speciellt när materialet värms upp av maten. Glas eller porslin är bättre alternativ.”

Metallförpackning
Bättre alternativ: Kartong.
Miljögift: Frigör BPA.
”Konservburkar och metalltuber kan precis som plasttallrikar ge ifrån sig BPA. Glas, porslin, kartong eller liknande är bättre alternativ.”

Eltrådar/sladdar/elkablar
Bättre alternativ: Använd färre kablar, starkare lagstiftning.
Miljögift: Ftalater, flamskyddsmedel.
”Här har vi tyvärr inga alternativ. Höljet av elsladdarna innehåller både ftalater och flamskyddsmedel och finns i allas hem. Här behövs skärpt lagstiftning, men ju färre sladdar du har i hemmet desto bättre är det.”

Köttråg
Bättre alternativ: Välj gröna förpackningar.
Miljögift: Hormonstörande styren.
”De svarta styrenförpackningarna som kött ofta ligger i kan vara hormonstörande. Ett bättre alternativ är att köpa kött ur de gröna förpackningarna som ofta används till ekokött.”

Nappflaska
Bättre alternativ: Välj glas.
Miljögift: Olika plasttillsatsämnen.
”De vanligaste plasterna som ofta används i nappflaskor utsöndrar hormonstörande ämnen, eller andra plastkemikalier som man inte vet effekterna av i dag. Detta sker särskilt i kontakt med värme. En nappflaska i plast behöver alltså inte vara fri från farliga ämnen bara för att den är fri från BPA.”


Skadliga ämnen i plaster
Flamskyddsmedel förekommer i många typer av plaster. Halogenerade (bromerade och klorerade) flamskyddsmedel räknas till värstingarna.
BPA förekommer framför allt i polykarbonatplast. Ämnet är i dag förbjudet i nappflaskor, men fortfarande tillåtet i till exempel tallrikar som barn använder på förskolor.
Ftalater är mjukgörare i PVC-plast. Några av de mest farliga ftalaterna är i dag förbjudna i leksaker, men de hittas ändå bland en stor mängd andra prylar i hemmet, som barnen kan leka med. Dessutom har Kemikalieinspektionen sett att även leksaker kan innehålla förbjudna halter av de farligaste ftalaterna.

Intervju i Sthlm

Det har varit en händelserik helg i jobbets tecken. I går var jag på Ekosex-föreläsning och skrev en artikel till Ålandstidningen. I dag styrde jag kosan till Sthlm och gjorde en intervju för Marthatidningen med författaren Katarina Johansson som skrivit både Badskumt och Den onda badankan. Fick god fika, hade jättetrevligt och fick en riktigt fin intervju om osynliga gifter i barnkammaren. Hade även som uppdrag att fota omslagsbild till tidningen vilket var en kul utmaning!

Och för er som ännu inte bekantat er med Katarinas böcker, gör det! Väldigt informativa och intressanta! Själv har jag haft Badskumt som min go-to-guide när det kommer till ingredienser i skönhetsprodukter.

Junihej!

Ofta när jag är på Åland och börjar jobba blir det väldigt tyst på bloggen. Speciellt på sommaren finns det så mycket annat att göra än att hänga framför datorn och de här senaste veckorna har jag bland annat varit på yogaretreat till Kobba Klintar (en hel dag med yoga, meditation, spontan dans och god mat. Fick även pröva på acroyoga för första gången, jättekul men supersvårt!), stängslat in kohagar med brorsan, jobbat i trädgården, umgåtts med familjen, kompisar och läst böcker. Har även upptäckt netflix dokumentärutbud och ser just nu "it´s a girl" som handlar om det systematiska dödandet av flickebarn och flickfoster i Indien och kvinnors låga värde i samma land (fruktansvärt men absolut sevärt!).

Tills jag kommer på något att skriva lite mer utförligt om kan ni få läsa min krönika i lördagens tidning.

8 sätt att undvika jobbiga situationer 

Lite i stil med ”Deepaks andliga lagar” eller ”The words of Gandhi”, tänkte jag så här påpassligt tre månader före min 25-årsdag efterlämna mitt arv till världen. Läs, lär och begrunda min handbok för ett lite mindre jobbigt liv. (Blommor, choklad och handskrivna fanbrev kan lämnas i tidningens reception)

1. Messa aldrig med din bästa kompis och en jobbkontakt simultant. Det kan leda till att du skickar ett meddelande klockan 09.43 på påsksöndagsmorgonen till ministern du ska intervjua med texten: ”Bebisrympa! E dy vaken?”. Det stjälper mer än det hjälper din framtida karriär.

2. Använd inte ordet ”Bebisrympa”. Det finns väldigt få tillfällen det passar sig. Och vid de tillfällen det inte passar sig, blir det väldigt jobbigt (läs ovanstående exempel).

3. Titta inte på Sex and the City på samma gång som du skriver jobbmail. Ofrivillig tourettelik tanke-tangentbordsöverföring är ett faktum. Och ingen tar underskriften ”Heidi Henderssnopp” på allvar. Ingen.

4. Försök inte verka cool inför tonåringar. 25 är officiellt det nya 75 och swag kan tydligen inte översättas till ”svängigt”. Bara så du vet.

5. Lämna aldrig din dator i händerna på minderåriga. Meningslösa (och ibland felstavade) statusuppdateringar om snö, Justin Bieber och vad du åt imorse blir ännu mer sorgliga när folk faktiskt tror att det är du som skrivit dem.

6. Sug aldrig fast öppningen av en glasflaska runt din mun som kul tidsfördriv. Speciellt inte om du är på högstadieklassresa och ni har disco på kvällen. Oddsen att skolans snyggaste kille bjuder upp tjejen med den blålila mustaschen är ganska låga...

7. Om du har storasyskon, lyssna inte på alla deras råd. Speciellt inte om de alla sitter samlade i vardagsrummet och fnissande, men bestämt hävdar att det är nödvändigt att lägga deo även under fötterna efter duschen. Ingen gillar fuktiga fotspår med svag mintdoft på parketten.

8. Lämna aldrig din facebook öppen på en hemmafest. I ett halvårs tid var jag tvungen att ha min födelsedag den 26 december (eftersom facebook bara låter en ändra födelsedag ett visst antal gånger per år) och det sorgliga var att jag faktiskt fick fler grattisar på min fake-födelsedag än på min riktiga.

  HappyHeidi i fotostudion nere i ÅT:s källare. 

Feministisk medigranskning av egna texter

I dag kom jag på mig själv med att ge benämningen "det lilla teamet" till ett projekt som en kvinna dragit igång med andra kvinnor. Tror aldrig jag skulle använt samma benämning på arbetsgruppen om det vore en man som dragit igång något med manliga kollegor.
Blörp.

Det är förvånande hur man kan se sånt "kvinnoförminskande" ta sig i uttryck även i eget tal och skrift. Det är ibland så invant att man inte ens reflekterar över saken. Men det är viktigt att reflektera även på vad man själv säger och gör. För även den minsta lilla sak eller ord kan göra skillnad. Att jag valde att ta bort "lilla" (som för övrigt inte tillförde texten något och det var faktiskt inte ens var en hemskt liten grupp det handlade om) gjorde att jag gav kvinnornas projekt mer legitimitet. Jag försökte inte pluttifiera eller förvandla deras projekt till något gulligt tidsfördriv, vilket är en konnotation som jag i alla fall tycker att ordet "liten" för med sig (något som man kanske inte bör ta på allvar).

Det här kan verka som en väldigt liten sak, en petitess i en värld där kvinnor får utstå mycket mer än att kallas ledare för "små" projekt. Men ordbruk är en viktig del i hur vi bygger upp bilden av kvinnan och hennes arbete och där kan även små ord och uttryck spela in. Om vi talar om en kvinna eller kvinnans arbete på ett negativt eller förminskande sätt befäster vi den här uppfattningen och gör det "normalt" att resonera på det viset kring henne. Ord kan göra stor skillnad. Och genom att välja våra ord kan vi välja hur vi bygger upp bilden av kvinnor.

För den som vill kika på lite annan informell typ av "medigranskning" (angående lite större helheter i medier) kan ni kika in på den här fb-gruppen. Väldigt intressant!

Tala om löner

Gick in på den här sidan och förbryllades. Fastän jag vet om att kvinnor i dagens Finland fortfarande inte får lika lön för lika arbete slår det en alltid med häpnad att se det svart på vitt.

Lönerna för de olika yrkena är helhetsinkomster, d.v.s. medelinkomster för heltidsanställda. I dem ingår alla tillägg, men inte semesterersättningar. I uträkningen ingår kommunernas, statens, kyrkans och den privata sektorns löner från 2012. Uppgifterna kommer från Statistikcentralens statistik över lönestrukturer.

Visste du att...
... Män och kvinnor arbetar till stor del inom olika branscher och med olika arbetsuppgifter.
... Snutt-, deltids- och lågavlönade jobb har hopats på kvinnorna.
... Inom olika branscher betalas det ut olika stora löner trots att de kan kräva en lika lång utbildning.
... I branscher där män är i majoritet är lönerna i genomsnitt högre.

Jag vet många som tvivlar på att det faktiskt finns påtagliga löneskillnader i Finland och att dessa i så fall beror på "kvinnors dåliga förmåga att förhandla om löner" och därför är det viktigt att prata om det här och lyfta upp problemet för att få till en förändring. För det handlar inte om att kvinnor skulle vara mindre kompetenta eller dåliga på att förhandla, det handlar om ett orättvist system, diskriminering och gamla, unkna synsätt. Så, det är dags att börja #TalaOmLöner!

På hemsidan ges förslag på vad DU kan göra som löntagare för att få till förändring:

• Ta upp löner med dina arbetskamrater, din förtroendeman, bekanta och studiekompisar.
• Föreslå ett diskussionsmöte om arbetsplatsens lönesystem. Det är arbetsgivarens skyldighet att främja lönejämlikhet.
• Ta reda på vad lönen består av på din arbetsplats. Vad grundar sig din lön på? Vem bestämmer om den och hur kan man påverka den? Diskutera lönen med din chef. Det har du rätt till.
• Sök upp information om lönerna i din bransch. Löneinformation kan fås av förtroendemannen, från fackförbund och Statistikcentralen. Statens och kommunernas löner är offentlig information. Även skatteuppgifter är offentliga. Jämför löner.
• Ta reda på om det gjorts upp en jämställdhetsplan och en lönekartläggning på din arbetsplats.
• Se till att du känner till kraven och målsättningarna för ditt eget arbete. Nedvärdera inte värdet av ditt arbete och din tid.

Sustainability day

Ska nästa vecka få gå på sustainability day med diskussioner och föreläsningar om bland annat klimatneutrala transporter, kapitalism 2.0, hållbar samhällsutveckling och hållbar global affärsverksamhet. Mmm, att få miljönörda ner sig en hel dag.

Drömhostel

Sitter i ett ljust, fräscht kök på Linnéplatsens hostel. Bor här över helgen innan jag styr kosan mot en kompis imorgon. Är helt kär i det här hostellet. Världens härligaste säng med fluffiga täcken o dynor, rena och snygga lokaler, ett modernt kök med allt möjligt i matlagningsväg (minus för icke-existerande sopsorteringen dock) och en supertrevlig receptionist. Och det bästa? Jag betalar 20 euro per natt.

Jobbet hittills har varit över förväntan. Blev varmt emottagen och har haft fullt upp sen första dagen och förutom att ringa en massa samtal till miljövänliga företag denna vecka (till folk som haft svårt o förstå min dialekt) har jag fått göra en DIY sida och en hälsosida!

Något som är himla najs är också det att alla företag på samma kontorsvåning på Camino är miljöinriktade = en superinspirerande atmosfär och en sopsortering som inte ens jag kan greppa....

Jag har bott denna vecka hos min gode vän Meli, som resulterat i en fäbless för American Horror story och soppor samt många nattliga skratt, och nästa vecka inhyser jag mig hos min lågstadiekompis Emmelie och hennes pojkvän. Och sista veckan är det hosteldags igen, dock ett annat, hoppas det är lika fint!

Mot nya äventyr!

I dag har jag gjort ett riktigt trevligt frilansuppdrag i Sthlm tillsammans med Madde och imorgon bär det av på en tre veckors praktik till Göteborg. Ska få arbeta på mitt absoluta favoritmagasin Camino, en tidning med fokus på miljöfrågor och hållbar livsstil. Det är en riktigt fräsch och rolig tidning och jag ser supermycket framemot att få jobba där i några veckor! :)

Föreläsning på Ekosoppi idag!

Nu ska jag på föreläsning med Ila Nordman på Ekosoppi. Temat är "Vad äter din hud?". Ska skriva en artikel om ämnet och göra en liten intervju med damen ifråga. Tror det blir riktigt intressant!

Det syns inga så bra på bilden, men sidecuten är tillbaka, yeyy! Plus att jag piercat ett nytt hål i vänster öra (den lilla silverplutten bredvid fågeln).

Intervjuer- min drog

En av de bästa aspekterna med mitt arbete är att man får träffa så många människor. Och när det gäller personporträtt, såsom med luciaintervjuerna, gäller det att inte bara möta personen, utan försöka förstå personen ifråga. Intervjuteknik är verkligen något som kommer med erfarenhet och den här veckan har jag plussat på erfarenhet efter erfarenhet, nämligen sju stycken. Det som gjorde saken ännu svårare att nästan alla tjejerna var 18 år gamla, gick på Lusse, tyckte om att sjunga och var inte helt säkra på vad de vill göra i framtiden. Då gäller det att fråga, fråga, prata, skratta och skala av lager för lager tills man hittar det där som gör just den personen unik. 

Jag blir alltid lika excited när jag märker att jag upptäckt något essentiellt med personen, kanske är det något de säger, sättet de rör sig på eller i sättet att ta en paus. Det är som små ledtrådar, små röda trådar från ett garnnystan och när man väl börjat dra i trådarna så hittar man den unika person som gömmer sig därinne. Där döljer sig erfarenheter, drömmar, rädslor och tankar. Det är den här personen inuti garnnystanet jag alltid strävar till att beskriva. Ibland lyckas jag och ibland inte. Den bästa känslan är när jag lyckats fånga en person i en text och de själva är nöjda med profileringen. Åh, det är som en drog. Så himla roligt är det! :D

Konsten att meditera

Var på meditation i onsdags kväll för ett reportage och det var så himla svårt! Vi blev tillsagda att räkna i huvudet för varje andetag och varje gång tankarna började ploppa upp i huvudet skulle vi börja om, liksom "clean the plate" och banne mig, jag slapp ju aldrig längre än till 5. Blev frustrerad och det är ju inte bra, för då börjar man kriga mot sina tankar, vilket gör meditationen ganska omeditativ =P Efteråt sa prästen att jag skulle tänka på tankarna som moln som bara flöt förbi. Meditationen var uppdelad i tre delar, först satt vi och mediterade i 20 minuter, sen gick vi en meditativ gång runt kyrkan och sen satt vi igen i 20 minuter. Gången var enklast. Då kunde jag koncentrera mig på stegen och aningen tömma huvudet iaf. Men var extremt rastlös under sittningen, speciellt när jag inte fick tankarna att lämna mig.

Under sittningen ska man sitta väldigt rak i ryggen, gärna på en mjuk kudde med benen snett under sig åt sidorna, så att kroppen bildar ett "eiffeltorn". För att kunna sitta riktigt rakt skulle vi först sjunka ihop riktigt ordentligt, för att sedan ta tag i en hårtofs och dra oss upp så rakt vi kunde. Tydligen använder man de rätta sittmusklerna först när man sitter riktigt rakt. De är gjorda för långvarig sittning och jag som annars har svårt att sitta i en enda ställning märkte inga problem med att sitta rak i ryggen. Prästen sa att vi ofta sitter fel i soffan och därför måste byta ställning ofta, för vi belastar de kortvariga sittmusklerna. Händerna skulle placeras i knäet, med vänster hand kupad i höger. Blicken skulle hållas i en 45 gradig vinkel och sen var det bara att försöka koncentrera sig på andningen i 20 minuter.

Tror verkligen jag ska försöka fortsätta meditera. Tror det gör både kroppen, själen och knoppen gott. Man är ju så uppstressad hela tiden och det var skönt med en stunds prestationslös tystnad. Prästen sa också att man med tiden uppnår längre tystnader och det skulle vara ganska häftigt att få uppleva total tystnad i mer än 5 sekunder =P

Intervju med förintelse-överlevare

Igår var jag på en föreläsning med Emerich Roth, en man som överlevt förintelsen. Han var fånge i Auschwitz och deltog också i det som historieböckerna kallas "dödsmarchen", då fångarna tvingades retirera med tyskarna och vandrade dagar och nätter, utan mat och vatten. Som genom ett under överlevde han åren som slav under naziregimen och kunde stappla ut på gatan 1944 för att möta sina befriare, blott 21 år gammal och 34 kilo tung. Alla hans familjemedlemmar hade dött, förutom en yngre syster som efter kriget fått härbärge i Sverige. Han följde sin syster till det nya landet, utbildade sig till socionom och terapeut och har sedan dess arbetat för att hjälpa andra. Han säger att genom att hjälpa andra, har han även kunnat hjälpa sig själv.

Under många år pratade han inte om vad som hade hänt under förintelsen. Men så en dag fick han syn på ett gäng nynazister som gjorde Hitlerhälsningen och ropade Sieg Heil och då visste han att han inte kunde vara tyst något mer. I drygt 20 år har han turnerat runt i Finland och Sverige och föreläst för unga om hat. Han har startat ett program i Sverige som ska hjälpa ungdomar som vill hitta en väg ut ur hatiska samfund och han har själv pratat med många "så kallade nazister" som han kallar dem. För han menar att de flesta nazister i dag inte ansluter sig till grupperna av ideologiska skäl, utan för att de fylls av ett hat som de behöver få utlopp för. Ett hat som ofta har sin botten i en kärlekslös uppväxt och ett hat som kan motarbetas. Det gäller bara att se människan och förstå. Han sade att man bör kunna skilja på handling och person och säga "Jag ogillar dina handlingar, men jag hatar inte dig som person". Han tror även att skolan har en alldeles unik position i att handleda och uppmärksamma ungdomar som börjar trilla in på fel bana. Om ett barn inte får tillräckligt med kärlek, trygghet och uppmärksamhet från hemmet, bör hen få det i skolan. Därför talar han också mycket varmt om större satsningar på skolsystemet, på lärare och på utbildningen av lärare.

Men framför allt vill han påminna oss alla om vad hatet kan göra.

"Det är endast med kunskap om förintelsen, som vi kan lära något av förintelsen, en historielös generation är chanslös mot att historien upprepar sig"

Här kan ni se filmen om hans liv. Den är dock uppdelad i flera delar på youtube, här är första delen:




I dag ska jag intervjua honom och jag har en massa frågor jag vill ställa. Det här är nog en av de bästa sakerna med mitt jobb, alla intressanta människor man får möta och alla intressanta samtal man får ha! :)


Träffade i New York, under journalistikseminariet, en annan Förintelse-överlevare. En livsglad kvinna som mer än gärna hjälpte alla i sin väg och som utstrålade harmoni. Det som jag tycker är så otroligt fascinerande är att dessa två personer, som upplevt så mycket hemskt och förlorat så många, är så fyllda av att föra vidare kärlekens och förlåtandets budskap. Dessa människor, som man kanske skulle tro att bär på bitterhet och hat, visar mer förståelse för grymma och elaka människor än någon annan. Tycker det är himla fint.

En liten tanke om teknik.

Jag är ständigt tillgänglig

Jag har just blivit med smartphone. Inom en armlängds avstånd har jag nu konstant och obegränsad tillgång till Facebook, Twitter, mail, google, nyheter, youtube och roliga bilder av katter.

Om jag vart okoncentrerad tidigare är det inget mot vad jag är nu. Telefonen piper för allting. ”Nån gillade ditt inlägg på facebook”. ”Nån har skickat ett mail åt dig”.”Nån skickade just en rolig bild av sin katt till dig, vill du dela den med dina vänner?”. ”Nån utmanade dig på ett fullständigt intelligensbefriat, men åh så beroendeframkallande spel, kom och kör dragrace med din virtuella mullvad”. Jag rycker till som en nervskadad hamster varje gång den tjuter. Pip, pip. Den vibrerar på soffkudden och kräver min uppmärksamhet. Och det ger jag den gladeligen. Öser kärlek över den och strålar som en sol när den lyder mina befallningar. Jag kom på mig själv med att första kvällen sitta ömt och paja på den efter att jag ställt in mitt otroliga high-tech alarm inför morgondagen. Den är ju så glänsande och fin och med dess hjälp har jag hela världen i min hand. 

Nu förstår jag Gollum.

Men hur nyttigt kan det vara att ständigt vara uppkopplad? Ständigt vara anträffbar? Att gång på gång bli avbruten av en uppmärksamhetskrävande blank kompis och leva i värld där multitasking är en dygd och saknad av teknik en styggelse? Studier visar att unga människor som intensivt använder mobiler och datorer löper större risk att drabbas av sömnproblem, stress och psykisk ohälsa. Maggie Jackson, som skrivit ”Distracted: the erosion of attention” hävdar att det ständiga informationsflödet håller på att rasera uppmärksamhetens tre pelare: fokus, omdöme och medvetenhet. Multitasking urholkar tydligen vår intelligens och uppmärksamhet. Så nu är man inte bara en teknik-beroende hobbit utan även en dum sådan, trots att man ständigt bombarderas med info, fakta och nyheter.

Ibland (allt efter att jag laddade ner MSN för första gången vid den aktningsvärda åldern av 14 och ett halvt) oroas jag över mitt teknik- och informationsflödesberoende. Det verkar bara bli värre ju äldre man blir och desto mer teknik som infinner sig i ens liv. De senaste veckorna har jag verkligen på allvar tänkt på att införa en ”teknik-fri” dag. En dag för Heidi att bara vara Heidi. Inte bloggaren Heidi, inte facebookaren Heidi, inte twittraren Heidi och inte den dragracande mullvaden Heidi.

Men det är lättare sagt än gjort. Varför ska frestelsen komma i ett sånt underbart och lättillgängligt format? Kanske man kan hyra någon som konfiskerar ens teknik en dag i veckan? Kedjar fast en vid soffan, medans man hjälplöst skrikande och snyftande ser på när hela ens liv kånkas ut genom dörren. Sen har man den där dagen. En dag fri från dator, smartphone och appar. Någon som har numret till en sån där utkånkare?

Publicerad i Stbl:s majnummer

Intervju med Musikal Sarah!

Inför sista numret av EBL intervjuade jag superduktiga musikalartisten Sarah Nedergård, min före detta klasskompis och en av huvudrollsinnehavarna i Les Miserables på Tammerforsteatern. En riktigt ambitiös och målinriktad tjej!

Sarah har siktet inställt på stjärnorna

Hon lever bland molnen och vägrar jantelagen. Hon är målmedveten, får energi från Disneyfilmer och är övertygad om att alla kan skapa sin egen lycka. Sarah Nedergård är en av Svenskfinlands starkast lysande musikalstjärnor och har just kammat hem en av huvudrollerna i Les Miserables i Tammerfors. Men vägen till strålkastarljuset har varit allt annat än lätt för den gladlynta Sundom-tjejen.

-          -  Jag har jobbat rumpan av mig. Inget kommer gratis, säger hon.

Hon kommer småspringande nerför trottoaren vid Jakobstads torg. Det ljusröda håret virvlar runt hennes fräkniga brunbrända ansiktet. Hon ler med hela ansiktet när hon pratar och de gröna ögonen gnistrar av förväntan. Hon har lite bråttom. Om drygt två timmar ska hon stå på scenen och sjunga musikallåtar och hon ska ännu hinna äta och sminka sig. Men stressen verkar inte bekomma henne där hon står i aprilblåsten på en isig trottoar med tusen saker i huvudet. Hon är lycklig.

-            -  Jag gör det jag alltid drömt. Jag lever faktiskt i en dröm, säger hon med ett leende.

Sarah sjunger just nu de sista stroferna på en ett och ett halvt-årig internationell musikalutbildning i Jakobstad och som en del i utbildningen har hon tillbringat hösten med att spela Sheila i musikalen Hair i Åbo.  I vår bär det av till Tammerfors där hon fått sitt livs roll, som Cosette i Les Miserables.

-            -  Jag gick i taket när jag fick veta. Jag kvittrade och skrek, säger hon med ett skratt.

Fem år av hårt arbete hade nu gett resultat.

-            -   Jag kände på mig att jag skulle få rollen. Jag tänkte ”det här är för mig”.

Sarah har allt som allt varit med i tre musikalproduktioner och på sidan om haft egna musikprojekt. Med musikalrep, musiklektioner, danstimmar, konserter, gig och bröllopsframträndanden är Sarahs kalender fullbokad i tonens tecken. Förra hösten påbörjade hon även en logopedi-utbildning i Åbo, för att vidare utforska röstens egenskaper.

-           -  Jag hade just flyttat tillbaka till Finland, sökte jobb och fick bara nej. Då bestämde jag mig för att söka in till logopedi.

Tredje dagen i nya skolan fick hon veta att hon kommit in på den internationella musikalutbildningen IMTE. Hon stod i valet och kvalet och bestämde sig för att dubbelstudera.

-           -  Jag har fått ut mycket av det. Man får en annan synvinkel på sången och rösten. Jag hoppas kunna kombinera både logopedin och musikalen i framtiden.

”Jag föll in i mitt eget hål”
Musiken har alltid varit självklar i Sarahs liv, men yrkesinriktningen inte lika klar.

-           -  Jag har alltid älskat att sjunga, men jag visste inte riktigt vad min niche var. Jag skrev egna låtar, spelade i band och sjöng i kör, men mest tyckte jag om att bara stå på scen och sjunga.

Det var en velig Sarah som fann sig själv sittandes på studiehandledarens kontor i Vasa Övningsskolas gymnasium och berättade att hon tänkte söka till journalistik och historia.

-           -  Min studiehandledare sa ”nej Sarah, du ska söka till musikalutbildning”, minns Sarah med ett skratt.

Studiehandledaren hittade Musikalakademin i Umeå och konstaterade att det var tre dagar kvar att anmäla sig. Efter stressiga timmar och en del pappersarbete var ansökan ivägskickad och Sarah kallades på audition. Några nervösa veckor senare fick hon det svar hon väntat på. Ett ja.

-           -  Mitt i allt flyttade jag till Umeå.

Redan första dagen på Musikalakademin kände hon att sista biten föll på plats i livspusslet.

-            -  Det var som att jag föll in i mitt eget hål. Det här var det jag velat uttrycka hela mitt liv.

Skolan var tuff och Sarah, som dittills satt mest fokus på sången, fick arbeta hårt för att bli en mångsidig musikalartist.

-           -  Jag låg jättemycket efter i dansen och hade inte dansat lika mycket som de andra. Så, när skolan tog slut, tog jag bussen till Balettakademin och dansade. Jag har jobbat rumpan av mig. Inget kommer gratis.

Motgångar och medgångar
Under årens lopp har hon hört många säga att branchen hon valt är hopplös. Inget som man kan försörja sig på. Men de negativa påståendena har aldrig tagit ner henne på jorden. Snarare fluffat till vingarna.

-           -  Visst är det svårt, men om man bara ger allt och kämpar, så kan man. Det finns så många människor som säger nej, men man måste tro på sig själv.

Sin positiva attityd tackar hon Disneyfilmer för. När livet känns motigt och grått sätter hon på en sagorulle och tillvaron känns lite bättre igen.

-           -  Jag har alltid levt i min lilla Disney-värld. Jag vägrar tro på folk som säger ”Sarah, livet är ingen Disney-film”. Jo, det är det. Om jag vill det, säger hon med skärpa i rösten.

Men visst har det varit svårt. Det förnekar hon inte.

-           -   När man jobbat så hårt och man vill så mycket och ändå får nej på nej, så tar det på en som människa. Men det kommer ett ja. Bara man vill och jobbar tillräckligt för det.

Sarah vet vad hon vill och hon har jobbat hårt för att få det. Hon utstrålar en barnslig självsäkerhet men samtidigt en vuxen insiktsfullhet. På hennes arm klingar ett rosa armband med texten ”Sometimes I wonder what´s beyond the clouds”. Hon har hittills pratat i ett och tar nu några tuggor av sin mat för att samla tankarna.

 - Man måste våga gå sin egen väg. Man måste våga släppa taget. ”Tänk om” är en farlig sak, konstaterar hon med fokuserad blick.

 - Om man faller pladask, kan man ta sig upp igen. Men man ska bara våga.

Personligt:
Bor: Åbo
Gör: Just avslutat Hair på Åbo svenska teater, ska börja repetera Les Miserables i Tammerfors. Gör klart showcase på IMTE och studerar logopedi på halvtid.
Drömroll: Lilla Sjöjungfrun, Belle i Skönheten och Odjuret och Sophie i Mamma mia.
Gör för att ladda batterierna: Ser på Disneyfilmer, går ut på promenader i den friska luften, omger mig med rosa saker och ventilerar med familj och vänner.
Favorit Disney film: Lilla Sjöjungfrun, Skönheten och Odjuret och Pocahontas.

Förföljt presidenten!

I dag har jag stalkat presidenten på Åland i fyra timmar och fick 4 minuter (??!) för en intervju (tillsammans med tre andra medierepresentanter). Jag var faktiskt lite nervös inför mina 30 sekunder i strålkastarljuset och hade hela dagen fått för mig att jag skulle få hjärnsläpp och fråga vilken färg han hade på kalsongerna. Men som tur var frågade jag inte det. Jag frågade istället vad hans syn var på hoten mot svensktalande i Finland. Han svarade att han tycker de åsikterna bara får stå för en handfull människor, men att det likväl bör tas på allvar. Sen berättade han att han varit på jakt efter orkidéer i skogen i regnet, men inte hittat något. Då avslutade han lite poetiskt med att "Ibland är det inte huvudsaken att människan hittar, utan att han söker". 

Dagens visdomsord från Herr Niinistö alltså.