De kluvna drömmarna

Är så kluven. En del av mig vill bo i en stor stad, jobba som miljöreporter på något fränt magasin eller dagstidning, använda alla mina loppisklackar som dammar i garderoben, gå ut och dricka vin i gott sällskap, ha röda läppar och en page som kräver att jag stiger upp en halvtimme före jobbet för att fixa till det perfekta svallet.

Och så den andra delen. Den som vill hitta ett torp på landet att rusta upp. Jaga gamla möbler på loppisar och auktioner att rusta upp och måla vita och turkosa. Ha äppelträd, bärbuskar och egenodlade potatisar. Gå ut och gå med en lurvig hund i skogen och plocka svamp. Köpa en häst att installera på gården i en charmig lada tillsammans med kackliga höns och bygga en liten gårdsbastu. Ha långt hår som enkelt går att sno ihop i en fläta och bo i snickarbyxor och vita bomullströjor. (ungefär som i den här fantastiska bloggen)

Nåja, var sak har sin tid.
Just nu är min tid tydligen att vara en evig bag-lady fast på sträckan Vasa-Åland.

Feministisk medigranskning av egna texter

I dag kom jag på mig själv med att ge benämningen "det lilla teamet" till ett projekt som en kvinna dragit igång med andra kvinnor. Tror aldrig jag skulle använt samma benämning på arbetsgruppen om det vore en man som dragit igång något med manliga kollegor.
Blörp.

Det är förvånande hur man kan se sånt "kvinnoförminskande" ta sig i uttryck även i eget tal och skrift. Det är ibland så invant att man inte ens reflekterar över saken. Men det är viktigt att reflektera även på vad man själv säger och gör. För även den minsta lilla sak eller ord kan göra skillnad. Att jag valde att ta bort "lilla" (som för övrigt inte tillförde texten något och det var faktiskt inte ens var en hemskt liten grupp det handlade om) gjorde att jag gav kvinnornas projekt mer legitimitet. Jag försökte inte pluttifiera eller förvandla deras projekt till något gulligt tidsfördriv, vilket är en konnotation som jag i alla fall tycker att ordet "liten" för med sig (något som man kanske inte bör ta på allvar).

Det här kan verka som en väldigt liten sak, en petitess i en värld där kvinnor får utstå mycket mer än att kallas ledare för "små" projekt. Men ordbruk är en viktig del i hur vi bygger upp bilden av kvinnan och hennes arbete och där kan även små ord och uttryck spela in. Om vi talar om en kvinna eller kvinnans arbete på ett negativt eller förminskande sätt befäster vi den här uppfattningen och gör det "normalt" att resonera på det viset kring henne. Ord kan göra stor skillnad. Och genom att välja våra ord kan vi välja hur vi bygger upp bilden av kvinnor.

För den som vill kika på lite annan informell typ av "medigranskning" (angående lite större helheter i medier) kan ni kika in på den här fb-gruppen. Väldigt intressant!

Den nordiska doftfria dagen! Skippa parfymen!

Idag firas tydligen den nordiska doftfria dagen! Bakom initiativet står bland annat den finska organisationen för doft- och kemikalieöverkänsliga i Finland och MSC Sverige (riksförbundet för mögel- och kemikalieskadade)

Överkänslighet mot kemikalier (bland annat de som finns i parfymer) är ett växande problem och bara i Finland finns det drygt 20.000 kemikalieallergiker som är oförmögna att arbeta på grund av sin situation (mörkertalet kan dock vara mycket större eftersom det är svårt att ställa den exakta diagnosen på en gång). Därför vill man med denna dag uppmärksamma folk på de skadliga effekterna av en allt för stor kemikalieexponering, samt belysa allergikernas situation. Från förbundens sida vill man uppmuntra till doftfria alternativ, både för sin egen skull och sina medmänniskors skull. Det kan nämligen vara svårt för en kemikalieallergiker att vistas i allmänna utrymmen och röra sig i kollektivtrafiken på grund av alla syntetiska dofter som ständigt omger oss. På kemikaliebloggen berättas Outis historia, en allergiker som till och med måste bära munskydd ute på gatan och som alltid måste tvätta kläderna då hon kommer hem. Orsaken till Outis allergi startade med mögelexponering och blev bara värre och värre tills hon var tvungen att säga upp sig från jobbet, byta hem och ändra sitt liv till en doftfri vardag.


Så här står det på den finska organisationens hemsida om doftkänslighet:


Vissa doftöverkänsliga kan leva ett normalt liv, om de själva undviker luktämnen. Andra reagerar å sin sida på redan så små halter att kemikalierna i till exempel tvättmedel och parfymer i närmiljön framkallar kraftiga symptom.

Överkänsligheten mot luktämnen och kemikalier kan ta sig uttryck på många sätt. Typiska symptom efter exponering är huvudvärk, illamående, ögon-, slemhinne-, hud- och andningssymptom samt många allmänna symptom, såsom svindel och trötthet. I värsta fall omintetgör symptomen arbete och fritidsvistelse i en miljö med exponering för allergiframkallande ämnen. Överkänsliga personer som inte utsätts för kemikalier är symptomfria och mår bra.

Men något som är viktigt att komma ihåg är att man även kan vara överkänslig mot "naturliga" doftämnen och även eteriska oljor kan ge upphov till allergiska reaktioner. Naturliga dofter är ju dock ändå att föredra då de inte innehåller kemikalier och syntetiska doftämnen. 

Själv har jag varit parfymfri (från konventionella parfymer och doftande produkter) i drygt tre år och nu har jag väldigt svårt att lukta på vanliga parfymer eller stå bredvid folk som använder mycket syntetiska dofter. Det känns som att mitt doftsinne har blivit bättre sen avvänjningen och jag väljer alla gånger naturliga dofter framför de kemikaliserade. Plus att de naturliga dofterna faktiskt har olika nyttiga effekter på kroppen (lavendel lugnande och pepparmynta och citrusdofter uppiggande tex :)

Tala om löner

Gick in på den här sidan och förbryllades. Fastän jag vet om att kvinnor i dagens Finland fortfarande inte får lika lön för lika arbete slår det en alltid med häpnad att se det svart på vitt.

Lönerna för de olika yrkena är helhetsinkomster, d.v.s. medelinkomster för heltidsanställda. I dem ingår alla tillägg, men inte semesterersättningar. I uträkningen ingår kommunernas, statens, kyrkans och den privata sektorns löner från 2012. Uppgifterna kommer från Statistikcentralens statistik över lönestrukturer.

Visste du att...
... Män och kvinnor arbetar till stor del inom olika branscher och med olika arbetsuppgifter.
... Snutt-, deltids- och lågavlönade jobb har hopats på kvinnorna.
... Inom olika branscher betalas det ut olika stora löner trots att de kan kräva en lika lång utbildning.
... I branscher där män är i majoritet är lönerna i genomsnitt högre.

Jag vet många som tvivlar på att det faktiskt finns påtagliga löneskillnader i Finland och att dessa i så fall beror på "kvinnors dåliga förmåga att förhandla om löner" och därför är det viktigt att prata om det här och lyfta upp problemet för att få till en förändring. För det handlar inte om att kvinnor skulle vara mindre kompetenta eller dåliga på att förhandla, det handlar om ett orättvist system, diskriminering och gamla, unkna synsätt. Så, det är dags att börja #TalaOmLöner!

På hemsidan ges förslag på vad DU kan göra som löntagare för att få till förändring:

• Ta upp löner med dina arbetskamrater, din förtroendeman, bekanta och studiekompisar.
• Föreslå ett diskussionsmöte om arbetsplatsens lönesystem. Det är arbetsgivarens skyldighet att främja lönejämlikhet.
• Ta reda på vad lönen består av på din arbetsplats. Vad grundar sig din lön på? Vem bestämmer om den och hur kan man påverka den? Diskutera lönen med din chef. Det har du rätt till.
• Sök upp information om lönerna i din bransch. Löneinformation kan fås av förtroendemannen, från fackförbund och Statistikcentralen. Statens och kommunernas löner är offentlig information. Även skatteuppgifter är offentliga. Jämför löner.
• Ta reda på om det gjorts upp en jämställdhetsplan och en lönekartläggning på din arbetsplats.
• Se till att du känner till kraven och målsättningarna för ditt eget arbete. Nedvärdera inte värdet av ditt arbete och din tid.

Wanna attend wife school?

Landade häromkvällen i ett program kallat "The mistress", där Gordon Ramsays före detta älskarinna Sarah Symonds hjälper kvinnor som vill ta sig ur förhållanden där de är den andra kvinnan. Som den realityshow-suckern jag är fastnade jag att titta. Inget fel i syftet med programmet i sig och kvinnan som blev hjälpt av Sarah verkade mer än nöjd över stödet och råden hon fick.

Men under programmets gång fick man dock veta att Sarah inte bara hjälper olyckliga älskarinnor, utan även håller i kurser för fruar som vill försäkra sig om att deras män inte kommer att vara otrogna mot dem. Kurserna kallas "Wife schools" och går ut på att kvinnor ska lära sig att bete sig mer som älskarinnor än fruar, för att hålla männens intresse och trofasthet vid liv.

Huvudpunkterna i fruskolan är dessa:
Don't allow space in your marriage for other women to walk into
Spend less time in the kitchen
Spend more time in the bedroom
Stay up late with him
Be a good listener
Be affectionate

När man läser listan slängs man tillbaka till 60-talets "Husfru"-böcker där kvinnan ombeds sitta tyst, ha maten klar och alltid se vacker ut inför sin makes ankomst, medan männen får komma och gå på sina egna villkor. Urk. 

Enligt Sarah är mäns behov väldigt simpla, de består av att äta, sova och ha sex. Hon säger i en intervju: "Give them those in abundance and you might just get a monogamous husband"
(Jag är förvånad över att hennes uttalanden inte väckt ett ramaskri bland män. Jag vet ytterst få killar som kan finna sig i att leva i en sån här begränsad behovs-ram)

Det hemska är att det verkar finnas ett intresse för dessa kurser med stenålderstänk! Kvinnor som anmäler sig och hoppas att de efter kursen har fått ett certifikat på att de nu kan otrohets-säkra sitt förhållande. Så himla sorgligt. Kvinnor som kanske sökt sig till kurserna för att de har dåligt självförtroende, lever i ett dåligt äktenskap eller har en dålig erfarenhet av män och relationer överlag. Varför inte anordna en kurs för otrogna män istället? Eller för otrogna kvinnor? Eller en kurs för par som vill fördjupa eller förbättra sina relationer? Tror det skulle vara ett mycket bättre satsning och Sarah Symonds kunde kanske på så vis göra en riktigt skillnad i världen...

"I believe the secret to a happy and interesting marriage is to think like a Mistress! And, after you graduate from Wife School you will too." - Visa ord från Sarah Symonds alltså.

En liten tanke om teknik.

Jag är ständigt tillgänglig

Jag har just blivit med smartphone. Inom en armlängds avstånd har jag nu konstant och obegränsad tillgång till Facebook, Twitter, mail, google, nyheter, youtube och roliga bilder av katter.

Om jag vart okoncentrerad tidigare är det inget mot vad jag är nu. Telefonen piper för allting. ”Nån gillade ditt inlägg på facebook”. ”Nån har skickat ett mail åt dig”.”Nån skickade just en rolig bild av sin katt till dig, vill du dela den med dina vänner?”. ”Nån utmanade dig på ett fullständigt intelligensbefriat, men åh så beroendeframkallande spel, kom och kör dragrace med din virtuella mullvad”. Jag rycker till som en nervskadad hamster varje gång den tjuter. Pip, pip. Den vibrerar på soffkudden och kräver min uppmärksamhet. Och det ger jag den gladeligen. Öser kärlek över den och strålar som en sol när den lyder mina befallningar. Jag kom på mig själv med att första kvällen sitta ömt och paja på den efter att jag ställt in mitt otroliga high-tech alarm inför morgondagen. Den är ju så glänsande och fin och med dess hjälp har jag hela världen i min hand. 

Nu förstår jag Gollum.

Men hur nyttigt kan det vara att ständigt vara uppkopplad? Ständigt vara anträffbar? Att gång på gång bli avbruten av en uppmärksamhetskrävande blank kompis och leva i värld där multitasking är en dygd och saknad av teknik en styggelse? Studier visar att unga människor som intensivt använder mobiler och datorer löper större risk att drabbas av sömnproblem, stress och psykisk ohälsa. Maggie Jackson, som skrivit ”Distracted: the erosion of attention” hävdar att det ständiga informationsflödet håller på att rasera uppmärksamhetens tre pelare: fokus, omdöme och medvetenhet. Multitasking urholkar tydligen vår intelligens och uppmärksamhet. Så nu är man inte bara en teknik-beroende hobbit utan även en dum sådan, trots att man ständigt bombarderas med info, fakta och nyheter.

Ibland (allt efter att jag laddade ner MSN för första gången vid den aktningsvärda åldern av 14 och ett halvt) oroas jag över mitt teknik- och informationsflödesberoende. Det verkar bara bli värre ju äldre man blir och desto mer teknik som infinner sig i ens liv. De senaste veckorna har jag verkligen på allvar tänkt på att införa en ”teknik-fri” dag. En dag för Heidi att bara vara Heidi. Inte bloggaren Heidi, inte facebookaren Heidi, inte twittraren Heidi och inte den dragracande mullvaden Heidi.

Men det är lättare sagt än gjort. Varför ska frestelsen komma i ett sånt underbart och lättillgängligt format? Kanske man kan hyra någon som konfiskerar ens teknik en dag i veckan? Kedjar fast en vid soffan, medans man hjälplöst skrikande och snyftande ser på när hela ens liv kånkas ut genom dörren. Sen har man den där dagen. En dag fri från dator, smartphone och appar. Någon som har numret till en sån där utkånkare?

Publicerad i Stbl:s majnummer

Framtidspepp!

Har sån himla pepp inför framtiden just nu. Känner bara att allt är möjligt och fantasin är det enda som sätter gränserna. Det mesta peppandet är jobbrelaterat och jag har den mest fantastiska partner in crime att jag inte ens vart jag ska börja med allt planerande.

Ibland märker jag att jag tvekar och tänker, "Kan jag faktiskt? Kommer det att gå?"
Men varför inte? Konstigare saker har hänt. Man måste åtminstone försöka. De säger ju att man inte ångrar det man gjort, bara det man inte gjort. Så se till att göra allt det du funderar på, oberoende av om du kommer se tillbaka på det med glädje eller med en utdragen suck. Hur det än går är jag säker på att du kommer vara glad för att du vågade!

Stort eller litet, högt eller lågt. Kom ihåg, du bestämmer och dina drömmar är viktiga! 

"Dream it, wish it, do it"

Livet är banne mig för kort för att inte våga satsa!

Dagens samhällsgärning

Efter att ha läst den här texten om Facebooks dubbelmoral när det gäller vilka bilder som får publiceras (amningsbilder får inte publiceras, men nog kränkande bilder på objektifierade kvinnokroppar) blev jag så irriterad att jag bestämde mig att för att göra något åt det. Jag gick in på några av sidorna som nämndes i texten, blev äcklad och tryckte sedan på ANMÄL. Visst, såna här bilder står att finna med en google tryckning, men eftersom Facebook en gång har regler och vill vara ett respektabelt forum, så ska de också följa sina egna rekommendationer och anvisningar.

Fattar inga vad det är för puckon som till att börja med startar upp såna här sidor? Sorgliga människor hela bunten...

Fashion recycling

Nu kan du ta dina gamla kläder, nötta, slitna och utdaterade till H&M så används de till att göra nya kläder. För varje påse du lämnar in får du en gåvokupong på -15% på nästa inköp. Kläderna skickas sedan till en återvinningsstation där de handsorteras och bedöms och används sedan enligt denna modell:

Jättebra initiativ av H&M, speciellt då de förbinder sig att ta hand om trasiga och slitna kläder. Dessa kläder brukar annars bara hamna på tippen eftersom de inte har ett andrahandsvärde. Men det står på deras hemsida att "utvalda butiker" tar emot kläderna och jag hoppas att detta gäller så många butiker som möjligt. Annars tar det ju lite bort av idén om man inte kan lämna in dem vart som helst, utan bara i vissa städer och vissa butiker.

Jag måste säga att jag är lite kluven till H&M. Jag är glatt överraskad av det nya initiativet och gillar tex deras Conscious collection, men H&M har ju inte varit den mest representabla firman de senaste åren och gång på gång dyker det upp nya rubriker om tvivelaktiga arbetsförhållande för klädjättens arbetstagare. Nyligen uppmanade Anti-Slavery International H&M att sluta köpa bomull från Uzbekistan, som enligt organisationen använder sig av tvångs- och barnarbete. Och i december gjorde Kalla Fakta ett undersökande reportage från en H&M fabrik, där sömmerskorna fick en lön på 3 kronor i timmen.

Den nya kampanjen kan ju vara ett green-wash trick och ett sätt att rena samvetet. Men jag tror dock att H&M ganska genuint tänker på miljöhänsyn i sin produktion och att de i alla fall insett att det ligger i tiden med miljötänk. I SVD berättar de bland annat om en vattenstrategi som de ska genomföra som ska minska på vattenförbrukningen i fabrikerna och förbättra vattenkvaliteten i två flodområden i Kina och Bangladesh. Men de ger lite luddiga svar på kemikalieanvädningen och tillbakavisar frågor om dåligt betald arbetskraft. Helena Helmersson, csr-ansvarig på H&M säger: ”Det är enklare att kommunicera kring miljö än kring sociala frågor som arbetsvillkor och lön”.
De verkar alltså sätta mer fokus på miljöfrågor (dock inte tillräckligt), men verkar fortfarande ha en lång väg att gå i frågor om rättvist arbete och mänskliga rättigheter.

Jag förstår att budgetkedjor som H&M är viktiga för småbarnsfamiljer med låg inkomst och tonåringar som vill shoppa för sina första fickpengar. En tröja för 10 euro eller ett par jeans för 20 är ju rena drömmen för den skrala plånboken och jag minns själv hur roligt det var att botaniser bland alla billiga fynd i högstadieåldern. Men frågan lyder: Vad är det riktiga priset?