Visar inlägg med etikett Kärlek. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kärlek. Visa alla inlägg

tisdag 14 maj 2013

Restaurangtips!

Igår kväll var jag och åt på Pancho Villa med Kenkko. Jag beställde deras veggoburgare och den var ljuvligt god! Tror det kan vara den godaste vegeburgaren jag ätit, till och med Kenkko var impad. Till det serverades perfekt frasiga franskisar med deras egentillverkade remouladsås (som Kenneth blev helt besatt av).

Helt enkelt supergott, prisvärt och väl värt besöket. 


Ursäktar dock den osmakliga bilden som fick ackompanjera inlägget!

lördag 4 maj 2013

Sjuklingsfrukost!

Imorse var jag snäll mot min sjuklingssambo och rafsade ihop en super-brunch. Smoothie (med svartvinbär, havtorn och blåbär för att bekämpa förkylningen), croissanter (min stora frukostlast. Gillar allra bäst de där små croissanterna man får på hotellen. Kan lätt betala 70 euro för att få trycka i mig 70 minicroissanter. Any day), karelare med ägg, blåbärssoppa och fruktsallad med vaniljgrädde. NOM. Plus diverse vitaminer och solhattsextrakt (echinacea). Solhattsjuicen gurglar jag alltid i mig när virusen härjar och jag måste säga att för mig funkar det. Har shottat 15 droppar två ggr om dagen sen Kenneth blev sjuk och jag har fortfarande inte fått några sjuklingskänningar. (TA I TRÄ!)


torsdag 11 april 2013

Kärlek på posten

I dag damp det ner ett litet paket i min hall. Det kom från en fröken Madelen Katinka och innehöll ren och skär magi.
Enhörning på tyg.




På tal om kläder, så är min vän MAD ett kreativt och amibitiöst monster och har faktiskt här i vinter släppt en t-shirt kollektion med diabetes som tema. En del av intäkterna går till Barndiabetesforskningen och trycken på tröjorna är fantastiskt snyggt gjorda.

HÄR kan ni kika på dem!


lördag 6 april 2013

The wedding photograher

Månadens mest oväntade: Blev tillfrågad att vara bröllopsfotograf på ett litet bröllop i augusti. Har kommit över chocken och uppelever redan nu världens prestationångest. Måste finslipa mina fotoskills tills sensommaren verkar det som. Även om det kanske inte är världens tillställning och lite informellt, så vill man ju ändå att det ska bli så bra som möjligt!

Vänner (läses Joanna och Carola), sign up för fotosession så den här amatörplåtaren får lite krut i rumpan.





söndag 31 mars 2013

Justin i en spegel. Dagens brölvarning

Svägerskan introducerade mig för dena här ljuvliga trudelutten. Om jag skulle druckit ett glas vin alternativt varit utan choklad i en vecka alternativt inte sett Kenneth på en månad ALTERNATIVT varit hopplöst kär i Justin Timberlake, skulle jag antagligen bölat en flod. Nu nöjde jag mig med lite glansiga ögon och ett lesset puppysmile.

Banne mig det finaste jag sett på länge.



Sången är dedikerad Justins mor/farföräldrar William och Sadie som tydligen var gifta i 60 år. William dog förra året och den här låten är hyllning till deras kärlek. Videon visar ett äldre par där mannen nyligen gått bort och hans fru blickar tillbaka på deras liv tillsammans. Den är så vackert gjord videon och jag är helt kär i det unga 60-tals paret. Känslan, kläderna, dansandet, blickarna. AAAH. Det enda som stör mig är att det smått äldre paret (som ändå är väldigt unga) som bråkar i videon ska låtsas vara samma människor som det unga 60-tals paret. Den första unga tjejen liknar verkligen på den gamla tanten, medan hennes några år äldre "kopia" inte liknar ett dugg. Förstår inte varför de tvunget måsta ha två unga par, varför inte bara klä det ursprungliga paret i lite andra kläder och andra frisyrer? Eller ta ett 40-årigt par så att man verkligen skulle se skillnaden? =P Enda minuset till detta mästerverk.

onsdag 20 februari 2013

Två hjärtan i takt

Enligt en studie gjord vid University of California så slår förälskade pars hjärtan i takt. Par som är förälskade i varandra tenderar också att andas efter samma mönster.

– Sedan tidigare visste vi att förälskade par reagerar känslomässigt lika och exempelvis skrattar åt samma skämt. Men vår studie visar att även deras fysiska reaktioner sammanfaller, säger professor Emilio Ferrer vid University of California, skriver Metro.

Gulligt.





Källa: Kurera
Bilder: Blogg, Imgfave

tisdag 20 november 2012

Samboflytten

Jag har haft en rosenskimrande bild av hur det skulle vara att bli sambo. Veckorna innan själva flytten hade jag dagdrömt om skratt och ståj, vi två i overaller, snickrande, målandes (nåja, kanske inga målandes, men iaf pyntandes) och skurandes vår nya lägenhet, vi två mitt i lägenheten tillsammans bestämmandes vart allting ska läggas och hur det ska organiseras, ha picknik bland flyttlådorna med en flaska vin och bara njuta av att få vara tillsammans och njuta av att ha vår egen lya. Allt skulle vara harmoniskt, underbart och rosa-fluffigt.

Sanningen är den att jag aldrig svurit så mycket som jag gjort under den senaste veckan. 
(Och då ska det nämnas att jag svär väldigt sällan. Hade aldrig sagt en svordom förrän jag var 15 år gammal och de senaste dagarna har de bara trillat ur truten.)

Jag och Mr.Pojkvän/Mr.Nuvarande Sambo. har nästan bitit huvudet av varandra i stressflytten. Vi har morrat, vi har bråkat, vi har gläfsat och vi har blängt. Han har blivit galen på alla mina lådor (som i ärlighetens namn verkligen har försökat sig om och om igen under flyttens gång) och jag har surat ihop över hans oförståelse. "Vaddå, för många par skor?? Inga är det ALLS många par skoooor!!" (säger jag medans jag staplar upp tionde paret på den redan överfyllda skohyllan). Han har irriterat sig på min obsession med detaljer (att jag hellre än att plocka in alla kläder i skåpen eller skruva ihop ett bord, börjar pynta med tavlor, dekorationsgrejer och försöka hitta en gullig plats att lägga alla mina smycken på display) och jag har irriterat mig på hans ovilja att tvätta högarna med kläder, lakan och nya plädar som hindrar all rörelse i badrummet. "Man måste inte tvätta nya filtar, Heidi" "Jooo, det måste man, tänk på alla kemikalier!".

Mr.Sambo är en traditionell typ som tycker att allt har sin plats, sin funktion, var sak behöver sin tillhörande sak. Jag, däremot, som vuxit upp med min kära bohemiska mor i en värld där mattor blir tavlor, halsband blir bälten, grindar blir sänggavlar och dynvar blir väskor, tycker det är fantastiskt tråkigt att införskaffa saker och använda dem enligt deras syfte. Ni kan ju bara föreställa er den ofantliga lyckan som infann sig när mamma tryckte en vin-ställning i armarna på mig och sa  "Titta, den här kan du ha dina klackskor på!".
Mr.Sambo, två meter bort tittar på de två jublande galningarna och säger med ett snett leende och frågande ögon "Eller, så kan vi använda den till vad den är menad för, att ha vinflaskor i...?". Jag behöver väl inte säga att han möttes av två par oförstående blickar och ögonbryn höjda till taket. "Det är väl onödigt, varför skulle man göra det?", säger jag och mamma i mun på varandra. Och så fick Mr.Sambo släpa vinställningen, aka skohyllan, till bilen.

Ändå smålog han lite sött när han senare på kvällen iakttog mitt projekt med att placera heels på vinställningen och desperat tejpa fast de smitande benen. Med ett roat smil fick han mig att le brett och så står vi där och fnissar tillsammans. Där står vi och fnissar så förtroligt i vår egna, första, gemensamma lägenhet. Vårt nya hem. Hans grejer plus mina grejer har nu blivit våra grejer. Och där i den stunden, visste jag att jag hittat rätt. Jag har hittat så "fel", men ändå så rätt. Två minus blir ett plus, eller hur var det nu?

Verkligheten är bra mycket bättre än fantasin.

fredag 16 november 2012

Medans jag var i USA har Kenneth hittat en lägenhet åt oss!! I går började vi att flytta in. Efter fem år tillsammans blir vi äntligen sambos. Det var på tiden! :D Jag är alltså i princip klar med mina studier, måste bara skriva färdigt min kandidatavhandling. Därför har jag nu tagit mitt pick och pack från Helsingfors upp till Vasa.

En liten sneak-peak på våran nya Brändölägenhet. Det är två rum och kök, med egen bastu, stor balkong och havsutsikt.

Happy, happy Heidi.





Det enda tråkiga är att jag måste sticka till Åland på söndag och blir där tills sista december :( Hinner alltså inte pyssla och pynja så mycket i lägenheten som jag skulle vilja.. Men sen i januari ska det fixas, bakas, lagas och mysas så det står härliga till!!

söndag 7 oktober 2012

onsdag 29 augusti 2012

Rävfot, happydog och klumpetass

I dag var jag, Kenkko och Asterix ute i skogen och letade bär i Kuni-skogarna. Rävfoten Kenkko skuttade som en vessla genom stubbar och snår med happydoggen Asterix springades bredvid. Jag däremot hankade mig fram i Kenneths gamla stövlar och var lika graciös som en elefant i en porslinsbutik. Hade ingen aning om var min fot började eller slutade och drattade på ändan i mosshögarna, slintade på stubbarna och fastnade i grenarna.
"Du är inte riktigt nån skogsmänniska, va...?", sade Kenneth med ett brett flin där han tronade uppe på en kulle medans jag tragglade mig upp för backen, hysteriskt viftandes bort älgflugor, knorrandes och morrandes.

Nej, jag är kanske ingen skogsmänniska, men definitivt en bärmänniska. Och i och med att vi hittade lite vildhallon och blåbär var det en glad klumpfot som stövlade ut ur skogen.









söndag 19 augusti 2012

IT´S WEEKEND, babe

I helg var jag o kollade på Guetta, Redrama, Poets of the fall och Hurts med brorsan, svägerskan, Kenkko, Joanna och Henkku. Det var en superb helg med bra musik, partajj och mycket skratt. Fina fisken helt enkelt. Har dock grym träningsvärk av allt hoppande och traskande (vårt hotell var cirka 2 km från festivalområdet.)

Guettas uppträdande levererade grym partyfeelis. Nya låten Shewolf och Titanium var definitivt höjdpunkterna.Och Hurts show var helt spektakulär, så snygg med dansare, ljus, rosor och svartvita bilder. Riktigt stilrent. Till alla er som inte lyssnat på Hurts, do it! Dom är grymma.





I natt så åkte halva muppgruppen hem till Åland, medan jag o Kenkko sov en till natt på ett hotell inne i stan. Han ska åka hem till Vasa och jag ska fara på kurs.
Och världens sötaste pojkvän hade kollat upp hur miljövänligt hotellet var. <3

Vi bodde på Scandic Hotell som har en genomgående och bred miljöpolicy. I hotellrummet fanns det sopsortering (papper, bio och brännbart) och hälften av matutbudet på frukostbordet var ekologiskt odlat.

Deras miljöpolicy råder.:
"No company can avoid taking responsibility for the environment and focusing on environmental issues. Scandic shall, therefore, lead the way and work continuously to promote both a reduction in our environmental impact, and a better environment. Scandic shall actively contribute to a sustainable society." Scandic's environmental policy since 1994"

Det är viktigt att komma ihåg att i de flesta situationer kan man välja ett miljövänligare alternativ, såsom tex hotell. Jag skulle själv inte ens tänkt på det, så jag är jätteglad att Kenkko kollade upp det. Det är ju inga direkt miljövänligt i sig att bo på hotell, men man kan ju ta det "mindre onda" så att säga och stöda ett företag som verkligen satsar på hållbar utveckling.
Så, tummen upp för Scandic!

onsdag 27 juni 2012

söndag 24 juni 2012

tisdag 5 juni 2012

Let the summer begin!

Sitter och väntar på att få stiga av båten, ta brorsans bil och packa in alla mina grejjer och brumma till Joanna! Jag och Joanna ska nämligen vara roomies i sommar och jag känner på mig att det kommer bli en helt fabulous, spektakulär sommar.

Det blir nog great det här.





onsdag 9 maj 2012

flytt, glass o pizza

Dag 2 av flytten. Promenad, vitsippor och glass. Pizza och Sherlock Holmes till middag.


Försökte ta en bra bild med Kenkko, men vi va inga riktigt samspelta.




Ekovin! Riktigt gott, El Condor.

tisdag 1 maj 2012

Valborg o 1 maj

Valborg firade jag lugnt med Kenkko, en vacker solnedgång, en glad hund och choko! 






lördag 21 april 2012

Sushi and Pie!

Nu ska jag o Kenkko ut på sushi och bio! Lördagsmys!

torsdag 19 april 2012

Kärleksbesök

Imorgon kommer min fin-fina pojkvän till Helsingfors! Den här gången har det bara varit två veckor sen sist vi sågs och fastän jag far hem till Vasa på torsdag, så kändes det absolut helt super-jätte-mega-nödvändigt att han kommer hit NU. I helg. Det är konstigt det här med långdistans, man tror att det ska bli lättare med åren. Men nu, 4 år senare, kan jag bara konstatera att det blir jobbigare för varje avsked, för varje vecka, för varje år.


Bara 20 timmar kvar <3