Ett kattlikt liv

I helg ska jag vara Ville Viking igen och om drygt en månad ska jag stå på scen och spela fröken Maja Gräddnos. Har i några veckors tid övat ivrigt på Bentes nya sommarteater som kommer vara Pelle Svanslös. Ujj, vad jag njuter. I stora drag. Hade glömt hur ofantligt roligt det är att spela teater. 

Om ni råkar befinna er på Åland, kom förbi och kika! :)

Något jag borde bli bättre på.

Att vara nöjd i stunden. Just där var jag är nu. Att andas. Njuta. Bli kvitt den där molande känslan i magen som gnäller om att man borde göra mer, planera mer och hinna mer.

Min ledare till förra EBL-numret fokuserade på just detta:

Våga längta, men var också nöjd där du är

”Usch, hur ska man hinna med allt, man blir ju gammal så snabbt”, klagade jag i telefonen häromdagen till en av mina bästa väninnor. Men i stället för att få ett jakande, medkännande svar följt av den gamla vanliga ”vart-tog-åren-vägen-diskussion” fick jag mig en avhyvling som hette duga.

”Vadå, gammal?!” röt det från luren på andra sidan av landet. ”Du är inte gammal, jag är inte gammal!”

Min vän nöjde sig inte med denna hojtande inledning, utan vred och vände på mitt ”TantHeidi-utlåtande” så det grövsta att jag nästan fick dåligt samvete över att jag någonsin yttrat mig i frågan. Men då skulle jag kanske fortfarande gått runt och trott jag varit gammal. Vid ynka 23 års ålder.

Åldersnojan. Det verkar som att det kryper längre ner i åldrarna och ökar med mängden val som allt tidigare erbjuds åt oss. Det finns så mycket man kan göra, det finns så mycket man vill göra och ibland blir det överväldigande, ibland känns det som om man stampar på stället och man kommer bli 100 år gammal innan man gjort allt det där man klistrat upp på sin dreamboard.

Men vet du vad? Man hinner!

Det finns ingen åldersgräns för stordåd och äventyr. Min mamma som är 64, säger att hon känner sig som 24. Hon är den mest energiska personen jag känner och framtidsambitionerna och de högtflygande idérna formligen lyser ur människan. Varför ska jag känna mig gammal och stressad när någon som är 40 år äldre än mig knappt reflekterar över frågan?

Jag har flera vänner som har ångest över att bli gamla, skröpliga. De är rädda för att livet springer dem förbi och att man en dag sitter där oförmögen att göra allt man ville göra. Men tänk vad mycket onödig tid som sätts på att grubbla och angsta. Tid som kan ägnas åt att njuta, leva och göra det bästa utav nuet.

Det är viktigt att ha ambitioner och att ha sina drömmar bubblandes på i bakhuvudet. Studier visar att de som aktivt fokuserar på vad de vill göra/bli/åstadkomma, har lättare att uppnå sina mål. Det är viktigt att ha mållinjen för ögonen, men det är också viktigt att uppskatta nuet, resan mot framtiden. I min intervju med Simon Holmström, månadens inspiratör, pratade vi om det här och han sade: ”Det är viktigt att våga längta, men ändå vara nöjd där man är”

Varför ska det vara så svårt att lyda sina egna råd?

Källa: Weheartit

Lite onödig fakta och lördagsreflektioner

Sitter på Viking Grace på väg hem till Vasa igen. Är ganska impad av den nya båten. Den är modern, färggrann och de olika utrymmena är bättre "ljudisolerade" än tidigare. Nu kan man nämligen sitta en del av cafét utan att drivas till vansinne av humppan som dunsar på i andra sidan av cafét. Layouten av båten är dock lite som en labyrint och påminner mer om Siljas båtar än de typiska öppna ytorna på Viking. Ett minus också för bristen på uttag och lugna platser att sitta på. Den är obviously inte gjord för pendlare som vill sitta i ett hörn med datorn ipluggad i ett vägguttag =P

Fördriver tid med att läsa tidningar och kika på saker och ting. Och med att fylla i den här listan. Första blogglistan ever, varsågoda och njut av dessa fantastiska Heidi-fakta. 
Varning för extremt insiktsfulla, onödiga och ärliga självinsikter med en stänk av dramatiska inslag. Just warning.

Vilken svordom använder du mest?

Använder faktiskt väldigt sällan svordomar (paus för högdragna suckar åt prettouttalandet) Jag hade inte sagt en enda svordom förrän jag var 14 år och försökte som 12-åring komma undan med "Bullshit" som min mamma dock bannade mig för. Nuförtiden bubblar fula ord upp mest när jag är riktigt arg, trött och när jag slår mig (oftast när det gäller lilltån eller armbågen) och består oftast av "jäklar" och "förbanna skit". I´m a badass, I know.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på?

De senaste veckorna har den varit inställd på 05.07 och 05.29. På helgerna pinglar den oftas vid 09.09 och  09.27. Jag har en fix idé gällande siffror och måste alltid ha klockan ställd så att det slutar på en 9:a eller 7:a. Kenneth vet om det här och alltid när han ställer klockan åt mig ser han till att den landar på någon av dessa siffror, annars vaknar han med en ilsket mumintroll.

Hur många resväskor äger du?

Kenneths. Fastän jag lever mitt liv som en kringflackande dörr-till-dörr-försäljare, så äger jag inte en enda ordenlig resväska. Skamligt. Mina bröder brukar kalla mig "baglady" för jag dyker alltid upp på deras dörrkvist med en massa små väskor och påsar och jag är VÄRLDSSÄMST på att packa. Man skulle tycka att 15 års erfarenhet av resor och flyttande skulle ha haft någon som helst positiv inverkan på mitt flyttfågel-förberedande, men ICKE. Har dock funderat på att införskaffa en kundvagn för att förvara alla mina påsar i.

Vilken var den senaste filmen du såg?
Not another teen-movie. Jag vet, mina kulturpoäng bara sköt i höjden just. Men kanske man kan kalla det för en samhälls-satirisk tonårsreflektion? Eller helt enkelt feel-god i lågbudget-version? Eller bara "det var det som kom klockan 8 på kvällen när jag låg hemma med 38-graders feber"? Äääh, who am I kidding, älskar den filmen.

Vilken är din favoritåkattration på ett nöjesfält?
Bläckfisken. Garanterade skrattattacker. Att mosas mot en iskall järnstång samtidigt som det går runt, runt och håret flyger i ögonen är tydligen varje gång lika fantastiskt roligt. Fråga mig inte varför. Ett av livets stora gåtor antar jag.

Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?
Jag är ganska säker på att åtminstone min krokodilmössa varit samtalsämne för många diskussioner som förts utom mitt hörhåll. Kan också tro att min besatthet av enhörningar, min tidsoptimism och min förmåga att skämma ut folk i tid och otid genom missriktade frågor och missuppfattade faktauppgifter har lett till en del debatter. För några år sedan tror jag dock att mina korta kjolar var the talk of the town. Led av en skev uppfattning om min rumpas storlek i förhållande till vida, midjehöga kjolar. Iaf om man ser på bilder från den tiden. Tur att jag alltid förespråkat mommotrosor.

Vilken film kan du alla replikerna till?
Never been kissed. Har säkert sett den 25 gånger. Nummer två på listan med kanske 75 % memorerade repliker är Despicable me. Räknas Pingu på tredje plats?

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
Vet inte. Återkommer när jag någon gång börjar fungera. 

Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna?

Jo. Jag skyller allt på Carola och hennes dåliga inflytande. Och på en viss släng av mundiarré (hört att det kan vara väldigt smittsamt).

Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?
Nej, men nog om konstgjorda aromer och färgämnen.

Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Mamma såg filmen "Heidi" och tyckte att jag kändes som en alpskuttande flätprydd tjej med tysk accent. En rolig detalj är att Haidi (min svägerska) också är döpt efter samma tjej, hon fick uttalet och jag fick stavningen. Ännu roligare är det att om jag och Haidi far till USA tillsammans, då blir hon "Heidi" och jag "Haidi". Very funny indeed.
Det bör dock nämnas att min syster lobbade hela vägen till kyrkan om att jag skulle hetat Isabel, vilket istället blev mitt tredje namn.

Vad säger du till dig själv när allt känns svårt?
"Allt har en mening"

Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv?
Josie från Never been kissed eller Donkey från Shrek. Take your pick.

Vad är du allergisk mot?
Okunskap, ignorans och människor som går långsamt framför en i korridorer och på trottoarer.

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Heikki alternativt Helmut, again take your pick.

Avslutar detta smått meningslösa påsklördagsfördriv med en påskig bild, gjord av min kära vän Mad. Kaninen till höger är alltså jag. (Om någon undrade)

GLAD PÅSK!

Älskar att hon döpt bilden till "lightning storm". 

Vem är Heidi?

I julnumret av EBL, som kan läsas här: http://issuu.com/skolungdom/docs/elevbladet6, skrev jag en liten interoducerande text om mig själv. Och den delar jag nu med mig av här :)

Mitt namn är Heidi Maria Isabel Hendersson. Min syster lobbade ända in i bilresan till dopet om att jag skulle få Isabel som första namn. Men mamma ville inte höra på det örat utan döpte mig efter en shweizisk alpflicka. Ända fram tills tonåren önskade jag att Isabel faktiskt skulle varit mitt första namn, men nu på senare år har jag kommit fram till att jag nog är en ”Heidi” ändå. Och det rimmar ju så bra med ”bejbi”, som är mina syskons smeknamn på mig, Heidi-bejbi.

Tre ord som beskriver mig är ”lillasyster, idealist och journalist”. Jag är den yngsta av fyra fantastiska Henderssons och min plats i skaran har till stor del gjort mig till den jag är i dag. Familj är ett ledord för mig och jag trivs som bäst när alla är samlade i ett rum och skrattar, gnabbas, äter och spelar brädspel.

Jag är en liten hippie i hjärtat och brinner för miljöfrågor. Jag hoppas kunna försörja mig som miljöjournalist i framtiden och vill göra något av en skillnad i världen.

När jag var 13 år gammal bestämde jag mig för att jag ville bli journalist. Tio år senare är jag fortfarande lika säker, om inte mer säker till och med. Jag älskar att få informera, berätta och beskriva. Jag lever upp när jag får göra reportage med detaljerade miljöbeskrivningar, skriva personporträtt av intressanta individer eller gräva i något miljöjournalistiskt.

Jag är barnsligt förtjust i enhörningar och är beroende av choklad.

Det här var min lilla introduktion och nu lämnar jag över pennan till mina frågvisa kollegor.

Vad ger dig nippor?
När folk går långsamt framför en i en korridor, på en trottoar eller i en trappa. Oftast går de här människorna också mitt i vägen, så att det inte finns någon chans att slippa förbi...

Bläckpenna eller blyertspenna?
Bläck definitivt. Jag måste ha en gelaktig bläckpenna när jag jobbar, för det måste flyta smort när jag klåttrar ner intervjusvar.

Var ser du dig själv om 10 år?
Hoppeligen som frilansande miljöjournalist med många utmanande och givande uppdrag.

Saker som gör dig arg?
Okunskap. Om folk var mer medvetna och informerade om vad deras val har för konsekvenser, skulle världen vara en mycket bättre plats.

Vad tycker du om ditt jobb som chefredaktör för Elevbladet?
Jag är jätteglad att jag fick arbetet. Det känns inspirerande att få nå ut till en så ung publik. Unga människor är så nyfikna och kunskapstörstande, så det känns jättekul att få bidra med information, som hoppeligen uppskattas och är till nytta!

Varför är det bra att medverka i Ebl?
Det är en chans att få sin röst hörd och att uppmärksamma något man tycker är viktigt. Det är också ett bra steg att få arbetserfarenhet ifall man vill jobba med till exempel journalistik, fotografi, poesi, konst... I Ebl kan du få dina alster publicerade och jag erbjuder gärna feedback och handledning för ivriga skribenter!

Hur vill du bli ihågkommen? 

Oj, vilken svår fråga. Jag vill nog bara bli ihågkommen med värme och glädje.

Vad gör du på en regnig onsdag kväll?
Kryper upp i soffan med en kopp grönt te med honung i, lite choklad och några bra serier. Mina favoriter just nu är New girl, Modern Family, Game of Thrones, Walking dead och True Blood.

Utan vad lämnar du inte huset? 

Jag skulle helst inte lämna huset utan de viktigaste sakerna, såsom telefon, plånbok och nycklar, men oftast glömmer jag hälften eller allt. Så jag är glad om jag lämnar huset med något alls.

Några löften för det kommande året? Åsikt om nyårslöften överlag...
Mitt förra nyårslöfte var att jag skulle undvika att köpa nya kläder. Jag satte inte köpstopp för mig, eftersom jag är en sån person, att om jag sätter förbud på mig själv, så vill ha det ännu mer. Men genom att bara tänka till en eller två gånger extra vid klädinköp har jag blivit kvitt det där ”ha-begäret” som jag tidigare kunde drabbas av i butiker. Jag har bara köpt en enda ny tröja, ett par träningsbyxor, ett par skor och en ny jacka på hela året. Sen har jag till det gått bananas på loppisar. Älskar att fynda second hand!
Jag tror jag kör på samma nyårslöfte i år igen! Jag tycker nyårslöften är charmiga. Det är en bra ursäkt för att verkligen försöka göra en förändring i sitt liv.

EBL-stress!

Crunch-time.

Sitter och läser, finslipar, organiserar, photoshoppar och stressar. Imån ska allt material vara inne hos vår duktiga grafiker Matilda. På måndag --> tryckeriet.
GAAAH, the excitement!!

En liten pepp-påse med chokladmandlar och rostade mandlar. För att hålla mig lämpligt sockerhög.

Längtar tills nästa nummer, när jag har mer erfarenhet, mer tid och ett klarare huvud =P Men nog blir det bra det här!

Radiohead

I dag gästade jag Ålands Radios morgonsoffa där jag pratade lite om jobbet med EBL :)

Här kan man lyssna på det om man vill höva min ljuva stämma med diverse felsägningar, upprepningar och nervöst småfnitter. (ogillar starkt att intervjuas i radio. ogillar att intervjuas överlag. punkt.)

Jag ser lite ut som en tandlös happy-mommo på bilden. Men den bjuder vi på!

I dag traumatiserade jag syrran

I går när jag o Kenkko var ute i skogen blev vi attackerade av älgflugor från höger och vänster. En timme efter att vi kommit hem hittade jag en älgfluga som nästlat sig in i håret. Såå äckligt!

Men så imorse var vi till min syrra och vi satt vid köksbordet och pratade, när jag plötsligt kände nånting i hårbottnen. Jag fick panik och skenade ut med syrran o Kenkko i släptåg. Väl ute slängde jag huve upp o ner o Annika med kammen i högsta hugg letade igenom håret. Och då ser hon den. Hon skriker, hoppar ett steg bak och ropar "Fyy va äckligt!!! Det ser ju ut som en jättefästing!" Det lilla kräket hinner då såklart pila iväg till ett nytt gömställe o Kenkko måste nu ta över jakten, medan Annika hoppar från fot till fot, ser förfärad ut och utropar "usch!" och "fy!" var tionde sekund. Efter några minuter börjar letar-duon fundera om den ändå inte trillat ur redan. "Kan den hoppa till ngn annan?", frågar syrran nervöst och börjar klia sig på armarna. Men då ser Kenneth det fula lilla krypet och lyckas få upp den med kammen.
Värsta 5 minutrarna jag upplevt på länge. 

Efter att vi fått bort den och Kenneth visar den mosade äckelflugan till Annika, håller hon upp sin arm med tuppskinnet blottat och säger: "Se på det här! Jag höll mig lugn för din skull Heidi!". Detta säger hon till den som uppenbarligen SOVIT med kräket plirandes runt i hårbottnen hela natten. Föga tröstande... :D

För den som inte vet hur en älgfluga ser ut; here you go:

Uääh, nasty litte creatures.... Källa

Så här berättar Wikipedia om flugan:

Det är en blodsugande parasit som främst lever på stora hjortdjur såsom älg, hjort och rådjur, men kan också förekomma på hästar. Den till kroppsformen platta flugan landar på sitt värddjur och bryter av sina vingar för att leva resten av sitt liv på värddjuret. Därefter kryper den in i pälsen och suger blod. Den kan lätt ta miste på sina värddjur och människor, som även kan bli bitna, men den kan inte använda människoblod för sin utveckling. Flugorna tros inte bära med sig några farliga virussjukdomar; dock kan betten ge klåda och svullnad, och flugorna kan vara bärare av en bakterie, som kan ge upphov till hudinfektioner, även hos människor^. Älgflugan är svår att bli kvitt när den väl landat eftersom den är både flat, tjockhudad och försedd med rejäla klor på sina fötter som den kan hålla sig fast med. Den kilar snabbt in under kläderna och gömmer sig, och den är nästan omöjlig att slå ihjäl med handen. Hamnar den i håret kan det krävas en kam för att få bort den.

Terveyskirjasto ger dessa råd till den älflugsattackerade:

·         Hjortflugor lossnar med kam eller pincett.

·         Skrapa inte om det uppträder en kliande rodnad på huden. Huden kan gå sönder och inflammeras.

·         Vid kraftiga allergiska reaktioner är det bäst att söka läkare.

·         Du kan undvika hjortflugor genom att vistas på öppna platser där det blåser. Gå helst i skogen på morgonen då det är svalt. Mörka kläder och rörelse drar till sig hjortflugor. Insektsmedel biter inte på hjortflugor.

Rävfot, happydog och klumpetass

I dag var jag, Kenkko och Asterix ute i skogen och letade bär i Kuni-skogarna. Rävfoten Kenkko skuttade som en vessla genom stubbar och snår med happydoggen Asterix springades bredvid. Jag däremot hankade mig fram i Kenneths gamla stövlar och var lika graciös som en elefant i en porslinsbutik. Hade ingen aning om var min fot började eller slutade och drattade på ändan i mosshögarna, slintade på stubbarna och fastnade i grenarna.
"Du är inte riktigt nån skogsmänniska, va...?", sade Kenneth med ett brett flin där han tronade uppe på en kulle medans jag tragglade mig upp för backen, hysteriskt viftandes bort älgflugor, knorrandes och morrandes.

Nej, jag är kanske ingen skogsmänniska, men definitivt en bärmänniska. Och i och med att vi hittade lite vildhallon och blåbär var det en glad klumpfot som stövlade ut ur skogen.

Yet another trainride

Sitter på tåget upp till Vasa, det här är tredje gången jag åker tåg mellan Hesa o Vasa på de fyra senaste dagarna. PUST! I lördags kom jag hem från miljökursen i Tvärminne och igår morse begav jag mig av igen till hufvudstaden för att attenda ett redaktionsmöte. Första mötet för EBL! :) Exciting!

Jag passade igår även på att träffa lite kompisar, så jag stannade över natten på hostell Erottajanpuisto för att inte behöva stressa iväg till tåget på kvällen. Rekommenderar varmt hostellet! Det var riktigt i centrum och hade trevliga utrymmen.
Jag gillar hostell, det är nånting med dem som känns hemtrevligt och tryggt. I går när jag hade tagit in mina grejer i rummet hann jag knappt sticka näsan utanför dörren och förvirrat kika mig omkring efter en WC, förrän ett vänligt ansikte frågade på bruten engelska vad jag letade efter. Visst är det lyxigt att bo på hotell med eget rum, flådiga entrér och skinande möbler, men det känns på något vis väldigt världsfrånvänt och främmande(iaf för mig som inte är van med att bo så). Hostell är det verkliga livet, "riktiga människor" och opretentiösa utrymmen. Det är här de intressanta mötena sker och de djupa diskussionerna tar plats. När jag reste runt i Australien bodde jag på hostell i en månads tid och jag älskade det! Det här var första gången jag tagit på hostell i Finland, men det är något jag tänker börja göra oftare, billigt och bekvämt! :D

Nu ska jag fortsätta att jobba, med den här sköna låten i lurarna:

Dessert anyone?

Sitter i datasalen på stationen i Tvärminne. Researchar en artikel och komponerar mail. Har just skrivit ihop ett första brainstorming-mail om Elevbladet och det känns jättekul att få sätta igång med tidningsarbetet! Det känns som att den här hösten är full av möjligheter, men det dyker bara upp fler och fler saker som jag vill göra, så jag får inga riktigt plats med allt... Hrmf. Dagens i-landsproblem.

Jag måste ju hinna få allt gjort också. Jag är en riktig sista-minuten person. En sann tidsoptimist i kropp och själ.... Men det ska det bli ändring på!
nästa vecka...
i höst...
eller sen nån gång.......

Men Hey! Varför ändra ett vinnande koncept? Jag brukar alltid få saker gjort. Folk behöver ju bara inte få veta att sakerna görs under choklad-höga nattliga timmar på golvet av min lägenhet. Där sitter jag med vilda ögon, papper slängda omkring mig och facebookfliken spärrad. Då banne mig görs det jobb. 
Den där fantastiska känslan som infinner sig på morgonsidan när allt är klart, ivägskickat, tröttheten har gått över till ett euforiskt rus av "jag-är-stålmannen-oövervinnelig" och solstrålarna kikar över talltopparna.  
Det är lycka det.

38,3 grader and feeling hotthotthott

Så hann man vara en dag på båten innan man blev dunderkalas-sjuk.
Riktigt märkligt var det. Var lite trött imorse men annars fine och sen vid lunchtid var det som att någon klubbade mig i huvudet med en feber-slägga. Har gått runt som ett yrvaket marsvin med kallsvettningar och försökt att inte traska in i barn, väggar eller chefer.

Nu ska jag stiga av, spendera hela morgondagen nerbäddad i brorsans soffa och sen hoppeligen stiga på båten igen på fredag :)

Bjussar på en av mina favvolåtar från tonåren, som passar in i dagens sjuklingstema:

Bloggsvägerskan

Haidi var inga alltför nöjd med bilden jag hade lagt upp på henne, så nu måste jag gottgöra med att lägga upp en bättre bild på min brors snygga flickvän :D Och så vill jag tipsa alla att gå in o kika på hennes blogg, haidi är pysslardrottning nr 1 just nu och gör om shorts, tröjor, knåpar ihop hårsmycken och linnen så det står ut genom örona. Plus att hon är en liten ekonörd, vilket gillas här i hippieland.

en sjöman älskar havets våg

Sitter och guppar på vattnet på väg till Åland. Lyssnar på humppa, försöker smälta in bland pensionärerna, gör skoluppgifter och säger till mig själv en gång i halvtimmen: "Nej Heidi, du behöver inga gå till tax-freen och köpa din vikt i godis"

Ett hem i Helsingfors

På torsdag flyttar jag ut ur min lilla etta på Munkshöjden. Just nu sitter jag och är lite nostalgisk mitt i allt last-minute-packande. Nog är det ju en fin liten lägenhet jag huserat i de senaste 3 åren...

kan vara finaste heidi-beskrivningen ever

Ska nog sätta in det här i min CV.

flytt, glass o pizza

Dag 2 av flytten. Promenad, vitsippor och glass. Pizza och Sherlock Holmes till middag.

Försökte ta en bra bild med Kenkko, men vi va inga riktigt samspelta.

Ekovin! Riktigt gott, El Condor.

Dagens

Lägenhets-packning och tentaplugg. 

Som tur var har jag herr Kenkko här som lagar mat åt mig och fixar o donar. <3

Valborg o 1 maj

Valborg firade jag lugnt med Kenkko, en vacker solnedgång, en glad hund och choko! 

Just another day at the office

Finnskogarna är inte så fy skam må jag säga...

Packat o klart!

Nu bär det av ut i finnskogarna i 3 dagar! Jag ska vara med och skriva tidningen som görs i samband med modell-FN mötet om klimatförändringen. Modell-FN går ut på att ungdomar från hela Norden samlas och simulerar ett riktigt FN möte. Vårt jobb är agera mediateam och skriva artiklar från mötena. Vi lär oss alltså hur ett FN möte är uppbyggt och hur man som reporter kan bevaka ett dylikt möte (hur konferensen är uppbyggd, vilka möten man får sitta med på, hur mötena går till osv... :) Ska nog bli riktigt intressant. Bara jag hittar bussen som ska ta mig ut dit =P

Tjolahejj!