Movember

Jag gjorde det för äran och berömmelsen. 

I WAS HERE.

Såg den här av en slump på MTV. Stannade till och bara stod och stirrade hela musikvideon igenom.
Kunde inte slita mig.

Braids

I lördags var jag ut med brudarna och jag fixade denna fläta på Joanna. Det är en vattenfallsfläta och jag har aldrig prövat att laga en sån tidigare. Det var inga så svårt, när man väl fattade tekniken, men jag märker nu på bilderna att jag borde gjort två stycken som gick ihop där bak istället för en som gick runt hela huvudet.  Vart lite sned och svårt att få fast det utan att det skulle buckla nånstans. Men nästa gång!

Joanna är den bästa hårmodellen som finns. Hon har tillräckligt mycket hår för att tacka varenda flintskalligt huvud på Åland. Det är bara stort, långt och sjukt vackert. Naturligt blont och vågigt.
Det perfekta lucia-håret. Och det perfekta fläthåret.
Ska fullkomligen fläta sönder Joannas hår hela december.

Youtuba: Waterfall braid för instruktioner :)

Ekotraktorer

Tycker bror är driftig som hela tiden försöker introducera nya gröna leksaker i sin butik. :) De här kikade jag på häromdagen när jag var och hjälpte till att plocka upp nya julvaror. De både känns och ser ut som vanlig plast. Men när de gått sönder är det bara att stoppa i komposten. Mera gröna leksaker åt folket! 

Vill även i samma runda tipsa om en bra internetbutik, vid namn Ekokul. De försöker fylla sitt sortiment med leksaker som är : Ekologiska, hållbara, gjorda av återvunnet material , återvinningsbara, närproducerade, rättvisemärkta, energisnåla och pedagogiska. Det finns allt mellan himmel
och jord i leksaksväg och de levererar också till Finland!

Bloggutmärkelse

Fick tilldelat förra veckan en bloggutmärkelse av Bohemiska Maggie!


Så här löd motiveringen:
Enhörnsälskade, sprallig tjej som har stenkoll på ekologiska tips. För att du vet vad du snackar om, är insatt i många olika miiljöfrågor och skriver om det du vet både på bloggen och i tidningar. Dessutom har du alltid en så härlig positiv energi i dina inlägg och en häftig klädstil.

Blev verkligen jätteglad och måste nu såklart sprida glädjen ;)

Först vill jag tacka Maggie såklart! Jag har tidigare tipsat om hennes blogg, men vill ännu en gång uppmuntra alla att kika in på hennes mysiga sida! Hon är en glad, positiv brud som skriver både informerande, personligt och underhållande. Hon tar upp allt allt från miljö och genus, till katter, vardagsliv och recept. Det jag gillar med henne, är att hon aldrig i sina mer "allvarliga" inlägg kör pekfinger-metoden. Hon gör det lätt att ta till sig info och man känner aldrig att man blir uppläxad. ;)

Nu fortsätter jag med mina nomineringar enligt dessa regler:

Reglerna för utmärkelsen är

1. Tacka bloggaren som gett dig utmärkelsen och lägg ut länken till den som gav dig den
2. Ge utmärkelsen vidare till fyra favoritbloggar och berätta det för dem med en kommentar
3. Kopiera post it-lappen och sätt den på din blogg

Nu tänker jag dock vara tråkig och ganska rakt av kopiera de tips jag hade i det här inlägget, men måhända lite utförligare ;)

mad.ax
Min briljanta jetsetterväninna som just nu lever det glamorösa livet som Bingo Rimérs studiomanager i Sthlm. Hon är knäpp, hysteriskt rolig, modemedveten, konstnärlig, fotogenialisk och såklart speglas allt i hennes blogg. 

leblogdehaidi.blogspot.com
Min pysselglada svägerska som förgyller bloggosfären med DIY:s, musiktips, recept, mode, loppisfynd och tränings-inspo. Sen har hon ett bra "snygghetsöga", hon är grafisk designer och allt på hennes blogg känns bara snyggt och stilrent på nå vis. 

rulesofgreen.blogspot.com
En informerande miljöblogg som tar upp stort och smått inom den gröna världen. Den här pålästa tjejen tipsar, utreder och funderar kring etik, miljöproblem och vardagsfrågor. En riktigt bra blogg för alla som vill känna sig up-to-date med miljöfrågor! Fullt med länkar, videon och citat för den som ännu vill veta lite mer!

jojans-livsstil.blogspot.com
En träningsglad konstnärsnisse som bloggar egna workout-videon, träningstips, hälsosamma recept, konst och hemmapyssel. :)

blogg.aftonbladet.se/zandra
Ålandstidningens egen kändisreporter som bloggar utlämnande, stundtals chockerande, men alltid 100% underhållande och träffsäkert! Om någon har nos för humoristiska ordsvängningar, så är det den här tjejen.

Varför du aldrig ska berätta åt din sambos påfrestande lillasyster var extranyckeln finns

Om man inte svarar i telefonen är det lätt hänt att man hittar en nosande enhörning i vardagsrummet när man intet ont anandes kommer hem.

Samboflytten

Jag har haft en rosenskimrande bild av hur det skulle vara att bli sambo. Veckorna innan själva flytten hade jag dagdrömt om skratt och ståj, vi två i overaller, snickrande, målandes (nåja, kanske inga målandes, men iaf pyntandes) och skurandes vår nya lägenhet, vi två mitt i lägenheten tillsammans bestämmandes vart allting ska läggas och hur det ska organiseras, ha picknik bland flyttlådorna med en flaska vin och bara njuta av att få vara tillsammans och njuta av att ha vår egen lya. Allt skulle vara harmoniskt, underbart och rosa-fluffigt.

Sanningen är den att jag aldrig svurit så mycket som jag gjort under den senaste veckan. 
(Och då ska det nämnas att jag svär väldigt sällan. Hade aldrig sagt en svordom förrän jag var 15 år gammal och de senaste dagarna har de bara trillat ur truten.)

Jag och Mr.Pojkvän/Mr.Nuvarande Sambo. har nästan bitit huvudet av varandra i stressflytten. Vi har morrat, vi har bråkat, vi har gläfsat och vi har blängt. Han har blivit galen på alla mina lådor (som i ärlighetens namn verkligen har försökat sig om och om igen under flyttens gång) och jag har surat ihop över hans oförståelse. "Vaddå, för många par skor?? Inga är det ALLS många par skoooor!!" (säger jag medans jag staplar upp tionde paret på den redan överfyllda skohyllan). Han har irriterat sig på min obsession med detaljer (att jag hellre än att plocka in alla kläder i skåpen eller skruva ihop ett bord, börjar pynta med tavlor, dekorationsgrejer och försöka hitta en gullig plats att lägga alla mina smycken på display) och jag har irriterat mig på hans ovilja att tvätta högarna med kläder, lakan och nya plädar som hindrar all rörelse i badrummet. "Man måste inte tvätta nya filtar, Heidi" "Jooo, det måste man, tänk på alla kemikalier!".

Mr.Sambo är en traditionell typ som tycker att allt har sin plats, sin funktion, var sak behöver sin tillhörande sak. Jag, däremot, som vuxit upp med min kära bohemiska mor i en värld där mattor blir tavlor, halsband blir bälten, grindar blir sänggavlar och dynvar blir väskor, tycker det är fantastiskt tråkigt att införskaffa saker och använda dem enligt deras syfte. Ni kan ju bara föreställa er den ofantliga lyckan som infann sig när mamma tryckte en vin-ställning i armarna på mig och sa  "Titta, den här kan du ha dina klackskor på!".
Mr.Sambo, två meter bort tittar på de två jublande galningarna och säger med ett snett leende och frågande ögon "Eller, så kan vi använda den till vad den är menad för, att ha vinflaskor i...?". Jag behöver väl inte säga att han möttes av två par oförstående blickar och ögonbryn höjda till taket. "Det är väl onödigt, varför skulle man göra det?", säger jag och mamma i mun på varandra. Och så fick Mr.Sambo släpa vinställningen, aka skohyllan, till bilen.

Ändå smålog han lite sött när han senare på kvällen iakttog mitt projekt med att placera heels på vinställningen och desperat tejpa fast de smitande benen. Med ett roat smil fick han mig att le brett och så står vi där och fnissar tillsammans. Där står vi och fnissar så förtroligt i vår egna, första, gemensamma lägenhet. Vårt nya hem. Hans grejer plus mina grejer har nu blivit våra grejer. Och där i den stunden, visste jag att jag hittat rätt. Jag har hittat så "fel", men ändå så rätt. Två minus blir ett plus, eller hur var det nu?

Verkligheten är bra mycket bättre än fantasin.

Medans jag var i USA har Kenneth hittat en lägenhet åt oss!! I går började vi att flytta in. Efter fem år tillsammans blir vi äntligen sambos. Det var på tiden! :D Jag är alltså i princip klar med mina studier, måste bara skriva färdigt min kandidatavhandling. Därför har jag nu tagit mitt pick och pack från Helsingfors upp till Vasa.

En liten sneak-peak på våran nya Brändölägenhet. Det är två rum och kök, med egen bastu, stor balkong och havsutsikt.

Happy, happy Heidi.

Det enda tråkiga är att jag måste sticka till Åland på söndag och blir där tills sista december :( Hinner alltså inte pyssla och pynja så mycket i lägenheten som jag skulle vilja.. Men sen i januari ska det fixas, bakas, lagas och mysas så det står härliga till!!

Tvillingarna och jag på kurs

I går kväll var jag med mina systerdöttrar på kurs, som gick ut på att vi skulle få laga våra egna hudvårdsprodukter av naturliga råvaror. Kursen varade i tre timmar och drogs av en Marthainspiratör.

Vi fick laga lotion, shampoo, badsalt, kropps-scrubb och läppcerat! Tjejerna och jag hade jättekul och mixtrade med eteriska oljor och örter. Inspiratören gav också en massa tips på huskurer och tjejerna antecknade på sina smartphones så fingrarna brann! Tycker det är så roligt att få dela ett intresse med dem och det är kul att se att de är så intresserade av alternativ smink-och hudvård och också miljöfrågor till en viss del. :) Men jag tycker det är viktigt i den åldern att det hålls roligt. Miljövänliga alternativ ska kännas inspirerande, kul och annorlunda, inte något faktatyngt och "jobbigt". Ibland blev kursen lite "hardcore" för yngre deltagare, men för det mesta var informationen lätt-hanterlig och väsentlig.

Jag rekommenderar alla intresserade att gå den här kursen! För bara 20 euro får man alltså en drös med produkter att ta med sig hem, plus tips och råd. Det är definitivt en kul grej att göra tillsammans med kompisar :)

Värsta snygga etiketterna gjorde brudarna också!

Lite Martha info:
Kvinnor och kemikalier- info om kemikalierna i vardagen och hur undvika dem

Tjejer och kemikalier- info för unga tjejer

"Ursäkta, behöver man faktiskt byta handduk varje dag?"

En liten reflektion från hotell-upplevelsen i NYC:

Vi bodde på ett ganska fancy hotell med organisationen, nämligen Park Central Hotel, några kvarter från Times Square. Det var stora, fluffiga sängar, flatscreen tv, och complimentary hudvårdsprodukter. Jag och Mikaela (min rumskompis) upptäckte också att vi hade fem (?!?) handdukar var, i olika storlekar, när vi stegade in i det stora badrummet. Lite kul att leva "lyxliv" i en vecka, tänkte vi. 

Men lyxliv innebär tydligen också slöseri. Of course. 

Vi checkade in på söndagskvällen och på måndag när vi återvände från dagens program märkte vi att ALLA handdukar bytts ut. Varenda en av de tio dukarna, även de som prydligt hängde kvar på sin plats. Både jag och Mikaela störde oss lite på det här och bestämde oss för att lägga upp en "No Service"-skylt på dörren på tisdagsmorgonen. På morgonen lämnade vi hotellrummet i en salig röra med kläder på sängarna och väskorna flängda runt golven, bekväma med tanken på att ingen skulle gå in dit o strosa runt under dagen.
Men när vi kom hem igen på kvällen, märkte vi att Mikaelas säng var bäddad, medan min tydligen hade haft alldeles för mycket stuff på sig och var orörd. Men vid sidan av sängen fanns rena sängkläder i en hög. De hade alltså som policy att förutom att bädda ÄVEN bädda RENT varje dag?! Inne på toaletten hade igen alla våra tio handdukar bytts ut och den här gången också tvålen (en fyrkantig bit-tvål som vi alltså använt i bara två dagar). 

Nästa morgon lade vi igen skylten på dörren och jag stegade ner till informationen och berättade att vi ogärna ville ha våra handdukar bytta under dagens lopp. Tjejen i informationen försäkrade att städerskorna inte borde gå in om skylten hänger på dörren och ringde ännu upp service-chefen för att säga att vi inte ville ha någon in i rummet. Jag måste här tillägga att hon tittade lite skeptiskt på mig när jag framhävde att vi absolut inte ville ha "any service to the room".

Tydligen vill alla hot-shots ha sin säng renbäddad och alla sjuttiotusen handdukar bytta varje morgon. Undrar om de någonsin reflekterar över vilken omåttligt slöseri på naturresurser de betalar för. Nåja, jag och Mikaela hade våra handdukar bytta endast en gång till under veckan. Vi sparade alltså in på tvätt av inte mindre än 30 handdukar och tre hela uppsättningar sängkläder! Boo-yaah!

Journalistikseminariet i NYC- recap

Tillbaka i Finland!

Föregående vecka tillbringade jag med ett gäng skandinaviska journalistikstuderande i New York. Vi var cirka 15 stycken som hade blivit antagna till resan som arrangerades av organisationen TTS. TTS står för Thanks to Scandinavia och är underordnat AJC- the American Jewish Community. Organisationen delar bland annat ut stipendium till skandinaver som vill studera i USA och sponsrar resor för journalistikstuderade till både USA och Israel. Organisationen bildades för att uttrycka tack till de skandinaviska länderna som hjälpte många judar att fly under Förintelsen.

Jag deltog i januari i deras resa till Israel och i år bar det alltså av till NYC. Målet med resan var att få en bättre förståelse för den judiska religionen och det judiska samhället i USA, men också om USA:s kultur, politik och mångkulturalitet. Vi hade ett fullspäckat schema som höll oss upptagna från arla morgon till sen kväll.
Här är några av våra programpunkter under veckan:

• Föreläsning om lobbyverksamheten i USA och hur den ter sig i praktiken
• Möte med Israels FN representant för att diskutera Israels politik, Palestina-konflikten och det allmänna läget i Israel
• Besök till Museum of Jewish Heritage och möte med en Holocaust-överlevare
• "The Role of Mormonism in the U.S. Presidential Election". Diskussion med en mormonpräst och rundtur i deras kyrka.
• Möte med en rabbi och besök till den centrala synagogan
• Food-tour i Lower Eastside, smakade på judisk, kinesisk och italiensk mat. Kort introduktion till reglerna kring judisk mat.
• “The Meaning of 9/11 to the Muslim Community”. Diskussion med "expert"
• Middag med journalistikstuderande från NYU
• “Religion and the Media”. Möte med journalistikprofessor på Columbia university.
• Besök på New York Times
• Föreläsare om judisk media i USA
• Fick följa med en av styrelsemedlemmarna och se hur det går till när de röstar
• Bankett med organisationens styrelsemedlemmar och inbjudna nordiska ambassadörer
• Broadway show!

Full rulle och himla intressant! :) Är väldigt tacksam att jag fick fara och känner att jag tagit med mig mycket ny information från resan. 

And now some pics:

The Met

Röstning! Fick till och med följa med in i båset när hon skulle fylla i sin röstningsblankett! Weird. Plus att de inte behöver visa id när de går o röstar, de skriver bara under med sitt namn.

En liten reflektion kring valet

Kolumn publicerad i ÅT- 8.11

En stad som höll andan

Fyra år till. Obama får fortsätta sin kamp för förändring. Det stod klart på tisdagsmorgonen när den sittande presidenten blev omvald. Själv följde jag valet från en valvaka i det stora äpplet och satt tillsammans med både republikaner och demokrater och tuggade naglar och tår. Efter några nervpirrande timmar var siffrorna klara och resultatet väckte stora jubel i salen. Men det märktes att det fanns luckor i jublet, där trumpna ansikten drog uppgivet på munnen. När vi vandrade hem genom Times Square var skärmarna upplysta med rörliga bilder av breda leenden och viftande händer, men hjärtat av Manhattan vibrerade inte av euforisk valglädje. Trots New Yorks demokrat-majoritet, var temperaturen i publiken som omringade skärmarna mer åt det ljumna hållet än rykande het. Under de tio minuter det tog oss att gå till hotellet mötte vi inga hurrande New York-bor, färggranna Obama-skyltar eller improviserade gatufester.  Det kändes som att demokraterna i staden hade hållit andan de senaste timmarna och nu mer pustade ut av lättnad än jublade över vinsten. Valresultatet verkade tas emot med nöjda leenden och godkännande nickar, snarare än hysterisk lycka och triumferande skratt. Man vet att det var ett ”close call” och vinsten var en lättnad. Under valtimmarna, med Romneyrösterna sakta tickandes in, insåg man att vinsten inte varit en självklarhet. Det står klart att USA är kluvet och att Obamas seger inte hade samma wow-effekt som för fyra år sedan. 

De senaste dagarna har en trötthet märkts av i New York. Presidentkampanjen har känts utdragen och den senaste veckan har valet, av förklarliga skäl, inte varit i fokus. Många som jag talat med har också varit frustrerade över kandidaternas veliga ståndpunkter och många är trötta på smutskastningskampanjerna som utmärker amerikansk politik.  Viktiga, konkreta frågor har undvikits och folk känner att deras frågor inte har fått svar. Oroliga tider råder och ekonomin svackar, något som de flesta amerikaner känt av. Obamas stjärnglans har mattats av i kanterna och den förändring som utlovades för fyra år sedan har inte genomförts snabbt och genomgående nog. Många kände säkert inför valet att ett ekonomiskt säkert val var ett bättre än ett idealistiskt val.

Men Obama får nu alltså fyra år till. Fyra år till att övertyga sina egna anhängare och fyra år till för att skapa ett förtroende hos de tvivlande Romney anhängarna. För fyra år sedan lovade han ”Change ” och nu är slagordet ”Forward!”. Obama fortsätter framåt, med förhoppning om att de kommande fyra åren kan åstadkomma den förändring som många amerikaner, däribland New Yorkborna,  längtar efter.

En kolumn

När jag vandrar runt på Times Square är det svårt att tro att den här staden bara för drygt en vecka sedan var ett kaos utan dess like. New York City har i stora drag redan återfått sin vibrerande energi och folkmassorna myllrar sig över trånga övergångsställen. Turisterna har hittat tillbaka och fyller gatorna med rop på allehanda språk. Försäljare fräser varm mat på sina rullande spisar och cykeltaxin plingar på turisternas uppmärksamhet. Men genom myllret kan man skymta avspärrningar, polissirener, byggarbetare och röda koner. Poliserna syns vara allnärvarande, i bilar, på hästrygg, på cykel och spatserande på gatorna. En syn som kanske betryggar, kanske alarmerar. Men deras närvaro behövs då staden ännu inte fullt återhämtat sig från kaoset.

Mitt bland alla skimrande gigantiska reklamdisplayer som lyser upp Times Square fångar en mindre och nedtonad tavla min blick. Displayen lyser upp ett nummer stort över hela skärmen. Ett nummer man kan ringa för att ta reda på hur man kan få hjälp efter superstormen Sandy.

Det är kanske lätthänt att glömma de som förlorat hus, egendom och levebröd när man flanerar runt i det alltid så hektiska hjärtat av staden. Men runtom kräver skyltar, människor, radiopratare och tv-apparater att dessa människor inte glöms bort och att allas hjälp behövs för att hela staden ska kunna börja leva igen. Ett hjärta behöver kroppsdelar att pumpa ut blod i. Kroppsdelar som för tillfället behöver omtanke och omhändertagande. På radion hörs uppdateringar om trafik, elektricitet, biståndshjälp och donationsmöjligheter.

Trots den senaste veckans traumatiska händelser av historiska mått, förblir New York borna sega och trogna sin stad, nu kanske mer om någonsin måna om sin hembygd och sina medborgare. I alla affärer, butiker, gatustånd syns leende ansikten och frågande ögon. Det är mycket prat om vädret, om trafiken, bristen på elektricitet och andra otrevliga obekvämheter som Sandy förde med sig. I en pysselaffär, vinkar butiksbiträdande iväg sina kunder med ett uppmuntrande ”Håll er varma!”. I många delar av staden har både välorganiserade och improviserade insamlingspunkter satt upp läger. Voluntärlistorna är fyllda till bredden och donationerna öser in från alla håll och kanter.

New York visade sig inte vara en superstad av den kalibern som många trodde. En stad som aldrig stänger, aldrig sover. New York City visade sig för några dagar sårbar, vilket måhända gjort dess invånare mer medvetna om sin sköra omgivning och människorna i den. I stormens katastrofala spår finns det mycket medmänsklighet, värme, förståelse och även glädje att hitta. Glädje över okända människors tröstande händer och glädje över att kunna uppskatta de små saker man en gång tagit för givet. New York är staden som somnade för en stund och vaknade upp med en ny glöd. En glöd som dag för dag flammar upp till en allt större eld. En eld som förtvivlat försöker hålla alla de drabbade varma.

NYC

Lite uppdatering. 

Kom till NYC i lördags och tillbringade två dagar ensam på Manhattan. Jag bodde i ett hostel nära Central Park, bara några minuter från Times Square. Jag tillbringade första dagen med att traska runt på Manhattan. Jag vandrade runt i 5 timmar, UTAN KARTA, och lyckades med att inte tappa bort mig! :) Jag gick runt i butiker, småpratade med försäljare, tjuvlyssnade på samtal och insöp atmosfären. Det Manhattan jag upplevde under helgen var ett helt annat Manhattan än det jag upplevde förra året. Sandy har lämnat i sitt spår enorm förödelse, men har också lämnat New Yorkborna i en större gemenskap. Folk har inte varit annat än vänliga, frågande och varma i sitt bemötande.

På söndagsmorgonen traskade jag ner i lobbyn på hostellet och såg en skylt för donationer till Sandyoffren. Jag hade med mig kamera och häfte och tänkte att jag kunde skriva en liten story om insamlingen. Jag gick in o började prata med folk och efter en stund bestämde jag mig för att stanna en stund och hjälpa till. Jag tog emot donationer som folk kom in med och gick igenom påsarna och delade upp sakerna i olika kartonger. På plats fanns ungefär fem voluntärer och de var verkligen ett riktigt trevligt gäng. En av dem hade till och med sin lilla dotter, som var kring sex år gammal. Hon var jätteivrig och sprang runt och staplade konserver och fyllde i lådor.

Under de dryga två timmar jag var på plats strömmade donationerna in. Folk kom med mat, kläder, vatten, batterier och babysaker. De kom in och frågade vad som behövdes och om de kunde hjälpa till med att sortera. Många människor runtom i New York City har fortfarande inte elektricitet och värme. Många har till och med fått sina hela hus bortspolade med allt vad de äger och har. Staden har verkligen lidit den senaste veckan och för många kommer livet inte bli som vanligt ännu på länge. Men katastrofen har också fört Newyork-borna närmare. Alla försöker dra sitt strå till stacken och improviserade donationspunkter har satts upp runt om i staden. Stormen har förenat New York borna. Som en kvinna uttryckte det:

-          My feeling about the city is that we´re all in this together. We´re all survivors. We have survived this. New Yorkers are very tough, but we´re also very sweet. Like a good candy. The heart will mosh when the outside breaks.

DIY Unicorn

Halloween till ära klädde vi såklart ut oss igen. Den här gången var jag en.... UNICORN!! Woopwooop.

Så här fixade jag och Bay min rosa-fantasiväsen-kostym:
- Vit huvtröja och rosa sidenbyxor (hittade för 5 dollar på en loppis)
- Ett par hästöron (hittade bara kaninöron, men klippte av dem och limmade ihop ändorna)
- Ett skumgummihorn (hittade i en pysselbutik)
- Vitt papper och rosa sidenband att klä in hornet i
- Rosa fluffigt garn (att sy på huvtröjan som man och svans)
- Limpistol (för att limma fast hornet och sidenbanden)

 Bailey var en "Party-rock"-tjej och vi fixade lite färggrannt leopardsmink på henne: