Kön före intresse?

Min  tre-åriga systerson berättade för ett tag sen om sina framtidsambitioner. Han ville bli polis, brandman, mjölkbilsförare, sophämtare, frisör och sminkör. Tänk vad fantastiskt att man i den åldern känner att allt är möjligt. Man kan göra vad man vill, kombinera vilka yrken man vill och världen är full av under och möjligheter. Man känner ingen press på sig att vara något eller någon man inte är, man försöker inte imponera, inte anpassa sig eller gömma sig.

Det som gör mig ledsen är det att jag vet att världen gör sitt bästa för att begränsa min systerson. Sakta men säkert kommer han att märka att man visst inte kan vara som man vill, göra det man vill eller tycka om det man vill. För det passar sig inte. Han kommer märka att det finns "tjejiga saker" och "pojkiga saker" och mitt i allt kommer hans värld att vara halverad, fattig på saker som råkar vara rosa, glittriga, söta eller märkta med "för tjejer". Medier, reklam och leksakskataloger och vuxna människor (redan itutade hur världen ska se ut) tittar snett på den rosa tröja som han valde själv i butiken, hans färggranna hårtofsar och hans egenlagade smycken. Han kommer förväntas vara tuff, cool, stark, busig och "grabbig".

Jag är glad över att han ännu inte insett vilka förväntningar det finns på honom ute i samhället, trots att han dag för dag förstår mer av strukturerna som rutar in våra liv. Han är en uppmärksam liten kille och det kommer inte dröja länge förrän han börja forma sig en uppfattning utgående från vad han ser och hör. Häromveckan tog han upp en rosa hårsnodd, kikade på den fundersamt och sade "den här är ju för tjejer". Men likväl ville han ändå ha den i håret. Men om några år kanske han inte tar det beslutet.

När jag jobbade i en leksaksbutik över julen förvånades jag över hur mycket folk fokuserar på barnets kön när det kommer till leksaker, istället för barnets intresse. Det var många som kom och frågade efter leksaker till en "tre-årig pojke" eller en "tio-årig tjej". En ville ge bort ett pussel till en flicka, men när det bara fanns "grabbiga motiv", så fick vi styra kosan mot andra leksaker, som var mer "tjejiga". En person kom in och sökte en låda med duplo-lego som vi bara hade en kvar av. Det råkade vara pastellfärgade klossar som man kunde bygga tårtor och muffins av. Det gick inte för sig "för det är ju en liten kille som ska ha dem". Jag märkte att många kunder inte köpte sitt förstahandsval (och det som kanske stått högst upp på barnets önskelista) bara för att saken ifråga råkade ha fel färg eller associerade för mycket till det andra könet. Samma fenomen märkte jag på färjan när jag gjorde ansiktsmålningar och killarna uppmuntrades till att välja "häftiga" saker och tjejerna fick gulliga motiv utpekade av sina föräldrar. Bäst kommer jag ihåg en liten tjej som väldigt gärna ville ha en svart döskalle på kinden, men efter påtryckningar från föräldrarna som propsat på allt från fjärilar till hjärtan, slutligen fick kompromissa sig till en rosa döskalle. Jag tycker det är himla sorgligt.

Då tänker jag på min systerson som ännu inte lärt sig att kompromissa. Han älskar att leka med bilar, dockor, verktyg, kastruller och piratskepp. Han vill växa ut håret så att han kan ha flätor och han önskade sig hett en Spiderman-dräkt till julklapp. Han har en rosa trehjuling med blommor på och en grön tramptraktor med släp. Han vet fortfarande inte att hans leksaker kan delas upp i "pojkigt" och "flickigt" och hans intressen uppmuntras oavsett vad de kan associera till. Vår favoritlek är frisörsalong. Nästan varje gång jag är och hälsar på ska vi leka frisör och jag ombeds sätta mig på en stol för att få mitt hår klippt och färgat av "frissan", som han själv vill bli kallad. Till julklapp gav jag honom ett frisörsbälte. Och efter att han kört med sin nya radiostyrda bil och härjat på som en pirat lade han på sig sitt bälte, satte upp sitt hår i små tofsar och sprang runt i vardagsrummet för att fixa håret på alla som ville.

Jag är glad över att han ännu erbjuds en hel värld, inte bara halva.