Är så kluven. En del av mig vill bo i en stor stad, jobba som miljöreporter på något fränt magasin eller dagstidning, använda alla mina loppisklackar som dammar i garderoben, gå ut och dricka vin i gott sällskap, ha röda läppar och en page som kräver att jag stiger upp en halvtimme före jobbet för att fixa till det perfekta svallet.
Och så den andra delen. Den som vill hitta ett torp på landet att rusta upp. Jaga gamla möbler på loppisar och auktioner att rusta upp och måla vita och turkosa. Ha äppelträd, bärbuskar och egenodlade potatisar. Gå ut och gå med en lurvig hund i skogen och plocka svamp. Köpa en häst att installera på gården i en charmig lada tillsammans med kackliga höns och bygga en liten gårdsbastu. Ha långt hår som enkelt går att sno ihop i en fläta och bo i snickarbyxor och vita bomullströjor. (ungefär som i den här fantastiska bloggen)
Nåja, var sak har sin tid.
Just nu är min tid tydligen att vara en evig bag-lady fast på sträckan Vasa-Åland.
Jag känner också sådär! (förutom håret då för jag KAN inte styla hår, är helt inkompetent). Jag tänker i alla fall att det ena inte utesluter det andra, inte långsiktigt i alla fall. Du kan ju göra den ena saken tio år och den andra saken tio år, typ. Man sitter ju aldrig fast, även om det rätt ofta känns så. Egentligen är det ju bara att slita upp sig själv med rötter och allt och kasta sig in i det man vill göra.
SvaraRaderaÅh, så sant Frido! :)
RaderaKänner igen mig med, men för mig var det i alla fall skönt att bo i stan tills jag började närma mig 30, då flyttade vi till landet och nu känns det svårt att byta tillbaka. Så mitt tips är kanske att kom ihåg att livet är långt, du hinner med båda! :)
SvaraRaderaTack för tipset, det är bra att hålla i minnet :D
Radera