Ett litet exempel från vardagslivet om hur enkelt det kan vara att slå en knådd med häpnad:
När jag var på jobb för några helger sedan som Viking Lines båtskatt fick jag träffa en liten tjej som tydligen var Villes största fan. Hon var iklädd en Ville-tröja, hade Ville-tatueringar över armarna och en miniVille-väska på ryggen. Hon gav Ville världen största kram och pappan förklarade att de åkte på kryssning endast för att hon skulle få träffa den stora lurviga katten.
Väl omklädd fick jag syn på samma tjej och märkte att hon hade en lapp med sitt namn på ryggen. Jag svängde in i vårt skafferi, tog fram ett Ville-vykort och skrev en personlig hälsning till tjejen där jag skrev hur roligt det hade varit att träffa henne. Jag skrev under med spretiga Ville-bokstäver och avslutade med hennes namn högst upp.
När jag sedan hittade tjejen i cafeterian gav jag henne vykortet och berättade att Ville gett mig i uppdrag att leta rätt på henne. Ansiktsuttrycket på hennes ansikte var obetalbart. Jag hoppas hon kommer förundras över Ville-hälsningen ända tills hon blir gammal och tråkig. På samma sätt som jag fortfarande inte kan förstå hur lillajulstomtarna lyckades äta upp kakorna på trappen utan att lämna annat än småsmåsmå fotsteg i snön...
'Those who don't believe in magic will never find it.' - Roald Dahl
Såååå fint! Barn och deras fantasi blir inte uppskattad på samma vis längre :)
SvaraRadera