Om du ska köpa solskydd inom den närmaste framtiden, var aktsam på dessa två filurer i innehållsförteckningen: ”Titanium dioxide (nano)” eller ”Tetramethylbutylphenol (nano)”. Speciellt om du ska ska köpa solskydd i form av en sprayflaska. EU-kommissionens Vetenskapliga kommittee för konsumentskydd konstaterade nämligen 2013 att det finns risk att nano-TiO2 från sprejbara formuleringar och pulver kan orsaka lungcancer. Studier har visat att bara runt 20 procent av det solskydd som sprejas på kroppen hamnar på huden. Resten svävar runt som partiklar i luften. Risken finns att partiklarna andas in och åstadkommer skador på lungvävnaden.
Nanopartiklar av titaniumdioxid kan också förekomma i puder och även det flyger runt mycket i ansiktet och kan leta sig ner i lungorna, så även i smink ska man vara nano-medveten.
Orsaken till att man överhuvudtaget använder nanoformen av titanium dioxid är för att det sjunker snabbare in i huden. Fysikaliska filter (innehåller ofta titanium dioxid och rekommenderas för småbarn, agerar som ett skydd utanpå huden och reflekterar solljus) lämnar annars en vitaktig hinna på huden, som folk tycker är "oattraktivt".
Den här sommaren kör jag helt utan solskydd. Jag försöker istället skydda mig med keps och tunna kläder samt hålla mig i skuggan när det är som soligast. Jag brukar också stryka på ett tunt lager av kokosolja som har en naturlig skyddsfaktor på cirka 5-15. Har inte bränt mig en enda gång ännu i sommar, win!
Läs mer på naturskyddsföreningens hemsida och denna artikel på NyTeknik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar