Läs den här boken

Om du bara lägger en enda bok på din "att-läsa-lista" för sommaren, låt det bli denna. Fyndade den på Emmaus förra veckan och har i princip sträckläst den (vilket med mina fritidstimmar räknat tog cirka en o en halv vecka). Det är kanske en av de bästa böckerna jag läst, så underhållande, så djup, så personlig, så glad, så insiktsfull, så otroligt bra! Ska nu läsa några av kapitlen på nytt bara för att jag blev så himla tagen och fick så mycket nya visioner, tankeställningar och idér!

LÄS. DEN. NU.

En svanslös tårta!

I dag fick vi tårta på teatern. Det var sista vanliga övningen innan genrepet imorgon och pressvisningen på torsdag. På fredag är det PREMIÄÄR och jag har tusen fjärilar i magen. IIHK

Midsommar!

Firade en riktigt traditionell familje-midsommar i Vasa i år. Det gjorde gott. Teatern har tagit enormt mycket tid de senaste veckorna (i princip varje dag från 18 till 21 plus några timmar på helgerna) så det har varken blivit bloggande, läsande, fotande eller solande på ett tag. Så det var skönt att ta en helg och bara ta det lugnt. Och äta gott förstås. I vår familj kan man inte umgås utan att äta. 

Passade även på att fota en del. Kilade runt med systerdöttrarna (som är grymt duktiga med linsen) och försökte fånga lite allt möjligt. Känner mig dock ännu lite som en nybörjare, trots att jag haft kameran i några år redan. Jag hittar aldrig tiden att riktigt sätta mig in i alla inställningar och det är alltid något som blir lite kornigt/för ljust/för mörkt eller för oskarpt. Men övning ger färdighet säger di vise :) 

Till sist:

Min midsommarklänning som jag fyndade på Myrorna i Sthlm för drygt ett år sedan. Den var längre och har här klippt av den lite, men ska nog klippa lite till på längden innan jag tar mig tid att fålla den :)

Omgjord läderjacka- från blottare till partypingla

Hittade en läderjacka med blottartendenser på loppisen i Sunnanvik för dryga månaden sedan. Den var dock äkta läder, storlek s, tillverkad i Finland, hade en lovande mittensömm rakt över midjan och kostade bara 10 euro, så jag köpte den. Sprättade sedan upp mittensömmen, sydde upp fållen på nytt, blingade till den med stenar och TADAA: en ny läderjacka såg dagens ljus (plus att jag nu har dryga metern läder att använda till nya projekt, mihihi)

En liten tanke om teknik.

Jag är ständigt tillgänglig

Jag har just blivit med smartphone. Inom en armlängds avstånd har jag nu konstant och obegränsad tillgång till Facebook, Twitter, mail, google, nyheter, youtube och roliga bilder av katter.

Om jag vart okoncentrerad tidigare är det inget mot vad jag är nu. Telefonen piper för allting. ”Nån gillade ditt inlägg på facebook”. ”Nån har skickat ett mail åt dig”.”Nån skickade just en rolig bild av sin katt till dig, vill du dela den med dina vänner?”. ”Nån utmanade dig på ett fullständigt intelligensbefriat, men åh så beroendeframkallande spel, kom och kör dragrace med din virtuella mullvad”. Jag rycker till som en nervskadad hamster varje gång den tjuter. Pip, pip. Den vibrerar på soffkudden och kräver min uppmärksamhet. Och det ger jag den gladeligen. Öser kärlek över den och strålar som en sol när den lyder mina befallningar. Jag kom på mig själv med att första kvällen sitta ömt och paja på den efter att jag ställt in mitt otroliga high-tech alarm inför morgondagen. Den är ju så glänsande och fin och med dess hjälp har jag hela världen i min hand. 

Nu förstår jag Gollum.

Men hur nyttigt kan det vara att ständigt vara uppkopplad? Ständigt vara anträffbar? Att gång på gång bli avbruten av en uppmärksamhetskrävande blank kompis och leva i värld där multitasking är en dygd och saknad av teknik en styggelse? Studier visar att unga människor som intensivt använder mobiler och datorer löper större risk att drabbas av sömnproblem, stress och psykisk ohälsa. Maggie Jackson, som skrivit ”Distracted: the erosion of attention” hävdar att det ständiga informationsflödet håller på att rasera uppmärksamhetens tre pelare: fokus, omdöme och medvetenhet. Multitasking urholkar tydligen vår intelligens och uppmärksamhet. Så nu är man inte bara en teknik-beroende hobbit utan även en dum sådan, trots att man ständigt bombarderas med info, fakta och nyheter.

Ibland (allt efter att jag laddade ner MSN för första gången vid den aktningsvärda åldern av 14 och ett halvt) oroas jag över mitt teknik- och informationsflödesberoende. Det verkar bara bli värre ju äldre man blir och desto mer teknik som infinner sig i ens liv. De senaste veckorna har jag verkligen på allvar tänkt på att införa en ”teknik-fri” dag. En dag för Heidi att bara vara Heidi. Inte bloggaren Heidi, inte facebookaren Heidi, inte twittraren Heidi och inte den dragracande mullvaden Heidi.

Men det är lättare sagt än gjort. Varför ska frestelsen komma i ett sånt underbart och lättillgängligt format? Kanske man kan hyra någon som konfiskerar ens teknik en dag i veckan? Kedjar fast en vid soffan, medans man hjälplöst skrikande och snyftande ser på när hela ens liv kånkas ut genom dörren. Sen har man den där dagen. En dag fri från dator, smartphone och appar. Någon som har numret till en sån där utkånkare?

Publicerad i Stbl:s majnummer

Svans-spatsering

Imorgon ska jag och mina kattkollegor spatsera omkring med våra svansar på Maxinge och övertala barn att tjata på sina föräldrar så att de köper biljetter till pjäsen. Helt okej lördag.

En sån här svans ska jag stoltsera med. Fast vit då förstås!

ÅJN- reporter!

Mina första två veckor på jobb fick jag ägna åt månadstidningen Åland Just Nu. ÅJN har fokus på reportage och upplevelser och detta nummer var riktat till turister, så jag fick göra en massa turistiga, roliga saker.

Bland annat rida häst:

Lycklig jättebebis i sadeln. Och nej. Jag sitter inte ihjäl en ponny. Den var faktiskt större än mig, det är bara en extremt oförlåtande kameravinkel.

Häppy barn på Leklandet. Hur någon nånsin kan ta mig seriöst i mitt uppdrag som reporter kan man ju fråga sig.

Nöjd säl på väg till Bärö. Känner lite gubbvibbar över bilden, men jag gillar den. Trots den fantastiska hårspiralen uppe på huvudet.

Sist men inte minst: Excited glassätare. Allt vad man behöver i livet, en smulten bollglass, ett träd och ett smile.

Retroklänning!

Var i dag och snokade runt på Emmaus (igen!) och hittade den här ljuvliga kreationen! En svensksydd klänning med några år på nacken (företaget har funnits i över 50 år, så jag hoppas på att det är en 60, 70-tals klänning...)

Den satt i alla fall som ett SMÄCK och jag blev kär. Pling, sa det i kassan och så for den med mig hem. Tror dock att jag ska korta av den lite.

Framtidspepp!

Har sån himla pepp inför framtiden just nu. Känner bara att allt är möjligt och fantasin är det enda som sätter gränserna. Det mesta peppandet är jobbrelaterat och jag har den mest fantastiska partner in crime att jag inte ens vart jag ska börja med allt planerande.

Ibland märker jag att jag tvekar och tänker, "Kan jag faktiskt? Kommer det att gå?"
Men varför inte? Konstigare saker har hänt. Man måste åtminstone försöka. De säger ju att man inte ångrar det man gjort, bara det man inte gjort. Så se till att göra allt det du funderar på, oberoende av om du kommer se tillbaka på det med glädje eller med en utdragen suck. Hur det än går är jag säker på att du kommer vara glad för att du vågade!

Stort eller litet, högt eller lågt. Kom ihåg, du bestämmer och dina drömmar är viktiga! 

"Dream it, wish it, do it"

Livet är banne mig för kort för att inte våga satsa!

Intervju med Musikal Sarah!

Inför sista numret av EBL intervjuade jag superduktiga musikalartisten Sarah Nedergård, min före detta klasskompis och en av huvudrollsinnehavarna i Les Miserables på Tammerforsteatern. En riktigt ambitiös och målinriktad tjej!

Sarah har siktet inställt på stjärnorna

Hon lever bland molnen och vägrar jantelagen. Hon är målmedveten, får energi från Disneyfilmer och är övertygad om att alla kan skapa sin egen lycka. Sarah Nedergård är en av Svenskfinlands starkast lysande musikalstjärnor och har just kammat hem en av huvudrollerna i Les Miserables i Tammerfors. Men vägen till strålkastarljuset har varit allt annat än lätt för den gladlynta Sundom-tjejen.

-          -  Jag har jobbat rumpan av mig. Inget kommer gratis, säger hon.

Hon kommer småspringande nerför trottoaren vid Jakobstads torg. Det ljusröda håret virvlar runt hennes fräkniga brunbrända ansiktet. Hon ler med hela ansiktet när hon pratar och de gröna ögonen gnistrar av förväntan. Hon har lite bråttom. Om drygt två timmar ska hon stå på scenen och sjunga musikallåtar och hon ska ännu hinna äta och sminka sig. Men stressen verkar inte bekomma henne där hon står i aprilblåsten på en isig trottoar med tusen saker i huvudet. Hon är lycklig.

-            -  Jag gör det jag alltid drömt. Jag lever faktiskt i en dröm, säger hon med ett leende.

Sarah sjunger just nu de sista stroferna på en ett och ett halvt-årig internationell musikalutbildning i Jakobstad och som en del i utbildningen har hon tillbringat hösten med att spela Sheila i musikalen Hair i Åbo.  I vår bär det av till Tammerfors där hon fått sitt livs roll, som Cosette i Les Miserables.

-            -  Jag gick i taket när jag fick veta. Jag kvittrade och skrek, säger hon med ett skratt.

Fem år av hårt arbete hade nu gett resultat.

-            -   Jag kände på mig att jag skulle få rollen. Jag tänkte ”det här är för mig”.

Sarah har allt som allt varit med i tre musikalproduktioner och på sidan om haft egna musikprojekt. Med musikalrep, musiklektioner, danstimmar, konserter, gig och bröllopsframträndanden är Sarahs kalender fullbokad i tonens tecken. Förra hösten påbörjade hon även en logopedi-utbildning i Åbo, för att vidare utforska röstens egenskaper.

-           -  Jag hade just flyttat tillbaka till Finland, sökte jobb och fick bara nej. Då bestämde jag mig för att söka in till logopedi.

Tredje dagen i nya skolan fick hon veta att hon kommit in på den internationella musikalutbildningen IMTE. Hon stod i valet och kvalet och bestämde sig för att dubbelstudera.

-           -  Jag har fått ut mycket av det. Man får en annan synvinkel på sången och rösten. Jag hoppas kunna kombinera både logopedin och musikalen i framtiden.

”Jag föll in i mitt eget hål”
Musiken har alltid varit självklar i Sarahs liv, men yrkesinriktningen inte lika klar.

-           -  Jag har alltid älskat att sjunga, men jag visste inte riktigt vad min niche var. Jag skrev egna låtar, spelade i band och sjöng i kör, men mest tyckte jag om att bara stå på scen och sjunga.

Det var en velig Sarah som fann sig själv sittandes på studiehandledarens kontor i Vasa Övningsskolas gymnasium och berättade att hon tänkte söka till journalistik och historia.

-           -  Min studiehandledare sa ”nej Sarah, du ska söka till musikalutbildning”, minns Sarah med ett skratt.

Studiehandledaren hittade Musikalakademin i Umeå och konstaterade att det var tre dagar kvar att anmäla sig. Efter stressiga timmar och en del pappersarbete var ansökan ivägskickad och Sarah kallades på audition. Några nervösa veckor senare fick hon det svar hon väntat på. Ett ja.

-           -  Mitt i allt flyttade jag till Umeå.

Redan första dagen på Musikalakademin kände hon att sista biten föll på plats i livspusslet.

-            -  Det var som att jag föll in i mitt eget hål. Det här var det jag velat uttrycka hela mitt liv.

Skolan var tuff och Sarah, som dittills satt mest fokus på sången, fick arbeta hårt för att bli en mångsidig musikalartist.

-           -  Jag låg jättemycket efter i dansen och hade inte dansat lika mycket som de andra. Så, när skolan tog slut, tog jag bussen till Balettakademin och dansade. Jag har jobbat rumpan av mig. Inget kommer gratis.

Motgångar och medgångar
Under årens lopp har hon hört många säga att branchen hon valt är hopplös. Inget som man kan försörja sig på. Men de negativa påståendena har aldrig tagit ner henne på jorden. Snarare fluffat till vingarna.

-           -  Visst är det svårt, men om man bara ger allt och kämpar, så kan man. Det finns så många människor som säger nej, men man måste tro på sig själv.

Sin positiva attityd tackar hon Disneyfilmer för. När livet känns motigt och grått sätter hon på en sagorulle och tillvaron känns lite bättre igen.

-           -  Jag har alltid levt i min lilla Disney-värld. Jag vägrar tro på folk som säger ”Sarah, livet är ingen Disney-film”. Jo, det är det. Om jag vill det, säger hon med skärpa i rösten.

Men visst har det varit svårt. Det förnekar hon inte.

-           -   När man jobbat så hårt och man vill så mycket och ändå får nej på nej, så tar det på en som människa. Men det kommer ett ja. Bara man vill och jobbar tillräckligt för det.

Sarah vet vad hon vill och hon har jobbat hårt för att få det. Hon utstrålar en barnslig självsäkerhet men samtidigt en vuxen insiktsfullhet. På hennes arm klingar ett rosa armband med texten ”Sometimes I wonder what´s beyond the clouds”. Hon har hittills pratat i ett och tar nu några tuggor av sin mat för att samla tankarna.

 - Man måste våga gå sin egen väg. Man måste våga släppa taget. ”Tänk om” är en farlig sak, konstaterar hon med fokuserad blick.

 - Om man faller pladask, kan man ta sig upp igen. Men man ska bara våga.

Personligt:
Bor: Åbo
Gör: Just avslutat Hair på Åbo svenska teater, ska börja repetera Les Miserables i Tammerfors. Gör klart showcase på IMTE och studerar logopedi på halvtid.
Drömroll: Lilla Sjöjungfrun, Belle i Skönheten och Odjuret och Sophie i Mamma mia.
Gör för att ladda batterierna: Ser på Disneyfilmer, går ut på promenader i den friska luften, omger mig med rosa saker och ventilerar med familj och vänner.
Favorit Disney film: Lilla Sjöjungfrun, Skönheten och Odjuret och Pocahontas.

Förföljt presidenten!

I dag har jag stalkat presidenten på Åland i fyra timmar och fick 4 minuter (??!) för en intervju (tillsammans med tre andra medierepresentanter). Jag var faktiskt lite nervös inför mina 30 sekunder i strålkastarljuset och hade hela dagen fått för mig att jag skulle få hjärnsläpp och fråga vilken färg han hade på kalsongerna. Men som tur var frågade jag inte det. Jag frågade istället vad hans syn var på hoten mot svensktalande i Finland. Han svarade att han tycker de åsikterna bara får stå för en handfull människor, men att det likväl bör tas på allvar. Sen berättade han att han varit på jakt efter orkidéer i skogen i regnet, men inte hittat något. Då avslutade han lite poetiskt med att "Ibland är det inte huvudsaken att människan hittar, utan att han söker". 

Dagens visdomsord från Herr Niinistö alltså.

Havsörnar och GMO

Igår fick jag publicerat mitt arbete som jag höll på med hela förra veckan (utanför de vanliga arbetsuppgifterna). Mitt fokus om GMO på Åland. Jag intervjuade GMO-motståndare, redde ut möjligheterna och konsekvenserna med ett eventuellt GMO-jordbruk på Åland och landskapsregeringens och producentförbundets syn på saken. Fick även reda på att Monsantos omtvistade bekämpningsmedel Roundup används flitigt på Åland och gjorde en grej om det också. Allt som allt lade jag ner mycket tid på artikelhelheten (såg bland annat dokumentären "The world according to Monsanto- se den!!) och var så himla glad i måndags när jag fick se den färdiga produkten.

GMO berör och engagerar. I alla fall om man får tro uppsluppningen till de världsomspännande demonstrationerna förra helgen mot både genmanipulerad mat och mot GMO-jätten Monsanto. På Åland har det funnits en stark front mot GMO sedan 2008 och samma år fick de även till stånd en namninsamling med 3.000 underteckningar. Från landskapets håll vill man hålla Åland GMO-fritt och eko-och biodlare tror att det skulle bli dödsstöten för deras verksamheter om genmodifierade grödor kom till Åland. Men samtidigt blir det svårare att hålla gränserna fria från GMO, då de multinationella bolagen, likt Monsanto, växer och gör valmöjligheterna färre.

Det roliga var att på fredagen damp nyhetschefen ner med ett papper på mitt bord med repliken "du som tycker om miljögrejer" och jag fick fara och träffa Jörgen Eriksson på miljöbyrån som upptäckt en drös med förgiftade havsörnar de senaste åren. På plats var också Torsten Stjernberg, ordförande för WWF:s havsörnsgrupp och mottagare av Östersjöpriset, som var oroad över att havsörnarna visade tendenser på att allt inte står rätt till i miljön. Jag skrev grejen och den blev förstasidesnyhet i måndagens tidning. Så nu fick ÅT en riktigt miljömuppifierad första sida ;)

Havsörnsexperter larmar om ökade gifter i miljön
De senaste fem åren har man hittat tre akut blyförgiftade havsörnar på Åland. Analyser från Sverige pekar på kraftigt förhöjda mängder av miljögifterna PCB och DDT i döda örnar, deras foster och ägg.
– Det är en varningssignal för oss människor, säger naturvårdsintendent Jörgen Eriksson på landskapsregeringens miljöbyrå

MILJÖ För några år sedan fick naturvårdsintendent Jörgen Eriksson ett samtal om en håglös örn i Finström. Han åkte för att hämta upp fågeln, som var märkbart okry. Fågeln hade svårt med balanssinnet och var utsvulten.
– Den gjorde inget annat än att fräsa åt mig när jag lade den i buren.
Han tog hem den, matade den, men inom några timmar var den död. Han fick möjlighet att skicka fågeln till ett testlabb i Tyskland, finansierat av fågelforskaren och Östersjöpristagaren Torsten Stjernberg, som använde sina prispengar för att undersöka den märkliga örndöden.
I Tyskland var man konfunderad över testresultaten.
– Man undrade varifrån örnen hade kommit och de frågade om den kom från ett industriområde. Den hade så höga blyhalter i kroppen att den dog av akut blyförgiftning.
Efter att dödsorsaken fastställts blev Jörgen Eriksson mer observant och kunde identifiera flera fall av blyförgiftning bland havsörnarna. Allt som allt sex påverkade fåglar har påträffats de senaste fem åren, där döden varit den omedelbara utgången i alla fall. Fåglarna har alla skickats till Evira, som tillsammans med zoologiska museet arbetar med att undersöka de blyförgiftade fåglarna.

Blyhagel kan vara orsaken till förgiftning
På miljöbyrån är man bekymrad över varifrån blyet kommer. En hypotes har varit att de ätit kött som skjutits med blyhagel.
– När ett byte träffas av en hagelsvärm, förångas en del av blyet och går ut i vävnaden. När man slaktar djuret skär man ofta bort runt träffytan. Sen lämnar man slaktavfallet i skogen och då kommer örnen och äter.
Förutom bly påträffades även höga halter kvicksilver i en undersökt örn som hittats i Geta.
– Den hade 3,8 mg kvicksilver per kilo och 8 mg bly. Det är naturligtvis inte naturligt.
– Man måste definiera vilka vägar de får blyet i sig. Det kan ju vara ett folkhälsoproblem också, säger Torsten Stjernberg, som fram tills i år varit ordförande för WWF:s havsörnsgrupp.
Förutom bly och kvicksilver har man i Sverige påträffat förhöjda mängder av miljögifterna PCB och DDT i döda örnar, deras foster och ägg. Dessa tillsammans med bromerade flamskyddsmedel, hormonstörande ämnen och perfluorerade ämnen som cirkulerat ett antal år skapar en coctaileffekt som sannolikt påverkar både djur och människor. En effekt som synliggörs hos topp-predatorn örnen.
– Det är en varningssignal för oss människor, säger Jörgen Eriksson.

Viktigt att agera
Örnstammen är i överlag välmående och har återhämtat sig markant från nästan-utrotningen i samband med DDT-utsläppen på 60- och 70-talet.
– Den har repat sig över all förväntan, säger Torsten Stjernberg.
Men han poängterar att förbättringen av miljön och örnstammen efter att man förbjudit DDT:n inte skedde över en natt.
– Det tog cirka femton till tjugo år innan halterna började sjunka under den kritiska nivån.
Därför, menar han, är det viktigt att agera direkt när något oroväckande upptäcks.
– Örnen är en viktig bioindikator och börjar det synas alarmerande tecken är det skäl att göra något.
– Det är en oroande trend, utan att det handlar om en katastrof. Men det är ju viktigt att visa att vi som människor dragit lärdom av vad som hände på 60-talet och tar oss en funderare över varifrån ämnena kommit, säger Jörgen Eriksson.

Country and drama

Min nya favoritserie: Nashville. Hade aldrig trott att jag skulle fastna för en serie som handlar om ett gäng countrystjärnor, men är banne mig hooked som tusan. Drama, kärlek, maktspel, men framför allt ljuvliga låtar. De måste ha världens bästa låtskrivare i teamet.

Lyssna bara:

Ledig dag på Emmaus

I dag har jag haft en ledig dag. Så himla skönt. Har jobbat på Rosella över helgen och stressade på som en galning på ÅT förra veckan, så i dag började jag morgonen med att titta på serier i sängen och äta toblerone till frukost. Sedan förflyttade jag mig till soffan, fortsatte titta serier och åt lite mer toblerone.

När jag ätit mig mätt på choko styrde jag cykeln mot Emmaus och fyndade lite loppis-stuff.

Ramar och spetstyg till mitt lilla sommarpysselprojekt <3