Läs den här boken

Om du bara lägger en enda bok på din "att-läsa-lista" för sommaren, låt det bli denna. Fyndade den på Emmaus förra veckan och har i princip sträckläst den (vilket med mina fritidstimmar räknat tog cirka en o en halv vecka). Det är kanske en av de bästa böckerna jag läst, så underhållande, så djup, så personlig, så glad, så insiktsfull, så otroligt bra! Ska nu läsa några av kapitlen på nytt bara för att jag blev så himla tagen och fick så mycket nya visioner, tankeställningar och idér!

LÄS. DEN. NU.

En svanslös tårta!

I dag fick vi tårta på teatern. Det var sista vanliga övningen innan genrepet imorgon och pressvisningen på torsdag. På fredag är det PREMIÄÄR och jag har tusen fjärilar i magen. IIHK

Midsommar!

Firade en riktigt traditionell familje-midsommar i Vasa i år. Det gjorde gott. Teatern har tagit enormt mycket tid de senaste veckorna (i princip varje dag från 18 till 21 plus några timmar på helgerna) så det har varken blivit bloggande, läsande, fotande eller solande på ett tag. Så det var skönt att ta en helg och bara ta det lugnt. Och äta gott förstås. I vår familj kan man inte umgås utan att äta. 

Passade även på att fota en del. Kilade runt med systerdöttrarna (som är grymt duktiga med linsen) och försökte fånga lite allt möjligt. Känner mig dock ännu lite som en nybörjare, trots att jag haft kameran i några år redan. Jag hittar aldrig tiden att riktigt sätta mig in i alla inställningar och det är alltid något som blir lite kornigt/för ljust/för mörkt eller för oskarpt. Men övning ger färdighet säger di vise :) 

Till sist:

Min midsommarklänning som jag fyndade på Myrorna i Sthlm för drygt ett år sedan. Den var längre och har här klippt av den lite, men ska nog klippa lite till på längden innan jag tar mig tid att fålla den :)

Omgjord läderjacka- från blottare till partypingla

Hittade en läderjacka med blottartendenser på loppisen i Sunnanvik för dryga månaden sedan. Den var dock äkta läder, storlek s, tillverkad i Finland, hade en lovande mittensömm rakt över midjan och kostade bara 10 euro, så jag köpte den. Sprättade sedan upp mittensömmen, sydde upp fållen på nytt, blingade till den med stenar och TADAA: en ny läderjacka såg dagens ljus (plus att jag nu har dryga metern läder att använda till nya projekt, mihihi)

En liten tanke om teknik.

Jag är ständigt tillgänglig

Jag har just blivit med smartphone. Inom en armlängds avstånd har jag nu konstant och obegränsad tillgång till Facebook, Twitter, mail, google, nyheter, youtube och roliga bilder av katter.

Om jag vart okoncentrerad tidigare är det inget mot vad jag är nu. Telefonen piper för allting. ”Nån gillade ditt inlägg på facebook”. ”Nån har skickat ett mail åt dig”.”Nån skickade just en rolig bild av sin katt till dig, vill du dela den med dina vänner?”. ”Nån utmanade dig på ett fullständigt intelligensbefriat, men åh så beroendeframkallande spel, kom och kör dragrace med din virtuella mullvad”. Jag rycker till som en nervskadad hamster varje gång den tjuter. Pip, pip. Den vibrerar på soffkudden och kräver min uppmärksamhet. Och det ger jag den gladeligen. Öser kärlek över den och strålar som en sol när den lyder mina befallningar. Jag kom på mig själv med att första kvällen sitta ömt och paja på den efter att jag ställt in mitt otroliga high-tech alarm inför morgondagen. Den är ju så glänsande och fin och med dess hjälp har jag hela världen i min hand. 

Nu förstår jag Gollum.

Men hur nyttigt kan det vara att ständigt vara uppkopplad? Ständigt vara anträffbar? Att gång på gång bli avbruten av en uppmärksamhetskrävande blank kompis och leva i värld där multitasking är en dygd och saknad av teknik en styggelse? Studier visar att unga människor som intensivt använder mobiler och datorer löper större risk att drabbas av sömnproblem, stress och psykisk ohälsa. Maggie Jackson, som skrivit ”Distracted: the erosion of attention” hävdar att det ständiga informationsflödet håller på att rasera uppmärksamhetens tre pelare: fokus, omdöme och medvetenhet. Multitasking urholkar tydligen vår intelligens och uppmärksamhet. Så nu är man inte bara en teknik-beroende hobbit utan även en dum sådan, trots att man ständigt bombarderas med info, fakta och nyheter.

Ibland (allt efter att jag laddade ner MSN för första gången vid den aktningsvärda åldern av 14 och ett halvt) oroas jag över mitt teknik- och informationsflödesberoende. Det verkar bara bli värre ju äldre man blir och desto mer teknik som infinner sig i ens liv. De senaste veckorna har jag verkligen på allvar tänkt på att införa en ”teknik-fri” dag. En dag för Heidi att bara vara Heidi. Inte bloggaren Heidi, inte facebookaren Heidi, inte twittraren Heidi och inte den dragracande mullvaden Heidi.

Men det är lättare sagt än gjort. Varför ska frestelsen komma i ett sånt underbart och lättillgängligt format? Kanske man kan hyra någon som konfiskerar ens teknik en dag i veckan? Kedjar fast en vid soffan, medans man hjälplöst skrikande och snyftande ser på när hela ens liv kånkas ut genom dörren. Sen har man den där dagen. En dag fri från dator, smartphone och appar. Någon som har numret till en sån där utkånkare?

Publicerad i Stbl:s majnummer

Svans-spatsering

Imorgon ska jag och mina kattkollegor spatsera omkring med våra svansar på Maxinge och övertala barn att tjata på sina föräldrar så att de köper biljetter till pjäsen. Helt okej lördag.

En sån här svans ska jag stoltsera med. Fast vit då förstås!

ÅJN- reporter!

Mina första två veckor på jobb fick jag ägna åt månadstidningen Åland Just Nu. ÅJN har fokus på reportage och upplevelser och detta nummer var riktat till turister, så jag fick göra en massa turistiga, roliga saker.

Bland annat rida häst:

Lycklig jättebebis i sadeln. Och nej. Jag sitter inte ihjäl en ponny. Den var faktiskt större än mig, det är bara en extremt oförlåtande kameravinkel.

Häppy barn på Leklandet. Hur någon nånsin kan ta mig seriöst i mitt uppdrag som reporter kan man ju fråga sig.

Nöjd säl på väg till Bärö. Känner lite gubbvibbar över bilden, men jag gillar den. Trots den fantastiska hårspiralen uppe på huvudet.

Sist men inte minst: Excited glassätare. Allt vad man behöver i livet, en smulten bollglass, ett träd och ett smile.

Retroklänning!

Var i dag och snokade runt på Emmaus (igen!) och hittade den här ljuvliga kreationen! En svensksydd klänning med några år på nacken (företaget har funnits i över 50 år, så jag hoppas på att det är en 60, 70-tals klänning...)

Den satt i alla fall som ett SMÄCK och jag blev kär. Pling, sa det i kassan och så for den med mig hem. Tror dock att jag ska korta av den lite.

Framtidspepp!

Har sån himla pepp inför framtiden just nu. Känner bara att allt är möjligt och fantasin är det enda som sätter gränserna. Det mesta peppandet är jobbrelaterat och jag har den mest fantastiska partner in crime att jag inte ens vart jag ska börja med allt planerande.

Ibland märker jag att jag tvekar och tänker, "Kan jag faktiskt? Kommer det att gå?"
Men varför inte? Konstigare saker har hänt. Man måste åtminstone försöka. De säger ju att man inte ångrar det man gjort, bara det man inte gjort. Så se till att göra allt det du funderar på, oberoende av om du kommer se tillbaka på det med glädje eller med en utdragen suck. Hur det än går är jag säker på att du kommer vara glad för att du vågade!

Stort eller litet, högt eller lågt. Kom ihåg, du bestämmer och dina drömmar är viktiga! 

"Dream it, wish it, do it"

Livet är banne mig för kort för att inte våga satsa!

Intervju med Musikal Sarah!

Inför sista numret av EBL intervjuade jag superduktiga musikalartisten Sarah Nedergård, min före detta klasskompis och en av huvudrollsinnehavarna i Les Miserables på Tammerforsteatern. En riktigt ambitiös och målinriktad tjej!

Sarah har siktet inställt på stjärnorna

Hon lever bland molnen och vägrar jantelagen. Hon är målmedveten, får energi från Disneyfilmer och är övertygad om att alla kan skapa sin egen lycka. Sarah Nedergård är en av Svenskfinlands starkast lysande musikalstjärnor och har just kammat hem en av huvudrollerna i Les Miserables i Tammerfors. Men vägen till strålkastarljuset har varit allt annat än lätt för den gladlynta Sundom-tjejen.

-          -  Jag har jobbat rumpan av mig. Inget kommer gratis, säger hon.

Hon kommer småspringande nerför trottoaren vid Jakobstads torg. Det ljusröda håret virvlar runt hennes fräkniga brunbrända ansiktet. Hon ler med hela ansiktet när hon pratar och de gröna ögonen gnistrar av förväntan. Hon har lite bråttom. Om drygt två timmar ska hon stå på scenen och sjunga musikallåtar och hon ska ännu hinna äta och sminka sig. Men stressen verkar inte bekomma henne där hon står i aprilblåsten på en isig trottoar med tusen saker i huvudet. Hon är lycklig.

-            -  Jag gör det jag alltid drömt. Jag lever faktiskt i en dröm, säger hon med ett leende.

Sarah sjunger just nu de sista stroferna på en ett och ett halvt-årig internationell musikalutbildning i Jakobstad och som en del i utbildningen har hon tillbringat hösten med att spela Sheila i musikalen Hair i Åbo.  I vår bär det av till Tammerfors där hon fått sitt livs roll, som Cosette i Les Miserables.

-            -  Jag gick i taket när jag fick veta. Jag kvittrade och skrek, säger hon med ett skratt.

Fem år av hårt arbete hade nu gett resultat.

-            -   Jag kände på mig att jag skulle få rollen. Jag tänkte ”det här är för mig”.

Sarah har allt som allt varit med i tre musikalproduktioner och på sidan om haft egna musikprojekt. Med musikalrep, musiklektioner, danstimmar, konserter, gig och bröllopsframträndanden är Sarahs kalender fullbokad i tonens tecken. Förra hösten påbörjade hon även en logopedi-utbildning i Åbo, för att vidare utforska röstens egenskaper.

-           -  Jag hade just flyttat tillbaka till Finland, sökte jobb och fick bara nej. Då bestämde jag mig för att söka in till logopedi.

Tredje dagen i nya skolan fick hon veta att hon kommit in på den internationella musikalutbildningen IMTE. Hon stod i valet och kvalet och bestämde sig för att dubbelstudera.

-           -  Jag har fått ut mycket av det. Man får en annan synvinkel på sången och rösten. Jag hoppas kunna kombinera både logopedin och musikalen i framtiden.

”Jag föll in i mitt eget hål”
Musiken har alltid varit självklar i Sarahs liv, men yrkesinriktningen inte lika klar.

-           -  Jag har alltid älskat att sjunga, men jag visste inte riktigt vad min niche var. Jag skrev egna låtar, spelade i band och sjöng i kör, men mest tyckte jag om att bara stå på scen och sjunga.

Det var en velig Sarah som fann sig själv sittandes på studiehandledarens kontor i Vasa Övningsskolas gymnasium och berättade att hon tänkte söka till journalistik och historia.

-           -  Min studiehandledare sa ”nej Sarah, du ska söka till musikalutbildning”, minns Sarah med ett skratt.

Studiehandledaren hittade Musikalakademin i Umeå och konstaterade att det var tre dagar kvar att anmäla sig. Efter stressiga timmar och en del pappersarbete var ansökan ivägskickad och Sarah kallades på audition. Några nervösa veckor senare fick hon det svar hon väntat på. Ett ja.

-           -  Mitt i allt flyttade jag till Umeå.

Redan första dagen på Musikalakademin kände hon att sista biten föll på plats i livspusslet.

-            -  Det var som att jag föll in i mitt eget hål. Det här var det jag velat uttrycka hela mitt liv.

Skolan var tuff och Sarah, som dittills satt mest fokus på sången, fick arbeta hårt för att bli en mångsidig musikalartist.

-           -  Jag låg jättemycket efter i dansen och hade inte dansat lika mycket som de andra. Så, när skolan tog slut, tog jag bussen till Balettakademin och dansade. Jag har jobbat rumpan av mig. Inget kommer gratis.

Motgångar och medgångar
Under årens lopp har hon hört många säga att branchen hon valt är hopplös. Inget som man kan försörja sig på. Men de negativa påståendena har aldrig tagit ner henne på jorden. Snarare fluffat till vingarna.

-           -  Visst är det svårt, men om man bara ger allt och kämpar, så kan man. Det finns så många människor som säger nej, men man måste tro på sig själv.

Sin positiva attityd tackar hon Disneyfilmer för. När livet känns motigt och grått sätter hon på en sagorulle och tillvaron känns lite bättre igen.

-           -  Jag har alltid levt i min lilla Disney-värld. Jag vägrar tro på folk som säger ”Sarah, livet är ingen Disney-film”. Jo, det är det. Om jag vill det, säger hon med skärpa i rösten.

Men visst har det varit svårt. Det förnekar hon inte.

-           -   När man jobbat så hårt och man vill så mycket och ändå får nej på nej, så tar det på en som människa. Men det kommer ett ja. Bara man vill och jobbar tillräckligt för det.

Sarah vet vad hon vill och hon har jobbat hårt för att få det. Hon utstrålar en barnslig självsäkerhet men samtidigt en vuxen insiktsfullhet. På hennes arm klingar ett rosa armband med texten ”Sometimes I wonder what´s beyond the clouds”. Hon har hittills pratat i ett och tar nu några tuggor av sin mat för att samla tankarna.

 - Man måste våga gå sin egen väg. Man måste våga släppa taget. ”Tänk om” är en farlig sak, konstaterar hon med fokuserad blick.

 - Om man faller pladask, kan man ta sig upp igen. Men man ska bara våga.

Personligt:
Bor: Åbo
Gör: Just avslutat Hair på Åbo svenska teater, ska börja repetera Les Miserables i Tammerfors. Gör klart showcase på IMTE och studerar logopedi på halvtid.
Drömroll: Lilla Sjöjungfrun, Belle i Skönheten och Odjuret och Sophie i Mamma mia.
Gör för att ladda batterierna: Ser på Disneyfilmer, går ut på promenader i den friska luften, omger mig med rosa saker och ventilerar med familj och vänner.
Favorit Disney film: Lilla Sjöjungfrun, Skönheten och Odjuret och Pocahontas.